Direktlänk till inlägg 19 mars 2008

Så här jävligt kan det vara

Av Soff - 19 mars 2008 11:29

Nu ska jag skriva precis hur jävligt det kan gå till i adoptionsvärlden. Innan detta hände mig trodde jag inte att det var möjligt att nått sånt här någosin skulle kunna hända.


När vi gick utbildningen inför adoptionen fick vi reda på från MIA (myndigheten för internationella adoptioner) hur det går till när ett barn i utlandet lämnas för internationell adoption. Vi, jag och min älskade man, har just blivit utsatt för något totalt tvärt emot. Vi trodde navit att vi genom de regler som finns runt om i världen var skyddade mot sånt här men tydligen kan vad som helst hända.


Det som nu hänt oss är bara ett bevis på att VAD som helst kan hända när man väljer att skaffa barn via adoption och att man aldrig någonsin kan vara säker på att man får barn.


Vi fick fredagen den 4 januari i år frågan om vi ville adoptera två UNDERBARA barn från Taiwan. Livet log mot oss och allt var underbart. Känslan i bröstet går inte att beskriva. Jag hade blivit mamma och han hade blivit pappa. Vi var en familj!! Och till TVÅ!! Alla våra drömmar hade gått i uppfyllelse och jag kunde inte tro att det var sant. Vi meddelade de blivande mor- och farföräldrarna och skålade i champagne med våra vänner. Vi gick till IKEA och mös och höll varandra hårt i handen när vi tittade på alla dessa roliga inredningsgrejer som finns till barn. Hela helgen gick vi i ett lyckorus.


Redan på måndagen byttes vår lycka till oro. Vi fick veta att en annan familj också var intresserade av barnen och att de biologiska föräldrarna nu skulle välja vart barnen skulle hamna. Den andra familjen är bosatt i Taiwan och det skulle då bli frågan om en inhemsk adoption. Vi trodde inte det var sant. Vi hade ju fått garantier från MIA att länderna ALLTID tittar på möjlighet till nationell adoption innan barnen förmedlas vidare till internationella organisationer och att när man väl fått barnbesked så var barnen liksom ens egna bara man tackade ja.


Allt detta visade sig nu vara helt fel. Klumpen i magen har sedan vuxit sig större och större under de veckor som gått utan att vi fått något besked.


Så idag kom domen, vi fick inte bli föräldrar till dessa barn. Vi är fortfarande barnlösa och vi kommer aldrig någonsin få träffa dessa underbara barn som vi tagit till oss i våra hjärtan och längtat så enormt efter. Det är nu ungefär en timme sedan vi fick beskedet och det känns som att någon ryckt ut mitt hjärta ur mitt bröst och bytt ut det mot en hård, svart och kall klump. Ur mina ögon rinner tårarna oavbrutet och blusen är genomblöt. Jag sitter på jobbet men jag bryr mig inte om någonting. Allt är bara tomt.


Det känns som att någon höll fram något framför näsan på oss och liksom dinglade och frestade och sen när vi väl greppat tag om det och nästan känt värmen och känslan av att få bli en familj så rycks det undan och vi kan inget göra.


Ja *andas djupt* så här kan det alltså gå till...tydligen...

 
 
Ingen bild

Till slut blev vi en adoptivfamilj

19 mars 2008 12:13

Ibland känns ord så futtiga, jag tror ingen utanför adoptionsvärldens insikt kan förstå att detta kan hända, tyvärr är ni inte de första som behöver genomleva detta. Självklart skall barnens bästa komma i första hand och då anses ju att stanna i hemlandet är bäst men VARFÖR hade de inte kollat detta innan ni fick veta om barnen? Man kan inte behandla blivande föräldrar hur som helst vad finns hjärtat i detta. Känner med er, sänder styrkekramar.

 
Grynisen

Grynisen

19 mars 2008 12:51

Blir så ledsen när jag läser vad ni precis fått reda på!!! Vilken obeskrivlig lång väntan för att få detta negativa besked, nästan 3 månader...

