Igår gjorde jag som jag bestämt, jag tog mig iväg till gymmet och klev upp på löpbandet. Jag ställde in träningstiden till 40 minuter (blir 45 minuter inklusive 5 minuters nedvarvning) på dessa 45 minuter brukar jag precis hinna 5 km och det känns som en bra sträcka.Upplägget på mina 40 minuter brukar vara 10 minuters rask promenad och under den tiden ska jag hinna 1 km. Därefter har jag ju som ni vet hittills klarat av att jogga 2,5 km i sträck och jag har varit så stolt över den prestationen. Sen brukar jag gå 5 minuter för att sedan jogga de sista minuterna före nedvarvning.Igår, med PLUSET i färskt minne straffade jag mig själv med att jogga hela 3,5 km i sträck!! Sen gick jag 5 minuter och joggade vidare till tiden var slut. Detta resulterad i att jag nådde 5 km på endast 38:30 minuter. Gissa om jag var nöjd :-) Det var otroligt jobbigt och låren gjorde ganska ont...men min stolthet överbryggde smärtan helt klart. Efter joggingpasset gjorde jag några härliga magövningar som kallas "Kålmasken" som verkligen får hela magen att jobba. Som avslutning unnade jag mig 15 minuter i solariet, jätteskön avslappning efter träningspasset.Väl hemma tillagade jag min middag som bestod av ugnsbakad lax med en sallad gjord på rivna morötter, majs och lite purjolök. Gott och nyttigt. Avslutade måltiden med en kopp kanelte.Överlag körde jag en strikt diet igår med mycket vatten och endast nyttiga saker till mellanmål mm. Och det visade sig tydligt på vågen i morse. Helt klart var det den extra kilometern som gjorde susen ;-) 64,4 kg idag *glad*Nu ska jag snart packa ihop och åka hem, jag ska iväg till gymmet i kväll igen...nu jäklar ska kilona veck :P

Igår tittade jag på en serie i två delar som heter Längtans tider och som handlar om adoption. Man fick följa två par i deras strävan till att bli föräldrar. Ett par som ville adoptera från Polen och ett homosexuellt par som var det första homoparet i Sverige att bli godkända för adoption.Jag ska inte skriva mer vad det handlade om då jag vet att Grodan ännu inte sett programet så jag vill inte avslöja något men en sak är säker jag ska absolut se den andra delen nästa måndag.Mina tankar har den senaste tiden gått väldigt mycket till vår barnlöshet och tankarna på adoption blir allt starkare. Jag har många tjejkompisar runtomkring som antingen väntar på barnbesked eller genomgår hemutrednigen. Jag är så glad för deras skull och jag längtar till när vi om några år framåt får sitta tillsammans med våra barn från vitt skilda delar av världen. Det kommer vara en sån häftig upplevelse och jag tror att vi vid den stunden kommer att ha glömt all den sorg och förtvivlan vi känt tidigare. Allt kommer vara så självklart...åh vad jag längtar.