I kväll är det dax för LC möte igen och i kväll har vi INVAL! Det är min kompis M som ska bli officiell medlem i vår lilla klubb. Det ska bli så kul!! Alltid speciellt med inval :-)

Vi ska på Restaurang REAL här i stan där vi blivit bjudna på mat av restaurangchefen...det hör ju inte till vanligheterna att man blir bjudna på restaurang så vi tog chansen såklart.

Jag ska iaf köra i kväll så det blir inget vin för min del, tänker på vägningen i morgon. Så spänd på hur det ska gå. Vägde mig i morse och vågen visade 67,6 kg...ska väl mycket till att jag ska få en 7:a i början hos VV?! Hoppas inte det i alla fall. Men det är mitt på dagen och fullt påklädd så det lär ju ändå vara skillnad. Nåja, jag återkommer såklart med rapport.

20 minuter till hemgång...

Ja så är det, jag har redan ändrat mitt mål för min viktnedgång med V V. Efter en massa kloka kommentarer från läsare av min blogg så har jag ändrat målet som nu ser ut så här:

Målvikt 64 kg - tid 10 veckor (fram till jul) = -0,5kg i veckan

(om jag nu väger 69 hos VV på onsdag)

Jag vet inte vad vågen kommer att visa hos VV på onsdag, dels är det mitt på dagen och dels är det den tiden på måndaden. Kan hända att det blir en 7:a i början, ställer in mig psykiskt på det så att jag är förberedd. Så är det helt plötsligt -0,6 kg i veckan som krävs och ja...jag återkommer säkerligen med ett nytt mål efter mötet på onsdag.

Wish me luck!

Jag har bestämt mig. Jag behöver hjälp. Jag behöver råd. Jag behöver press! Därför ska jag med start nu på onsdag gå till Vikt Väktarna här i stan och väga in mig.  Jag har aldrig testat V V förrut så det ska bli spännande att se om det kan vara ett sätt för mig att tappa de sista kilona.

Är i dagsläget ruggigt nära att få en 7:a i början på min vikt igen. Jag försöker tänka på vad jag äter och så men nej, jag klarar det helt enkelt inte. Jag har ingen planering om vad jag ska äta, när jag ska äta eller hur mycket jag ska äta. Jag behöver få koll på hur mycket jag kan unna mig och jag tror kanske att det här med POINTS kan vara till hjälp för mig.

Jag har i vilket fall bestämt mig för att testa det här och ge det en chans fram till jul. Inte så mycket tid kvar kanske ni tycker men jag har bestämt mig för detta.

Vad är då målet?

Jo målet är att hitta en linje att följa. Att åter igen få koll på hur mycket jag kan äta och hitta inspiration till nya rätter, nya frukostar och nya mellanmål. Målet är att få struktur på mig själv och mitt ätande. Något som absolut saknats de senaste halvåret. Och det har ju visat sig på vågen.

Målet i kg kommer jag att sätta till 60 kg = 9 kg bort på 10 veckor = 

-0,9 kg i veckan!

Rimligt mål? Ja det kan nog gå om jag följer det TILL PUNKT OCH PRICKA! Och inte tillåter mig att lyxa någon gång! Har inte råd med några plus veckor alls men ja om jag lyckas vara så stenhård mot mig själv och håller mig inom ramen för pointsen varje dag så bordet det kunna gå.

Någon som har erfarehet av V V som kan säga om ni tror på detta eller inte?

Ständigt detta bytande av utseende på bloggen och gång på gånt återvänder jag till vitt/svart/rosa...känns som en favorit. Tänte även på vad min kusin A skrev om på sin blogg...om det här med ringsignaler. Jag har PINKs låt Who Knew och jag bara älskar den. Har funderat på att byta men jag hittar inget bättre så nej den får bli kvar. Pink på bloggen Pink i telefonen.

*snyter mig* *fryser* *hostar* *käkar Ipren*

Fy vilken hemsk förkylning som drabbat mig. Om jag inte var tvungen hade jag aldrig gått till jobbet idag. Men tyvärr är det bara jag och maken som jobbar och vi måste hålla kontoret öppet *nyser*.

Alltså jag vet inte hur jag ska klara av den här dagen, kanske kan vi stänga lite tidigare "STÄNGT PÅ GRUND AV SJUKDOM"!

Vägningen denna veckan gick inge vidare är tillbaka på 68,3 och det känns totalt värdelöst. Måste hitta ett sätt att gå ner i vikt nu igen. Lägg upp en plan och HÅLLA den!! Så fort jag blir frisk ska det blir mer av träningen det är ett som är säkert. Nåja, orkar inte tänka så mycket på det här just nu. Energin räcker helt enkelt inte till.

I morrn är det meningen att vi ska på 1 års kalas och sedan på kvällen fira en 20-åring. Hoppas hoppas hoppas jag/vi är friskare då. Ja maken är också sjuk med halsont och hosta. Vi är ena ynkliga stackare just nu....

I kväll ska jag och maken på middag på en restaurang här i stan som heter REAL och vi får sällskap av makens kompis R och för första gången ska vi få träffa dennes flickvän S. Ska bli superkul att äntligen få träffa henne.

