I fredags hände nått väldigt speciellt. Dagen började som en helt vanlig fredag, kul på jobbet med lite avslappnad stämning. Iväg hem , tog en prommis med Harry, maken gick till puben för att värma upp inför bandyn. Jag gick till matchen och fick se VSK besegra Motala med 10-2. En helt ok fredag.

När jag kom hem från matchen tog jag ut Harry på ytterligare en promenad och ja fredagen fortsätter att kännas skön och bra. När vi sen närmar oss huset igen ser jag två gestalter på min yttertrapp. När jag kommer närmare ser jag att det är två av våra närmsta vänner. Jag blev naturligtvis jätteglad och tänkte att det skulle bli kul med sällskap då maken bestämt sig för att gå till puben för att fira segern. Fortfarande en bra fredag.

När vi sen kommer in i hallen och jag hänger av mig jackan och vänder mig om mot mina kära vänner så tror jag att mitt hjärta stannade en sekund. De står där med varsitt stort leende och så säger han -Vi har något vi vill visa dig. Han sträcker sig mot ett papper han har nedstucket i jackfickan och jag förstår direkt vad det är. Det känns som att tiden står still, allt går i slowmotion...hjärtat rusade och mina tårkanaler fylldes till bredden...snart sprutar tårarna och jag vinglar till och får ta stöd av dörrposten.

Dom har blivit föräldrar!!

På papperet jag får se finns två bilder på en underbart söt liten koriansk tös som är deras dotter!! Helt otroligt, helt fantastiskt, helt underbart. Jag tror inte det är sant fastän jag faktiskt står där och tittar på henne. Hennes stora svarta ögon tittar tillbaka på mig och hon ser busig ut. Som dom har längtat och väntat på denna lilla tös.

Livet förändrades, även om det är dom som fått barn och inte vi känns det som att livet inte längre är som det var. Vår verklighet har så länge varit sån att vi varit barnlösa tillsammans. Nu har dom blivit föräldrar, dom har fått en dotter. Så härligt och jag är så glad för deras skull, och för vår. För vi kommer få lära känna den här lilla tjejen och hon kommer lära känna vårt barn så småningom. En trevlig tanke.

Nu hoppas vi på att de så snart som möjligt får åka och hämta hem sin dotter och vi väntar med spänning!

 

A-K

14 december 2007 09:37

Tack tjejen ,det värmer att läsa om din glädje för vår lycka (och naturligtvis så gråter jag en skvätt men det gör vi ju så ofta nu för tiden)! Kramar i massor!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Senaste inlägget var från 2016 så det har gått en tid. Känns kul att sparka liv i den här bloggen igen och absolut nödvändigt. Jag är på gång igen med ett nytt vitt år och bloggen var en ventil och en plats för mig att få ur mig mina tankar förra gån...

2015 kom och gick.   Jag har inte bloggat sen 30 december förra året. Inte summerat, inte skrivit om hur det blivit sen...ingenting. I slutet av 2015 var jag så säker på att jag förändrat mitt förhållande till alkoholen för gott. Jag behövde den ...

Det är inte långt kvar nu...lite drygt 1425 minuter sen har hela 2015 passerat. Det känns märkligt.         ...

NÄR ska jag hälla upp det första glaset och VAD kommer det att innehålla?   Jag fick en frågan den häromdagen; Vad kommer du att hälla upp när det väl är tillåtet igen och när kommer det att ske...på nyårsafton eller?Min första tanke var rödvin.....

Idag är det 51 dagar kvar på 2015. 51...femtioen...femma etta!?Jag kan både säga att året gått rasande fort men samtidigt otroligt långsamt. Det är svårt att inse att det faktiskt bara är ynka 51 dagar kvar av året och då tänker jag inte bara på de...