Alla inlägg den 21 april 2008

Av Soff - 21 april 2008 21:03

Tack alla ni för ert fantastiska stöd! Jag blev jätteglad när jag läser att ni tycker som jag. Jag var beredd på lite syrliga kommentarer faktiskt men jag menar verkligen inget illa.


Därav detta tillägg...


Jag är helt övertygad om att folk säger sådana kommentarer i all vänlighet och det kan tyckas väl hårt av mig att klanka ner på folk som vill vara vänliga.


Men...


Det enda jag begär är att man ska ta sig en funderare på vad det är man egentligen säger.

OM detta nu mot förmodan skulle hända, att man blir gravid när man väl adopterat ett barn. Vad ska man göra med sitt adopterade barn då? Lämna tillbaka det?

Säga till det när det blir större att vi skaffade dig i förhoppningen om att sedan kunna bli gravida och få ett riktigt/eget barn? Tror den som fäller en sådan kommentar att anledningen till att vi väljer att adoptera ändå är att vi tillslut vill bli gravida? Jag fattar det verkligen inte.


Vi får barn och vårt barn får föräldrar, vad är finare än det? När vi sitter där och bekymrar oss för vilken förskola som blir bäst för vårat barn...när vårat barn kommer springande och ropar -Mamma....pappa!!! När vi kryper upp i soffan tillsammans och myser allihop...skulle vi då fundera en sekund på vår förlorade graviditet? Skulle vi då tänka att detta är inte vårt riktiga barn? Skulle vi tänka att det var ju fan att vi adopterade den här ungen, vi blev ju i alla fall inte gravida...


Nej, mitt barn finns där ute någonstans vi har bara inte hittat varandra ännu.

Av Soff - 21 april 2008 10:42

I natt vaknade jag och kände mig irriterad. Jag visste inte vad det var som stört min nattsömn men när jag fått funderat en stund så insåg jag att jag låg och var irriterad på en gammal myt som jag verkligen ogillar. Milt sagt.


Det hela började med att jag i helgen såg trailern till Sex and the city - The movie. Som jag längtat efter denna film och det gör jag väl fortfarande men det var en sak i trailern som stört mig och som jag då kom på i natt när jag sov. För att försöka göra en lång historia kort kan jag säga till er som inte följt serien att en av tjejerna har svårt att bli gravid och man får följa henne genom hennes frustration, sorg och förtvivlan. Genom hennes misslyckade försök att bli gravid på naturlig väg, genom hemska IVF försök och det ser mörkt ut...men så i sista avsnittet blir hon mamma till en underbar tös från Kina. Jag´var så glad att hon fick bli mamma tillslut.


Nu i filmen...när det har gått några år så blir hon gravid! Jaha kanske ni tänker nu...vad är det för fel på det? Jo så här är det enligt mig. Det är så ofta som jag som blivande mamma via adoption får höra från vänner, bekanta och även nya människor jag träffar och som jag stolt berättar för att jag snart ska bli mamma via just adoption, något i stil med:


-Du ska se att bara du adopterar så blir du gravid.

eller...

-Jag vet en/eller flera som blivit gravida efter år av barnlöshet så fort dom adopterat.


Tänk att det alltid är någon som känner någon som varit med om just detta fenomenet...eller denna MYT som jag väljer att kalla det. Ja ja ja jag vet att det händer. Jag känner själv en person som detta har hänt för så det är inte det. Jag blir bara så irriterad. för vad är det jag förväntas svara? Och vad är det personen vill?


För mig är det så här...jag kan INTE bli gravid. Det är en stor stor sorg i mitt liv så är det och jag har gråtit...timtals. Men jag har bearbetat min sorg och accepterat mitt öde. Jag har inte längre någon längtan till att bli gravid. Det skulle vara som att man skulle gå att längta efter att någon skulle återuppstå från de döda. Det kan låta hårt men så är det. Jag har sörjt klart och gått vidare. Jag kan inte prata för alla mina vänner i samma situation men jag har i många samtal med dem hört ungefär samma sak.


Folk runtomkring oss verkar ha svårt att förstå att vi inte längre VILL bli gravida. Och som fortfarande lägger huvudet på sned när de tvingas komma med besked om att vänner i vänkretsen blivit gravida. Som om vi skulle falla ner i gråt och bryta ihop eftersom att de verkar tro att vi innerst inne går och hoppas på att vi ska bli gravida.


För min del är det inte så längre, jag kan ju bara utgå från mig själv, och jag hoppas att jag aldrig någonsin får någon av de ovan nämnda kommentarerna igen. Jag ska ju bli mamma snart! Jag ska få vara med om allt som alla andra mammor också får vara med om. Men jag får inte vara med om en graviditet och en förlossning och detta har jag sörjt länge länge. Jag vill inte tänka på det mer. Jag vill inte få något hopp om det igen. Jag måste, för att orka med denna förlust, tänka att jag aldrig någonsin kommer att bli gravid. Hur konstigt det än kan låta så är det en lättare tanke att bära än att kanske snart någongång möjligtvis... Nej fy fan säger jag bara.


Att detta sedan händer andra och att de flesta verkar ha den bilden av att det är mer vanligt än ovanligt stör mig mycket. Och nu när det blir så i den här filmen så blev jag så jävla arg. Det blir ju verkligen så att det spär på myten.


Nåja, kanske drar jag för stora växlar nu och förmodligen bryr sig folk inte så mycket...och att det där händer i filmen kommer nog att gå många förbi. Men jag kände att jag bara var tvungen att skriva om det för att få ur mig det...så nu är det gjort.


En eloge till dig om du orkat läsa så här långt :-)

Presentation

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16 17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS


Skapa flashcards