Dock är jag febrig och toksnuvig så jag hoppas att Iprenen jag proppat i mig börjar hjälpa snart så att jag orkar med att vara social och trevlig. En riktigt bamseförkylning har drabbat mig. Tror jag fick den av Lina på hennes kalas i söndags. Barn med förkylningar ska man passa sig för men vad gör man när man inte kan låta bli att pussa på henne?!? :-) Fasters hjärta! Jag får glädja mig åt henne medans vi väntar på vårt.

...har blivit ännu längre...*uppgiven*

Fick veta från BFA och handläggaren från Bolivia där att väntetiden för att få skicka våran ansökan dit blivit ännu längre. Få barnbesked och ökad efterfrågan har lett till att kön blivit längre. Som det ser ut nu kanske vi får vänta till nästa sommar innan det är vår tur. Detta innebär att detta INTE kommer vara sista julen utan barn. Fan vad det svider i hjärtat.

Jag längtar ihjäl mig...

Ibland undrar jag hur sjutton jag ska orka, hur ska VI orka? Vi försöker allt vi kan för att leva NU och inte bara vänta på framtiden och vårt liv som föräldrar. Men ibland är det bara sååå svårt. Nästa år fyller jag 30 år. När jag var yngre typ i tonåren fanns det inte ens på kartan att jag inte skulle ha barn när jag var 30. Jag trodde jag skulle minst haft två...kanske en till på väg i magen... *känner hur tårarna bränner bakom ögonen*

Den här väntan tär på mig, den tar min energi...min glädje...

Jag VET att när vårt barn äntligen kommer blir allt annorlunda, alla säger det....alla som varit med om samma sak. Säkert blir det så, men jag har ändå blivit snuvad. Snuvad på att leva det liv jag tänkt, snuvad på att få fatta egna beslut om hur många barn jag vill ha och när dom ska komma. Nu handlar det om att min framtid som föräldrer bestäms av några andra och många olika faktorer styr över när mitt älskade barn kommer. Jag har noll tolerans för gnäll från blivande mammor som tvingas gå över 2 veckor i sina graviditerer och som gnäller som fan över hur jobbigt det är att vänta.

Usch fan, nu blev jag så där mörk och cynisk igen...klart det är jobbigt för dem också...de väntar ju också på sina barn...men men som sagt den här situationen tär på mig och jag är rädd att bli bitter och sur för resten av mitt liv...

*skriker*

Nu så har jag äntligen lite tid och lite inspiration att blogga igen. Tänkte jag skulle berätta om den där kroppsläsningen jag var på för ett tag sedan.

Det var helt fantastiskt!

Någon frågade om det var värt pengarna och jag säger ABSOLUT! En helt suverän timme som hjälpt mig att förstå mig själv lite bättre.

Det hela går ut på att man ska få reda på vad som är BRA med en själv och vad som man är bra på. Det handlar också om att få reda på vad man är mindre bra på så att man kan öva på detta och på så vis bidra med mera till världen. Låter stort och jag blev lite överraskad när han (Johan) la fram det på det viset.

I alla fall så här gick det till:

Jag kom in på kontoret där vi skulle träffas och vi tog i hand och slog oss ner vid ett bord. Johan startade bandspelaren på en gång för att spela in hela vårt samtal. Han berättade bakgrunden till kroppsläsning och vad jag skulle kunna få ut av den här timmen. Sen bad han mig gå ut i en korridor och gå fram och tillbaka medans han tittade på mig. Ibland kom han fram och stannade mig, tog mig på axlarna och tittade i mina händer. Efter typ 2-3 minuter gick vi in på kontoret igen. Vi slog oss ner vid bordet och sen började han berätta för mig hur jag var i skolan!! Jag bara satt där med ögon stora som snöbollar och var helt häpen över hur han kunde veta? Han berättade hur jag kände inför andra i klassen, lärarna, ämnena och hur jag var i sociala sammanhang när jag var tonåring. ALLT stämde! Alltså han kunde ju inte veta vilka jag gått i skolan med men han sa till exempel att jag alltid tyckte stökiga killar eller ja tjejer för den delen också var otroligt jobbiga och tyckte att dom störde. Jag ville att alla skulle uppföra sig och visa respekt för läraren och andra personer. Att jag mådde dåligt när jag såg mobbing men att jag var för feg för att ingripa mm mm.

Sen fortsatte han att berätta hur jag har det i dag med sociala nätverk och hur jag är på jobbet. Jag vill inte gå in i detalj så mycket av vad han sa men alltså han hade rätt i så mycket som han sa. Hur kunde han veta?? Jag var rätt så förbryllad när jag gick därifrån kan jag säga. Jag fick som sagt hela timmen på band så jag ska lyssna igen när jag får tillfälle.

Han sa mycket positiva saker om mig och det var såklart kul att höra men han påpekade också att jag måste bli bättre på många saker. Säga NEJ till folk, inbjudningar och uppgifter. Att jag måste inse att jag inte kan ställa upp för alla hela tiden. Jag tycker iofs att jag faktiskt säger ifrån när jag inte vill men ja, jag kan nog bli bättre.

Nåja det var lite om hur det var att bli kroppsläst. Får ni chansen att göra det så är det bara att ta den!!