Ord hjälper ju tyvärr inte i sådana här situtioner, det är känslorna som styr.

Vill bara beklaga det som hänt och säga att jag tänker på er...

Stor kram Johanna

http://grynisen.bloggagratis.se

 
Ingen bild

Emma

19 mars 2008 12:59

Åh, överjordiskt jävliga öde!! Jag känner er inte, men jag lider innerligt med er. Fy fasen vad livet är elakt mot er. Stor, stor kram - ett tafatt försök till tröst från en medsyster i cyberrymden. /Emma

 
Ingen bild

CJ

19 mars 2008 14:23

Så fruktansvärt ledsamt för er och era närmaste.
Finns inga ord att ens kunna förstå el försöka ge tröst.
Jag är så oerhört ledsen och mitt hjärta brister av tårar.
Hur kan det bara gå till så, det är ju så mycket känslor och människoliv-stora som små som det handlar om.
Varmaste kramarna so kan ges

 
Ingen bild

Linda*

19 mars 2008 16:21

Å herregud, det är ju så hemskt så det inte är klokt, jag saknar ord. Stor kram

 
Ingen bild

Gullan

19 mars 2008 16:30

Åh tårarna rinner på mina kinder, så orättvist:(
Vilket fruktansvärt sätt som det skött det på, så mycket onödigt lidande, ingen förståelse för hur det känns att bli föräldrar och sedan bara kallt ta dem ifrån er igen:(
Styrkeramar/ Gullan
Håll om varandra!

 
Åse

Åse

19 mars 2008 17:58

Men så orättvist livet ska vara mot er! Det är ju helt klart märkligt att det har fått gå till på det här viset. Vilken miss från MIA/BFA (eller vem det nu är som meddelar er detta). Mina ord känns futtiga och jag hoppas ni snart får ett mer positivt besked.
((Kramar))

http://didriksson.wordpress.com

 
Caroline

Caroline

19 mars 2008 18:55

Nej, fy fan säger jag bara.. *kram*

http://mammans.blogsome.com

 
Ingen bild

Linda

19 mars 2008 19:26

Usch, vad tråkigt. Som du skriver man tror inte det är sant.

Kram L

 
mamman

mamman

19 mars 2008 20:00

Hej Soff

Precis som andra redan skrivet så finns det inga ord som kan trösta dig/er. Att du inte är ensam om det som hänt, vet jag av egen erfarenhet men det hjälper ju inte dig just nu.

Tyvärr kan precis ALLT hända i adoptions världen.

Ibland undrar man om allt verkligen är till för barnens bästa, jag menar att driva de blivande föräldrarna till känslomässigt kaos. Alla som jobbar i adoptionsvärlden måste ju inse att NI en dag kommer att bli valda som föräldrar till ETT/TVÅ barn och bör vara i bästa möjliga känslomässiga tillstånd – men tydligen glöms det allt för ofta.

Jag hoppas du klara av att på ett bra sätt gå igenom ditt trauma, hade du varit gravid hade jag använt ordet missfall.

Det är tillåtet att må jävligt dåligt nu.

Hoppas det finns stöd runt om kring dig.

http://babyonskan.bloggagratis.se

 
Bridz

Bridz

20 mars 2008 03:22

Åhhh vad grymt!

Jag blir så ledsen över att ni ska behöva gå igenom en sådan här motgång, det förtjänande ni inte!

http://bridz.blogspot.com

 
applecore

applecore

20 mars 2008 08:29

Många, många kramar till dig (och maken)!

