Vad vet man egentligen vad som kommer att hända i sitt liv? Hur fort förändras inte ens förutsättningar? Är saker och ting verkligen som man tror?

I kväll sattes alla dessa frågor på sin spets för mig...jag ringde en nära vän (släkting) men framförallt en nära vän till mig och det jag fick veta skar i mitt hjärta. Jag ringde för att som vanligt bara prata en massa strunt och för att be om hundvakt några timmar i morogon. Det som jag fick reda på kom som en chock. Jag lider med min vän och önskar att det fanns någonting vettigt, någonting klokt någonting hjälpsamt jag kunde säga...men jag var tom...hjälp vad är det som händer?

Det är dags att lägga sig nu mina tankar finns hos min vän, hoppas du är ok hoppas du finner ro och hoppas du kan sova inatt. Tänker på dig och finns här för dig om du behöver mig *kramar om*.

I dag visade våget ett plus igen *suckar lite lätt*. Vågen stannade idag på 67,3 kg...alltså +0,9 kg från förra veckan. Bara att kämpa vidare jag vet och jag känner mig fortfarande motiverad så det är bra.

I dag är jag ensam på jobbet och i vanliga fall brukar jag trilla dit och äta någon kaka eller annat som finns här men jag ska verkligen försöka hålla händerna från kakburken :-)

Lägger in en bild över ett diagram som visar hur min vikt har gått upp och ner...på slutet är det verkligen upp, ner, upp, ner, upp ner och upp igen...