...klockan 15:00 är det vi som slår ner rumporna inne hos Familjerätten i Västerås. Vårt första möte med våra hemutredare och ett första litet steg närmare vårt barn. Hur känner jag mig då?! Borde vara mer nervös än jag är tycker jag själv men kanske kommer den bekanta magonten och de kalla darrande händerna när klockan börjar närma sig. Kanske förblir jag lugn...jag vet inte och det återstår att se. Jag känner mig trygg och säker bredvid min älskade S och vi går in i den här utredningen raka i ryggen och med fullt fokus på vår kommande adoption.Fråga oss vad ni vill! Så känner jag, vi kommer att bevisa för dessa utredare att VI är redo. Vi har inget att dölja och inget att skämmas över.Jag är väldigt nyfiken på våra utredare, har ingen aning om vem någon utav dem är, har bara två namn på ett papper. En gång tidigare i december 2005 påbörjade vi faktiskt en utredning men i januari 2006 valde vi av olika skäl att avbryta. Vi kommer att ha två helt andra utredare den här gången och det känns bra. Det är liksom ett helt nytt läge för oss nu och det känns bra att få ta och börja om....ta allting från början igen. På många sätt tror jag att vi är mer redo nu än vi var sist och jag är en sån som tror att saker händer av en anledning. Det var helt enkelt meningen att vi skulle göra utredningn våren 2007 och inte tidigare. Sen om det skulle vara för att vi skulle få dessa utredare, att vi skulle ha en annan känsla i kroppen när vi gick in i utredningen ELLER om det till och med är för att det påverkar vilket barn vi faktiskt kommer att få. Kanske är vårt barn fött, kanske ligger det just nu inne i någons mage....kanske har det inte ens blivit till...och vart i världen finns den kvinna som kommer att bära just mitt barn??!? Svindlande tanke. Nåväl, om bara några timmar alltså tar vi det första stapplande steget till att äntligen få bli mamma och pappa!!*tårögd*

 

Grodis

22 februari 2007 11:44

Åh, vännen! *tårögd här med*
ÄNTLIGEN! Jag tror också att det finns en mening med allt, trots allt tufft man varit med om... En mening med detta är också att du och jag kommer få gå med barnvagnar tillsammans! Så som vi drömt om från början när vi hade IVF-tjejträffarna! Nu kommer det bli så! HURRA! Varmt lycka till. Det kommer gå SÅ bra så! *säker på*

KRAAAAAAM!

http://grodis.bloggagratis.se

 

Calvin

22 februari 2007 11:56

Kommer till att gå hur bra som helst i eftermiddag. Lycka till kramar nere från ett Skåne i snökaos.

 

solna-madde

22 februari 2007 11:57

Och jag ska hålla tummarna stenhårt kl 15 idag! Det kommer att gå så himla bra, det är jag säker på!

Nu är ni ÄNTLIGEN på väg!

kram!

 

applecore

22 februari 2007 13:36

Underbart!!! Jag håller alla tummar och tår på att allt ska gå bra (vilket det säkert gör - ni kommer att bli perfekta föräldrar!) Kram!

http://applecore72.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Senaste inlägget var från 2016 så det har gått en tid. Känns kul att sparka liv i den här bloggen igen och absolut nödvändigt. Jag är på gång igen med ett nytt vitt år och bloggen var en ventil och en plats för mig att få ur mig mina tankar förra gån...

2015 kom och gick.   Jag har inte bloggat sen 30 december förra året. Inte summerat, inte skrivit om hur det blivit sen...ingenting. I slutet av 2015 var jag så säker på att jag förändrat mitt förhållande till alkoholen för gott. Jag behövde den ...

Det är inte långt kvar nu...lite drygt 1425 minuter sen har hela 2015 passerat. Det känns märkligt.         ...

NÄR ska jag hälla upp det första glaset och VAD kommer det att innehålla?   Jag fick en frågan den häromdagen; Vad kommer du att hälla upp när det väl är tillåtet igen och när kommer det att ske...på nyårsafton eller?Min första tanke var rödvin.....

Idag är det 51 dagar kvar på 2015. 51...femtioen...femma etta!?Jag kan både säga att året gått rasande fort men samtidigt otroligt långsamt. Det är svårt att inse att det faktiskt bara är ynka 51 dagar kvar av året och då tänker jag inte bara på de...