Jag tog och snodde ett citat från Winnerbäck till rubrik på detta inlägg. Är inne i ett Winnerbäck stim just nu och hans skivor går heta i cd-spelaren....nå ja nog om detta.Det ras jag pratar om är min vikt. Som verkligen har rasat den sista tiden. Förra veckans resultat blev -2,5 kg och den här veckan har jag redan gått ner 1,2 kg. Självklart är jag glad över att vikten snabbt går ner, det är ju det jag vill, men ändå så känns det lite tokigt på nått vis.Anledningen är att jag nästan helt slutat motionera och jar har börjat "slarva" mer och mer med maten. Jag äter tex vanlig pasta, lite sås och lite godis har det också blivit. Allt detta verkar ha gjort att min förbränning ökat ännu mer...märkligt hur kroppen fugerar.Även om jag är glad så är det ändå en sak som är dålig med detta. Jag är en sån person som hur lätt som helst skulle kunna börja äta riktigt riktigt dåligt igen och vips få tillbaka alla gamla ovanor och later. Att det går så bra nu utan att jag egenligen behöver anstränga mig känns nästan lite farligt. Visst är jag tacksam, det är inte det det handlar om nu. Utan det handlar snarare om en rädsla. Jag är rädd att jag ska gå tillbaka i gamla spår igen och att vågen snart kommer att visa uppåt igen.Kanske borde jag bara luta mig tillbaka och njuta och sluta oroa mig. Men min vikt...min övervikt har varit ett sånt stort problem för mig hela mitt vuxna liv så jag törs inte lita på att jag faktiskt kommer att kunna gå ner alla de kilon som jag vill...inte riktigt än. Hoppas den känslan infinner sig snart.Nu är det dax att gå och lägga sig. GODNATT!!