Så var det klart, första mötet är nu avklarat och även om jag/vi var förberedda på att det skulle kännas som att tiden gick fort och att man just inte hann prata om nått annat än vilka tider vi skulle ses framöver och hur utredningen skulle gå till...så kändes det ändå som att vi blev lite besvikna när vi tog i hand och tackade för dagens möte. Allt hade gått så fort och vi ville bara sitta kvar i soffan och prata mer mer mer....*ler* tålamodet är inte det bäst just nu *fniss*Skönt var det i alla fall att komma igång och vi båda tyckte väldigt bra om våra två utredare. Det kommer bli kanon detta och vi ser fram emot nästa träff som blir fredagen 9 mars...känns som en evighet. Men vi ska på semseter till Åre i en vecka så därför blev det ett litet uppehåll till dess. Vi bokade in alla fem möten ink. hembesöket :-) Wohoo.....nu är vi äntligen igång. Känns toppen!Nu ska jag ringa min kära vän Grodan och skvallra lite....Tack för alla trevliga kommentarer och pepp!!KRAM

...klockan 15:00 är det vi som slår ner rumporna inne hos Familjerätten i Västerås. Vårt första möte med våra hemutredare och ett första litet steg närmare vårt barn. Hur känner jag mig då?! Borde vara mer nervös än jag är tycker jag själv men kanske kommer den bekanta magonten och de kalla darrande händerna när klockan börjar närma sig. Kanske förblir jag lugn...jag vet inte och det återstår att se. Jag känner mig trygg och säker bredvid min älskade S och vi går in i den här utredningen raka i ryggen och med fullt fokus på vår kommande adoption.Fråga oss vad ni vill! Så känner jag, vi kommer att bevisa för dessa utredare att VI är redo. Vi har inget att dölja och inget att skämmas över.Jag är väldigt nyfiken på våra utredare, har ingen aning om vem någon utav dem är, har bara två namn på ett papper. En gång tidigare i december 2005 påbörjade vi faktiskt en utredning men i januari 2006 valde vi av olika skäl att avbryta. Vi kommer att ha två helt andra utredare den här gången och det känns bra. Det är liksom ett helt nytt läge för oss nu och det känns bra att få ta och börja om....ta allting från början igen. På många sätt tror jag att vi är mer redo nu än vi var sist och jag är en sån som tror att saker händer av en anledning. Det var helt enkelt meningen att vi skulle göra utredningn våren 2007 och inte tidigare. Sen om det skulle vara för att vi skulle få dessa utredare, att vi skulle ha en annan känsla i kroppen när vi gick in i utredningen ELLER om det till och med är för att det påverkar vilket barn vi faktiskt kommer att få. Kanske är vårt barn fött, kanske ligger det just nu inne i någons mage....kanske har det inte ens blivit till...och vart i världen finns den kvinna som kommer att bära just mitt barn??!? Svindlande tanke. Nåväl, om bara några timmar alltså tar vi det första stapplande steget till att äntligen få bli mamma och pappa!!*tårögd*