...ensam på jobbet, ensam hemma och lite ensam i hjärtat. Så känner jag mig idag. Maken for iväg till Tyskland i morse och blir borta till på söndag. Han ska jobba där tillsammans med mina andra kollegor så därför är det även ensamt här på jobbet. Åh...det är alltid så här den här veckan varje år...tungt, mörkt, ruggigt...otäckt. Har ingen bra känsla i kroppen alls och det beror nog främst på att jag känner mig ensam i hjärtat.Mannens ord till mig i morse innan jag åkte var "Det har varit en konstig vecka" och jag tycker det säger allt om hur det har varit. Det har varit konstigt mellan oss den senaste tiden. Och jag vet inget bättre ord att förklara stämningen annat än som just KONSTIG!Det har varit mycket prat om barn den sista tiden och det faktum att det nu kommit en liten bäbis så nära inpå ökar nog smärtan hos oss båda. Det blir liksom så verkligt så påtagligt på nått vis. Avudsjukan smyger sig på och liksom mörkar ner ens sinne. Det är en hemsk tanke men jag känner ändå att den måste få finnas här. Både hos mig och hos honom. Jag hoppas verkligen att saker och ting blir bättre nästa vecka. Kanske hjälper det att vara ifrån varandra några dagar, få längta lite...sånt skadar ju aldrig.Nåväl, dax att ta tag i dagens sysslor här på jobbet.