I kväll så slog jag en signal till min vän och kusin A som svarade att hon var och shoppade med sina barn. Hon var jublande glad över att ha köpt ett par jeans i en mycket mycket mindre storlek än normalt. Hon har på några månader gått ner X-antal kilon...jag säger bara inget ont som inte.... ;-)

Jag har efter ett par hemska dagar med kräksjukan minskat ordentligt i vikt jag med och i morse när jag ställde mig på vågen visade den 63,8 kg!! Såklart blev jag glad MEN jag vet att det mesta är vätska och mina tarmar och min mage är i stort sätt helt tomt på innehåll. Så nu när jag mår bättre kommer jag gå upp igen men målet är ändå att hålla nere uppgången så mycket som möjligt. Det har känts rejält på kläderna måste jag säga och mina Lee jeans i stl 33 sitter hur löst som helst. Samtalet med min härliga kusin fick mig inspirerad till att testa ett par jeans jag köpte förra vintern (men som hittills varit för små)!! Det är ett par svindyra ACNE jeans som liksom bara legat och väntat på att få bli använda. Idag så glad jag i dem, lätt som en plätt *ler stolt*. Storleken på dessa är 30/34....på tok för långa såklart men det är alltid alla jeans jag köper så det blir en tur till skräddaren. Men jag kom i dem!! Och de sitter faktiskt bekvämt också. Nu har jag verkligen något att kämpa för ordentligt för att hålla nere vikten. Vill ju kunna använda dessa snygga brallor nu. Viterkräksjukan visst....men åter igen inget ont som inte...:-)

Nu ska jag snart gå och se upplösningen på kvällens Idol, jag hoppas att Sam ryker.

Idag mår jag äntligen bättre...det är inte det som är dötrist såklart. Dötrist är det däremot att jag varit hemma hela veckan och typ inte gjort någonting alls. Bara varit hemma och gått mellantvn, datorn, toan och sängen. Visst jag har passat på att tvätta och städa också men det räknas ju inte som några roligheter precis. Idag är det fredag och jag mår som sagt bättre. Ändå kan jag inte göra något. Jag ska helst inte träffa folk förrän det gått TVÅ dagar utan kräkningar eller andra symtom. Vilket innebär ännu en kväll hemma vid tvn. Åh jag önskar att jag var pysslig eller så så att jag kunde göra nått kreativt typ julkort, sticka eller nått annat. Men jag är helt toalt oduglig på sådana saker.

Jag ska strax bege mig till affären men jag kommer känna mig som en skurk när jag går där. Jag ska försöka att inte hosta eller något sådant och så ska jag se till att ha mina vantar på mig hela tiden där inne. Vore ju hemskt att smitta någon. Jag kan dock inte låta bli att åka till affären ikväll för jag har 0 saker hemma jag kan äta och maken är borta i Stockholm och ska äta ute där.

Så om ni tänkt åka till Grytan i kväll så låt bli hehe :D

Men för att återgå till mitt ämne och meningen med detta inlägg så måste jag säga att det är så himla dötrist att vara hemma. Jag är normalt inte hemma mer än typ 2 kvällar i veckan. Jag är ALLTID  ute på annat känns det som. Tränar på Friskis, tränar med hunden, träffar kompisar, är på LC, är på något möte med jobbet....eller ja vad som helst....nu har jag inte träffat någon på superlänge och jag håller på att krypa ur skinnet. Blääää vad trist det är!!!! :-( Fredagskväll och allting. Vore kul att kunna ha gått ner på stan och tagit en lite AW med någon väninna och pratat lite strunt. Ett kraftigt I-landsproblem jag vet...hummm....I-landsproblem...kanske Hipp Hipp kan få förgylla min kväll...ja jag tror det blir till att titta på något avsnitt...nu ser kvällen genast lite ljusare ut.