Direktlänk till inlägg 21 maj 2008
I söndags hände nått stort, nått oväntat och nått helt underbart som jag vill dela med mig av.
Jag var och hälsade på hos min bror, hans fru och såklart Lillsnuttan! De hade varit på semester en vecka och jag hade abstinens efter mitt lilla hjärta så jag åkte dit en sväng. Min svägerska är gravid igen och lillsnyttans syskon kommer någon gång i mitten på augusti. Magen börjar puta ordentligt nu och jag klappar den varje gång vi ses, jag ska bli faster igen...så underbart!
Nu till det fantastiska som hände...
Dom frågade om jag ville vara med på förlossningen? Helt otroligt och jag måste nypa mig i armen ibland. Efter att sett alla avsnitt av Barnmorskorna i SVT har jag blivit mer och mer upprymd av det här med förlossningar. Jag tror att jag alltsedan IVF tiden förträngt min längtan och nyfikenhet på hur det går till vid en förlossning. Jag skulle ju aldrig få vara med om det, aldrig få veta hur det faktiskt går till...aldrig få vara med i just det ögonblicket då ett barn kommer till världen (mina ständiga följeslagare tårarna rinner nu såklart igen). Men jag kommer att få vara med om detta!! Dessutom slipper jag vara den som har ont hehe. Nej men allvarligt talat, jag är helt övervädigad över detta och det är den absolut största av gåvor jag någonsin fått. Min tacksamhet är naturligtvis enorm och jag har världens bästa bror och svägerska...så är det bara.
Nu räknar jag ner...veckor och dagar...och nu VET vi när barnet kommer (inte exakt såklart) men när jag jämför med min egen väntan så vet vi...stort stort! Det här är just vad jag behövde, att få fokusera och längta till nått annat, som ett delmål :-).
Nu vill jag också passa på att återigen tacka för era kloka ord och kommentarer. Ni skulle kunna bli kuratorer hela bunten. Så mycket stöd, så många goda råd och så mycket förståelse...jag är överväldigad.
Många av era inlägg berörde mig djupt och har fått mig att få perspektiv på denna oro jag känner och inse att jag kommer att klara av detta hur det än går. TACK för att ni delat med er av era egna liv det hjälper otroligt.
Senaste inlägget var från 2016 så det har gått en tid. Känns kul att sparka liv i den här bloggen igen och absolut nödvändigt. Jag är på gång igen med ett nytt vitt år och bloggen var en ventil och en plats för mig att få ur mig mina tankar förra gån...
2015 kom och gick. Jag har inte bloggat sen 30 december förra året. Inte summerat, inte skrivit om hur det blivit sen...ingenting. I slutet av 2015 var jag så säker på att jag förändrat mitt förhållande till alkoholen för gott. Jag behövde den ...
Det är inte långt kvar nu...lite drygt 1425 minuter sen har hela 2015 passerat. Det känns märkligt. ...
NÄR ska jag hälla upp det första glaset och VAD kommer det att innehålla? Jag fick en frågan den häromdagen; Vad kommer du att hälla upp när det väl är tillåtet igen och när kommer det att ske...på nyårsafton eller?Min första tanke var rödvin.....
Idag är det 51 dagar kvar på 2015. 51...femtioen...femma etta!?Jag kan både säga att året gått rasande fort men samtidigt otroligt långsamt. Det är svårt att inse att det faktiskt bara är ynka 51 dagar kvar av året och då tänker jag inte bara på de...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
||||||
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 | |||
12 |
13 | 14 | 15 |
16 | 17 |
18 |
|||
19 |
20 |
21 | 22 |
23 |
24 |
25 |
|||
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
||||
|