Alla inlägg under april 2008

Av Soff - 16 april 2008 10:11

Du jag vet en hemlighet,

det finns en stjärna man får ta ner.

Det finns en stjärna som är din.



Och vill du veta en sak till ?



När skeppen lägger ut från land,

och du ska långt långt bort nånstans.

Ta den alltid med i din hand,

ta den alltid med överallt.




Jag önskar dig allt vackert för du är

det bästa som jag vet.


Av Soff - 10 april 2008 11:03

I eftermiddag ska jag ut på en riktig båt :-)


Jag hoppas att den här färden ska bli lugnare och skönare och det är jag övertygad om att den kommer att bli. Faktum är att den här resan nog är exakt vad jag behöver.


Jag fick i 30-års present av goda vänner en kryssning med Birka med inslag av olika SPA-behandlingar. Så i eftermiddag tar jag och maken tåget till  huvudstaden och 18:00 lägger båten ut.


God mat, god tryck, SPA och framförallt umgänge med mina goda vänner H och G...det kan inte bli bättre!!


Det ska bli så skönt att släppa tankarna på det tråkiga som hände igår och bara få dansa och ha roligt.



TACK alla för de snälla och vänliga kommentarerna och Pipeline vad gullig du är som vill formulera på bra sätt men faktum är att jag inte tycker att det finns något som är fel och bara det att ni sänder en tanke räcker så långt för mig. Tusen tusen tack!!



Av Soff - 9 april 2008 09:56

Jag är tillbaka på båten...lugnet som infann sig förra veckan skulle visa sig vara lugnet före stormen.


Vi gick på grund idag PANG sa det och det skakade till i hela båten.Jag flög åt alla håll och landade tillslut på mage...illamåendes och kräkandes. Vad var det som hände? Jag förstår ingenting...jag var inte förberedd.


När jag öppnade ögonen blev jag ännu mer förvånad och på ett sätt rädd. Framför mig fanns det som kunde bli min räddning. Framför mig fanns det som kunde vara min väg bort från båten. De sträckte ut sina armar och bad mig att följa med. Själv blev jag panikslagen och stod som fastgjuten. Var det här min väg? Var det dags att gå nu? Sakta sakta kom insikten...nej det här är inte rätt. Det är inte min räddning som kommit. Tårarna rann nedför mina kinder och jag skakade på huvudet.


Jag sa NEJ....jag kan inte bekripa att jag sa nej. Alla ben i min kropp skriker efter räddningen men när väl chansen kom så sa jag nej. Jag vet att det är rätt beslut. Hur konstigt det än låter så är det så.


Jag är kvar på båten. Tittar bort mot räddningen som bara åker längre och längre bort...snart ser jag den inte och jag önskar att minnet av den ska försvinna fort.


Nu står vi på grund och kommer ingenstans. Jag är nu än mer utsatt för fara och risk. Jag kommer aldrig kunna vara föreberedd på vad som komma skall. För vad vet jag? Vad har jag lärt mig? Jo, att jag inte vet ett enda dugg om vad som kommer att hända och därför kan jag inte skydda mig på något vis.


Tack och lov för mina vänner, som håller mig vid liv ...tack!





Fan

Av Soff - 6 april 2008 11:12

Igår var jag och maken på ett underbart kalas. Våra kompisar firade sin dotter som fyllt 2 år tidigare i veckan. Vi var många som ville fira den lilla tvååringen och huset fylldes snabbt av både vuxa och barn. Paket och balonger trängdes i hallen och lilltjejen njöt av att öppna sina presenter. Hon fick god hjälp av sin kompis som var några år äldre och som också var nyfiken på vad paketen innehöll.


Det dukades upp med två tårtor och barnen fick glass om dom ville. Det som var så underbart med kalaset var att det var så många barn där. Det var underbart att sitta i deras hem och faktiskt fira DERAS barns födelsedag. Som vi har längtat tillsammans mamman och jag efter just detta. I många år har det både för henne och mig varit rätt jobbigt med andra familjer och andra småbarn. ÄVEN om vi inte är missundsamma....det handlar inte om det utan bara om vår egen längtan. Nu satt vi ändå där och det var barnkalas på hög nivå. Det var helt enkelt underbart. De hämtade sin dotter från Korea i böran av året och det syns så tydligt hur hon verkligen tyr sig till mamma och pappa. Med på kalaset var även flera andra adopterade barn och jag bara satt och mös...mös och längtade lite till.


Snart kommer vi också få komma som en barnfamilj som inte bara kan sitta lungt tillbakalutad i soffan och njuta av kaffet och kakan. Nej snart blir det annorlunda och som vi längtar. Nåja, när lilltösen fyller 3 år då...DÅ ska även vi ha barn med oss så är det bara.


Kram på er mina vänner och tack för ett kalasbra kalas! 

Av Soff - 2 april 2008 12:27

Paniken har lagt sig lite nu. Jag springer inte längre runt i förvirring och kaos. Det känns som att allt blivit stilla och tyst. Jag håller andan och blundar. Jag försöker förstå vart jag är på väg, vart är det meningen att jag ska gå? Vart finns räddningen...NÄR kommer den?


Jag står stilla stilla och ber för mig själv...snälla gode gud...

Jag har bett samma bön hundra gånger förrut och många gånger har jag tänkt att aldrig mer, aldrig mer ska jag be för det finns ingen jävla gud och OM han mot förmodan finns så inte fan är han god! Men sen kommer hoppet tillbaka och jag ber igen.


Med på båten finns många av mina vänner, vi håller ihop och hjälper varandra. Det känns tryggt. Någon gång ska vi alla komma därifrån, från det otäcka och osäkra, bort från kaoset...till något ljust och varmt. Vi vet bara inte riktigt när, jag tror faktiskt att det är det som är det jobbigaste i hela vår situation...


Ovissheten och väntan.

Presentation

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16 17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS


Skapa flashcards