Fortsätter att jämföra mitt liv med den här båtfärden.

Jag måste säga att jag har de aboslut BÄSTA resesällskapet man kan tänka sig. Vänner som stöttar mig, som säger vänliga ord och som sänder en tanke. Det värmer verkligen och vad gjorde jag utan er?

Man får bita ihop och orka...orka lite till...

Jag är så tacksam över de personer jag lärt känna på den här resan. Vänner som alltid finns där för mig, som orkar lyssna och som förstår. Jag hade nog aldrig träffat er om jag inte klivit på den här båten och våra vägar hade kanske aldrig korsats. Hur skulle mitt liv ha sett ut då? Jag kan inte föreställa mig mitt liv utan er. Jag har verkligen fått vänner för livet och för det är jag evigt tacksam. Mitt i all förtvivlan och oändlig väntan finner vi på något vis alltid tid och plats för skratt...det är helt underbart. Det är viktigt att ändå leva medans vi väntar. Vi kan inte göra annat. Vi måste passa oss för att bli bittra, passa oss för att ge upp.

Någon dag kommer vi att komma i land - komma hem och från den dagen kommer våra liv aldrig mer bli det samma. Förhoppningsvis har den här kaotiska resan stärkt oss och lärt oss mycket om oss själva och om livet.

EN STOR KRAM TILL MINA VÄNNER SOM FINNS HÄR I MIN NÄRHET OCH TILL ALLA ER SOM SKRIVER UPPMUNTRANDE INLÄGG HÄR PÅ BLOGGEN!!