Just nu är det det enda jag kan tänka på. Jag har efter jul och nyårshelgen blivit helt fixerad vid tanken på att vi ska adoptera. Och just Boliva har bränt sig fast i hjärnan och hela tiden återkommer jag till tankarna kring adoptionen och Bolivia. Jag och maken har ännu inte helt bestämt från vilket land vårt barn ska komma...ja vi har nästan inte alls pratat om det på sista tiden.Jag har nämnt att jag tycker att Sydamerika vore ett bra alternativ för oss, sen om det var Colombia, Brazilien, Bolivia eller något annat land i Sydamerika spelade från början inte så stor roll. Jag har sedan dess läst en massa om de olika länderna och pratat med Grodan och är helt inne på Bolivia också. Och då har det blivit så att jag just nu inte kan tänka mig något annat land som mitt barn ska komma ifrån.Vi har nu skickat efter information från BFA - Barnen Framför Allt som är en organisation som förmedlar adoptioner från en mängd olika länder och bland annat då Bolivia. När de papperen sen kommer ska vi sätta oss ner och läsa ordentligt och efter det sen hoppas jag på att vi ska fylla i ansökan om medlemsskap och även ställa oss i adoptionskön.Till vissa länder är det kö inom Sverige att få skicka sina papper och när man blir medlem och ställer sig i kö för man som en kölapp och utefter det nummret sen får man skicka, Bolivia är ett sånt land där det är lite kö (ca 6 månader just nu) Så vi har verkligen ingen tid att spilla.GUD vad jag längtar efter detta barn! När vi klädde granen inför julen var det jag, maken och Harry...vi stod där kring granen, lyssnade på julmusik och hade det riktigt roligt. Ändå var vi lite sorgsna båda två, tanken på att vi borde ha varit både en och kanske två personer till där hemma sved i våra hjärtan. Hade vi fått bestämma själva hade vi redan haft två barn och kanske även ett tredje på väg. Nu ville livet annorlunda för oss och inte nästa jul men kanske kanske om allt går som planerat så kan vi ha vårt första barn hos oss julen 2009. Det känns ibland svindlande långt bort och mitt hjärta gråter. Jag kan inte låta bli att tänka att någonstans ute i världen går en tjej som om ett par månader kommer bli gravid och som av någon anledning inte kan behålla sitt barn. Utan barnet kommer att bli just vårt....tanken är svår att greppa.

Wohooo....nu har jag lärt mig att länka också. Min kära vän Grodan berättade just hur man gör. Inte alls så svårt som ni andra säkert vet men när man inte vet hur man ska göra är vad som helst svårt.Tack för "kursen" vännen!

Jag hade som mål att inte överstiga 66 kg när jag gick ut ur december. Min vikt har ju pendlat upp och ner upp och ner under hela december och jag visste inte hur det skulle gå faktiskt. Jag har min vägdag på torsdagar så i morse var det alltså upp till bevis. Vågarna stannade på 65,6 :-) En marginal på HELA 0,4 kg *ler stort* inte mycket men ändå under 66 kg så jag måste vara nöjd.Just nu har jag ett rätt märkligt sätt att väga mig på, jag använder mig att två olika vågar och tar ett medel av de vikter jag får. Idag så var det så här att en våg visade 67,5 och den andra 63,7 medel = 65,6. Men att det skiljer hela 3,8 kg mellan dessa vågar är för mig en gåta. Jag vill inte välja någon av dem och endast gå efter den. Jag vill varken väga 67,5 eller 63,7. Det ena är alldeles för högt tycker jag och det andra på tok för lågt. Det känns inte roligt att välja en av dessa vågar då jag vet att det skiljer så mycket mellan dem.Lösningen får bli en helt ny våg helt enkelt. Jag har beställt en ny våg där man kan mäta vikt, kroppsfett och även vätskenivån i kroppen. När jag får den nya vågen ska jag endast väga mig på den och inte någon annan. Inte jämföra med de vågar jag har använt idag. De vågar som jag använt är dessutom här på jobbet och den nya kommer vara hemma.Så det kan ju hända att min vikt antingen åke upp några snäpp eller ner...jag vet inte. Vad den nya vågen än visar så tänker jag gå på den vikten. Det går liksom inte att hoppa runt bland en massa olika vågar.Målet på 60 kg ligger fast men att klara det till födelsedagen känns inte längre rimligt. Det tar längre tid än man tror att tappa de sista kilona.Dax för frukost!