Jag vet att många är nyfikna på att höra mer och jag tänkte ta och berätta lite mer om mina döttrar.

Först ska jag ta och berätta lite mer om hur det oftast fungerar i Taiwan vid adoption. Till skillnad från de flesta andra länder får man i de flesta fall väldigt mycket information om barnen. Detta är möjligt tack vare att det sällan rör sig om hittebarn eller liknande. I stället är det sociala problem, alltför unga mödrar eller dödsfall som är orsaken till att barn behöver adopteras bort. Detta gör ju att det finns väldigt mycket historik kring barnen i de flesta fall. Så även för våra små töser, men mycket av informationen vi sitter på kommer vi inte att berätta för någon annan än dem. Det är deras historia och bakgrund och den ska de få behålla för sig själva tills dess att de kan välja att själva berätta. Inte ens mor- och farföräldrarna kommer att få veta allt.

Det vi däremot har valt att berätta för våra vänner känner jag att jag även kan berätta här. Så...

Våra döttrar är 4 respektive 2 år gamla...just nu. Snart fyller lilltjejen 3 år och i början på nästa år fyller stora tjejen 5 år. De är helsyskon och bor nu tillsammans på ett fint barnhem. De är fullt friska och mår så bra de kan efter omständigheterna. Just nu vet de inte om att det är vi som är deras nya föräldrar, det kommer myndigheterna inte berätta för dem innan allt är påskrivet och klart. Men efter det kommer de att få se vårt fotoalbum och vi kommer även kunna skicka ner fler bilder på oss och på huset. Båda har idag ett utvecklat språk vilket kommer bli en nöt att knäcka men vi är förberedda på detta och ska ta till varje knep vi kan för att kommunicera med dem. Om någon har erfarenhet av adoption av äldre barn som redan pratar ett annat språk så är jag jätte tacksam för tips och råd.

Vi vet idag inte när vi kommer att få hämta hem flickorna och det kan ta allt från 2 - 10 månader från nu. Det känns ju förstås väldigt tungt att det kan dröja så pass lång tid men jag har bestämt mig för att inte stressa upp mig för det ännu. Jag tänker hoppas på det bästa och ta det som det kommer. Maken sa härom dagen att...jag struntar i om det tar lång tid innan de kommer... BARA DOM KOMMER! :-) Så känner jag med absolut, men de får gärna gå fort!

Så där ja nu vet ni lite mer om våra underbara döttrar...och jag är väl aningen partisk men jag måste säga att de är de absolut vackraste och sötaste barn jag någonsin sett ;-)!

Oj vad säger man? Jag sitter här helt varm i bröstet och rörd över responsen. Tack alla ni som tar er tid och skriver kommentarer till mig. Det berör mer än jag någonsin trott och förväntat mig av en blogg. Vilka underbara människor som finns där ute.

En del av er känner jag men många är nya för mig och det är härligt att känna stödet från både nära och kära och er andra.

Det har varit många grattis och många kramar vilket är fantastiskt roligt. Det har också varit en hel del kloka kommentarer, bland annat om att jag kanske ska tänka mig för vad jag skriver i fortstsättningen. Att det inte längre handlar bara om mig och maken utan att jag nu också har ansvar för dessa två underbara tjejer. Jag ska tänka på det.

Tack igen allihopa, ni gör min/vår resa än mer underbar!

*kramar om*