Nu är jag förbannat trött på att ha ont i magen!!!Hela helgen blev förstörd på grund av min onda mage. Vi var uppe i sommarstugan för att snickra ihop en ny trapp och jag kunde inte göra någonting! Jag bara gick och åmade mig över min onda mage. Kunde inte äta, inte sova, inte hjälpa till att bygga, inte sitta still, inte gå INTE NÅGONTING!! Så himla frustrerande och irriterande. Jag har aldrig varit med om något liknande förrut.Jag hoppas verkligen att min tid för den där nedrans skopin kommer snart eller att tabletterna jag tar snart börjar hjälpa.Trappen blev i vilket fall färdig men inte var det tack vare mig *suckar* Pappa, Stefan och min morbror Janne hjälptes åt och det blev en toppenfin trapp :-)Nu är det söndag kväll och jag är nyss inkommen från en promenad med mannen och vovven. Skönt att röra på sig lite.Det känns som att min kropp återigen sätter käppar i hjulet för mig i min viktnedgång. Jag kommer inte vidare nu känner jag. Jag kan inte motionera som jag vill och jag står och stampar på samma vikt ett längre tag. Jag minns hur det var förra gången jag skulle ändra tiotal i vikten, då kändes det också som en evighet innan nått hände. Kanske vill man för mycket, kanske måste kroppen vänja sig ett tag för att sedan orka neråt.Det är ungefär två kg kvar till en SEXA i början på min vikt. En fantastiskt rolig känsla och det känns såååå nära men ändå såååå långt bort...hoppas hoppas hoppas att jag känner mig bättre snart så att jag kan kämpa mig vidare neråt. Just nu känns det som en prestation att bara hålla sig kvar. Ska bli spännande att se vad vågen visar på tisdag.Nu är det tid för lite LOST!Bye bye!