I kväll kommer fyra tjejkompisar hem på lite "kalas". Vi är tio tjejer som träffas en gång i måndaden (nåja vi försöker i alla fall) för att fika och prata strunt. Jag tyckte att det var lämpligt att just jag hade fikat den här månaden då det var så nära min födelsedag. Tyvärr är det stort mannfall i kväll men det innebär mer marängsviss till oss andra *ler*Usch just nu är det hemskt, tänker bara på sötsaker hela tiden och har inte alls någon lust att träna *söker med ljus och lykta efter motivationen*....verkar vara som bortblåst. Skulle gärna gå ner några kilo typ 2 tills vecka 10 då vi ska till Åre med några kompisar. Får se om jag i nästa vecka kan ta mig i kragen och komma iväg till löpbandet.Ikväll ska jag dock njuta av mina goda vänners sällskap och den goda svissen :-)

I går kväll var det alltså dax för ännu ett intressant och kul LC-möte. Vi hade bokat in ett studiebesök hos Ambulansen här i Västerås. Vi fick träffa en mycket trevlig ambulansförare vid namn Patrik som med väldig inlevelse berättade för oss hur det går till när en ambulans rycker ut. En titt på hur en ambulans ser ut innuti fick vi också så studiebesöket var väldigt givande och intressant.En sak som Patrik tryckte särskillt på var att OM man har ont i bröstet i mer än 20 minuter SKALL man ringa abulans!! Han sa att hellre åker han på 20 falsklarm än att han riskerar att missa en infarkt. Särskillt noga var detta för oss tjejer, så tänk på det. Tveka inte att använda er av ambulansen!Efter besöket åkte vi hem till en tjej för middag och möte. Vi bjöds på god lax med pasta och sallad. Till efterrätt blev det supergoda ananaspajer :-) Jag fick värdinnan till bordet och fick den äran att tacka för maten.Jag ramlade hem runt tolv och det var rätt tungt att komma ur sängen i morse. Som tur är ska jag på massage nu om någon timme. Ska bli skönt att få lägga sig där och blunda lite.

....ca....föddes jag :-)Jag har fram till nu haft en väldigt bra födelsedag och har blivit otroligt uppvaktad....onödigt mycket kan jag tycka då det egentligen är nästa år det smäller ordentligt. Planerar lite redan nu vad jag ska hitta på då...funderar på att ta med mig alla vänner och familj till Sälen för en helg....ska kolla runt på vad det finns för alternativ.Lite av vad jag fått kan ni se på bilden här nedan :-)I övrigt kommer födelsedagen att firas med ett nytt LC-möte. I kväll ska vi besöka Ambulansen här i Västerås, det ska bli jättekul och intressant. Maken tycker jag är lite trist som prioriterar LC framför en middag hemma med honom i kväll, men det får han helt enkelt stå ut med. Vill INTE missa dessa LC kvällar för det är så himla kul.I morgon blir det lite fika hemma för mina tjejkompisar så då får maken vara med och mumsa lite han med. Apropå mumsa så har jag idag faktiskt lyxat till det med en semla till morgonfikat. Har man födelsedag så har man eller?!

Så här på fredagseftermiddagen känner jag för att skriva lite om min största favorit inom musiken - LARS WINNERBÄCK vilka underbara texter som både berör och får en på bra humör. Här är ett axplock av några favorittexter, strofer, rader...."Du är mitt hem och min oas. Du gör mig lyckig och förvånad""En elegi för alla sorger den där hösten handla om, för en mor som sjukna in och för ett barn som aldrig kom. För skuggan över gårn där aldrig solen lyste in. För en ork som inte fanns du sakna min jag sakna din.""Vi är änglar med blickarna högt i det blå. Vi är dom som förlorar men jublar ändå""Jag dricker glögg med balkongdörrn öppen i natt och låter vinden blåsa in i från väster. Som en virvlande storm, som en dansande vår ja som en galen orkester. Jag dricker ur mitt glas å alla dörrar e öppna, nu är det dimma över mig och över England""Hon säger: -Ta aldrig nånting förgivet.Och vi pratar om vart vi ska ska just inatt, men jag antar att vi menar hela livet"

....igen....bandysäsongen alltså. Efter ett uppehåll för ett VM, som jag personligen tycker är helt onödigt. VSK avslutade med vinst och fick gå till vila som serieledare. Alltid skönt! Men nu drar det verkligen ihop sig och 18 mars är det tänkt att VSK åter igen får glida in på Studenternas och återta tronen....ordningen återställd! Ja i alla fall om jag får välja :-)I morgon är det Bollnäs som står för motståndet och fredagsmatcher är ju alltid kul. Vovven är utlånad så det är bara att värma glöggen och klä sig varmt för att sedan bege sig till Rocklunda i morgon kväll. Nice!Passar på att lägga in en bild på en av våra bästa och mest kända spelare....en personlig favorit dessutom....

65,8....samma som för två veckor sedan. Det känns verkligen som jag kommit till en platå och det är fruktansvärt svårt att ta sig härifrån.Vill verkligen neråt, vill väga under 64 helst....söker med ljus och lykta efter motivationen och viljan. Funderar på vad jag gjorde i somras som var så mycket annorlunda än nu....tål att tänkas på.

Igår firade vi lyckan med att gå och titta på kakel *fniss* Vi håller som bäst på att göra i ordning en liten gästtoalett på nedervåningen och nu har det blivit dax att sätta kakel på väggen och klinkers på golvet. Golvytan är HELA 1,2m²!! :-) Det blir en pyttetoalett men ändå....känns som att huset blir mer komplett med en gästtoa där nere.Det kakel som vi valde blev inte alls som jag tänkt, men det blev ändå väldigt bra. Jag hade tänkt ha små vita stenar på ena väggen som bilden nedan. Men icke....det visade sig vara nästan omöjligt att få tag på. Men det vi valde igår blev i alla fall väldigt bra. Vi ska få hämta det redan i eftermiddag *glad*Ska se om jag tar nått kort sen så får ni se....

Herrejösses säger jag bara! Man vet verkligen inte från ena sekunden till den andra vad som händer i ens liv. Gång på gång vänds vår tillvaro upp och ner och tillslut vet man ingenting. Det som hände nyss är helt fullständigt fantastiskt!!En familjerättssekreterare ringde hit på jobbet och maken svarade. Han ropade in mig till sig och undrade om jag kunde kolla i min kalender....visst tänkte jag och undrade lite vem han pratade med. Han tittade på mig och gav mig ett stort leende och berättade att han hade Familjerätten på tråden och dom undrade när vi kunde komma för första mötet för vår HEMUTREDNING!!! Jag stod som ett frågetecken och kunde inte greppa situationen men konstaterade i alla fall snabbt att datumet som damen i luren föreslagit passade helt fint. 22 februari är det vi som på allvar börjar resan mot vårt efterlängtade barn! Jag kan knappt förstå att det är sant....hur kunde vi få komma igång så snabbt? För bara några få veckor sedan ringde jag och frågade vilken plats i kön vi hade och då var vi nr 15. Vi skulle få vänta till sommaren ungefär innan vi skulle få börja och kanske tvingas till ett uppehåll över sommarmånaderna för att sen bli helt klara i höst. Men nu NU kommer vi alltså igång i slutet av februari och om allt går vägen kanske vi har vårt medgivande före sommaren?!!?!? Kan livet verkligen vara så här underbart ibland? Kan det få vara så här rättvist? Är det vår tur nu verkligen? Törs jag äntligen lita på att det snart kommer ett barn hem till oss? *tar ett djupt andetag*