Sitter här och läser de kommentarer jag fått på mitt förra inlägg. Jag är rörd och varm i hjärtat. Samtidigt ledsen och känner lite dåligt samvete. Det är ju det där sakerna som ni skriver om som får mig att känna att jag inte borde sluta blogga.

Jag vill ju berätta för er när det händer nått. När beskedet äntligen kommer, jag förstår att ni vill veta. Jag följer själv många bloggar och vet hur "nyfiken", eller intresserad kanske jag ska säga, man kan bli av vad som händer i människors liv.

Som min kära vän appelcore skriver så får ni hålla utkik på hennes sida för där kommer det säkerligen finnas ett litet inlägg om vi får barn. Vi känner varandra "på riktigt" :-) så därför kommer hon i alla fall veta vad som händer.

Jag måste göra ett avslut, ett riktigt avslut. Jag känner mig själv och pressen på att skriva något inlägg då och då skulle finnas kvar om jag har bloggen kvar. Så är det bara, trist men sant.

Jag tackar alla mina trogna läsare för alla snälla kommentarer genom de år som jag bloggat.  Ha det så jättebra allihopa och all lycka i era liv!

Kram Soff