Så känns det. Vi sitter i en båt som sjunker. Fortare, fortare och fortare. Överallt strömmar det in vatten. Rum för rum fylls, det är panik. Folk springer runt överallt och försöker desperat att hitta räddningen. Hitta hål som ännu ej är fyllda. Tusentals människor är fast och kan inte ta sig därifrån. Valet att kliva på båten var inte ens vårat eget från början. Livet tvingade oss. Vi springer som yra höns, hoppas, tror och önskar att räddningen finns någonstans. Att vi tillslut ska hitta rätt. Endel har bokat plats i livbåtar...i flera livbåtar till och med. Kanske tar dom den plats de reserverat, kanske låter dom räddningsbåten segla iväg med platser kvar. För oss som inte varit förutseende och garderat oss känns det förjävligt. Köer, köer och folk överallt. Världen runtomkring blir mindre och mindre. Alternativen blir allt färre och hoppet börjar falna.

 

Anna

26 november 2007 21:41

Hej Soff! ...och tack för igår. Lyssnade på en föreläsning idag med Lears Björklund, före detta sjukhuspräst vid Akademiska i Uppsala. Så Bra! Har du möjlighet tycker jag att du ska försöka höra honom, han föreläser på halvtid och dyker upp ibland. OM du hör honom kommer du förstå varför jag ville att du skulle det. Kram!

 

Pipeline

26 november 2007 21:56

Jag känner som du. Din liknelse är så mitt i prick. Verkar som fler och fler ställer sig i kö för säkerhets skull.

Hoppas att ni får börja samla papper snart. Kan ni inte be att få skicka samma dag som du fyller år? :-)

http://pipeline.bloggagratis.se

 

Grodis

26 november 2007 23:41

Oj, oj... så otroligt starkt.
Så träffande. Så galet bra skrivet vännen...
Och vet du? Ni ÄR inte ensamma. Vi sitter i samma livbåt.

Nu gäller det bara att lita till att antingen någon har ett sjökort, eller finna lugnet och kämpa på och ta oss framåt.

Vi kommer fixa detta. Vi kommer bli mammor du och jag. Våra män kommer bli fantastiska pappor. En vacker dag vännen.
Vi MÅSTE våga tro på att det BLIR så.

*Varm kram*
/din vän som aldrig någonsin försvinner ifrån dig, oavsett om det är ett stormande hav eller en blank insjö.

http://grodis.bloggagratis.se

 

Elin

27 november 2007 09:44

Tänker på er!!

http://moe.sedlacek.se

 

Linda*

27 november 2007 17:57

*Kramar*

 

Camilla

29 november 2007 11:55

Hej Soff
Första gången för mig att skriva/svara i en blogg.

Härlig liknelse med båten.
Själv sitter jag för andra gången i den men denna gången tidvis inte så dramatisk eftersom jag redan har lyckats ta mig i land en gång.

Både första och nu andra gången fick vi tänka om när det gälde val av länder och denna gången har vi verkligen rest jorden runt många gånger.

Fortsätt skriva för det hjälper en med tidsperspektivet som HAR varit, alltså att tiden faktiskt går även om man tycker att den kryper fram.

Har du tid över och orkar får du järna titta in på vår hemsida, läsa lite.

O,du! vi är på väg mot Taiwan vi också, fast med BV.

Ha det så bra
Camilla

http://web.telia.com/~u46215048

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Senaste inlägget var från 2016 så det har gått en tid. Känns kul att sparka liv i den här bloggen igen och absolut nödvändigt. Jag är på gång igen med ett nytt vitt år och bloggen var en ventil och en plats för mig att få ur mig mina tankar förra gån...

2015 kom och gick.   Jag har inte bloggat sen 30 december förra året. Inte summerat, inte skrivit om hur det blivit sen...ingenting. I slutet av 2015 var jag så säker på att jag förändrat mitt förhållande till alkoholen för gott. Jag behövde den ...

Det är inte långt kvar nu...lite drygt 1425 minuter sen har hela 2015 passerat. Det känns märkligt.         ...

NÄR ska jag hälla upp det första glaset och VAD kommer det att innehålla?   Jag fick en frågan den häromdagen; Vad kommer du att hälla upp när det väl är tillåtet igen och när kommer det att ske...på nyårsafton eller?Min första tanke var rödvin.....

Idag är det 51 dagar kvar på 2015. 51...femtioen...femma etta!?Jag kan både säga att året gått rasande fort men samtidigt otroligt långsamt. Det är svårt att inse att det faktiskt bara är ynka 51 dagar kvar av året och då tänker jag inte bara på de...