Jag är så ledsen för er skull!

http://applecore72.wordpress.com

 
Pipeline

Pipeline

20 mars 2008 08:58

Det här är ju en fasansfull historia! Vilket helvete ni måste genomlida. Jag önskar av hela mitt hjärta att ni någon gång kan ta er förbi detta och blicka framåt igen.

http://pipeline.bloggagratis.se

 
Elin

Elin

20 mars 2008 12:48

Neeeej!! Det får inte vara sant. Jag lider med er, verkligen. Det finns inga ord som kan beskriva detta.

http://nyahuset.wordpress.com

 
Fertilitetsturist

Fertilitetsturist

20 mars 2008 13:18

Så groteskt... Får ont i magen av att läsa det hur ni behandlades i detta. Så grymt!!!
Kram FT

http://www.fertilitetsturist.blogspot.com

 
Mariachi

Mariachi

20 mars 2008 13:30

Så dåligt av organisationen att ens meddela att ni skulle bli familj om det finns tveksamheter. I det här fallet skulle jag hellre inget veta alls än att bli så lurad på lyckan. Mina tankar finns med er idag. *kram*

http://74mariachi.wordpress.com

 
Ingen bild

Aitra

20 mars 2008 14:35

Jag har inte kommenterat i din blogg tidigare, men läser lite då och då. Jag hittade hit via Grodis och nu känner jag att jag måste skicka många, många styrkekramar. Att behöva vara med om detta. Jag hade ingen aning om att det kan gå till så här i adoptionsvärlden. Alla ord är futtiga och jag är ju en främling för dig, men jag vill ändå bara säga att jag är väldigt ledsen över att detta har hänt er.

/A

 
Linda (Gosan)

Linda (Gosan)

20 mars 2008 21:38

Fy fan! på ren svenska. Skickar massor med kramar till er.

http://www.bebislangtan.blogspot.com

 
Ingen bild

Tudorienne

20 mars 2008 21:39

Det var nog det sjukaste jag har hört. De borde bli stämda.

 
storken

storken

21 mars 2008 10:15

Det här var det sjukaste och hemskaste inlägg jag läst i adoptionsbloggvärlden. Självklart får det inte gå till så här. MIA borde bli skadeståndsskyldiga. Vet att inga pengar i världen kan trösta men ändå.

Mina varmaste tankar till er och hopp om att ni snart får BB om barn som faktiskt kommer till er.

http://www.storkenflyger.wordpress.com

 
Ingen bild

Sanna

24 mars 2008 09:00

Vad fruktansvärt. Jag blir genuint ledsen för er skull.

Stor varm kram

 
Jennie

Jennie

24 mars 2008 12:16

Tårarna rinner när jag läser det du skrivit. Grymt orättvist!! Jag som hoppades på att jag och Evelina skulle ha kurs utan dig (tolka det på rätt sätt). Ge inte upp!!!

http://www.fyrtass,com

 
Anna

Anna

24 mars 2008 20:28

Det är verkligen överdjävligt!!!Stor kram. Tänker massor på dig.

http://annaw.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Soff - 29 december 2019 20:57

Senaste inlägget var från 2016 så det har gått en tid. Känns kul att sparka liv i den här bloggen igen och absolut nödvändigt. Jag är på gång igen med ett nytt vitt år och bloggen var en ventil och en plats för mig att få ur mig mina tankar förra gån...

Av Soff - 12 juli 2016 12:15

2015 kom och gick.   Jag har inte bloggat sen 30 december förra året. Inte summerat, inte skrivit om hur det blivit sen...ingenting. I slutet av 2015 var jag så säker på att jag förändrat mitt förhållande till alkoholen för gott. Jag behövde den ...

Av Soff - 30 december 2015 23:21

Det är inte långt kvar nu...lite drygt 1425 minuter sen har hela 2015 passerat. Det känns märkligt.         ...

Av Soff - 8 december 2015 09:54

NÄR ska jag hälla upp det första glaset och VAD kommer det att innehålla?   Jag fick en frågan den häromdagen; Vad kommer du att hälla upp när det väl är tillåtet igen och när kommer det att ske...på nyårsafton eller?Min första tanke var rödvin.....

Av Soff - 10 november 2015 12:30

Idag är det 51 dagar kvar på 2015. 51...femtioen...femma etta!?Jag kan både säga att året gått rasande fort men samtidigt otroligt långsamt. Det är svårt att inse att det faktiskt bara är ynka 51 dagar kvar av året och då tänker jag inte bara på de...

Presentation

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12 13
14
15
16
17
18
19 20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS


Skapa flashcards