Efter att ha haft bloggtorka under en period har jag nu tagit mig tid för ett inlägg. Det har hänt massor sedan sist jag skrev. En del bra saker men också en del tråkiga.

En väldigt glad nyhet är att vi från och med i fredags definitivt vet att tjejerna kommer att få komma till oss. Vi har gått igenom första domstolsbeslutet i Tawian och vi drog en lättnadens suck i fredags. Maken som ännu inte vågat tro på detta helt och fullt var så glad så han grät när vi fick nyheten. Nu är det verkligen verkligen på riktigt och det känns så underbart. Än kan det dock vara lång tid kvar innan de får komma hem men det är i alla fall ett stort steg framåt. Det var de goda nyheterna.

Det som är tråkigt just nu händer inte oss utan personer i vår närhet. Personer vi älskar och som vi lider med. Adoptionsprocessen är verkligen ingen dans på rosor och jag önskar att jag kunde göra nått för att hjälpa. I våra vänners fall är det även fler saker som inte går den vägen de vill och livet känns så förbannat orättvist ibland. De är värda lite flyt, lite medgång. Jag håller mina tummar och tår och ber att det snart ska vända för er (dig).

En annan väldigt tråkig sak är att vi i fredags fick reda på att vår älskade Harry inte mår bra. Han har en trasig rygg och två trasiga knän. Vi har misstänkt ett tag nu att han haft ont men inte trodde vi att det var så här illa!! :-( Han har nu fått totalt hoppförbud och ett rehabschema att följa i 1 månad. Veterinären/sjukgymnasten sa att vi fick se hur bra han kan bli, kanske blir han inte helt återställd och då vet jag inte vad vi gör. Jag törs inte ens tänka tanken. Plutten, han har verkligen inte haft ett bra liv rent fysiskt. Han har nästan alltid varit sjuk eller haft ont någonstans. Nu ska vi se till att sköta rehabträningen ordentligt och hoppas på det bästa.

Nu ska jag förresten ta honom på en promenad i det underbara höstvädret. Hej så länge.