Jag är fortfarande kvar på båten. Jag har bytt plats men jag är kvar. Där vi befinner oss just nu känns lite som ett VIP-rum. Här är alla glada, förväntansfulla och det är en annan typ av väntan. Vi vet vilka våra barn är, vi vet att snart kommer vi att få hämta hem dem. Jag är glad över att vara här, men längtan och väntan tär ändå på mig. Jag vill inte vänta längre, jag vill ha mina tjejer hos mig NU! Det känns som att våra liv går parallelt just nu, de har sin vardag och jag har min. Fastän vi borde leva ihop. Det är ju mina barn....MINA barn som är där ute någonstans i den stora världen. Här, där jag befinner mig, finns ett varmt hem som väntar. En trygg tillvaro och ett liv tillsammans som en familj. Det är inget liv för ett barn att växa upp på ett barnhem. Mina barns uppväxt går förlorad för varje dag som går, ja så känns det.

Barnhemmet de befinner sig på är bra, det vet jag och för det är jag evigt tacksam. De tar väl hand om tjejerna men det är inte samma sak. Barn behöver en mamma och en pappa för sig själva. De förtjänar all uppmärksamhet och det kan endast föräldrar ge. Så på så vis känner jag mig som sagt ändå frustrerad över att vara kvar här ute. Må något ske snart så vi får vara tillsammans.

Det är i mina mest egoistiska stunder som jag lider över vår plats i båten...men om jag bara lyfter blicken och ser mig omkring ser jag så många som har det så mycket svårare. Personer jag älskar som inte har en aning om när det är dags för dem att kliva av. En del har till och med i dagarna fått besked om att de kanske aldrig någonsin kommer att komma i land. Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle kännas och vad man skulle göra. De letar nu efter alternativ men det ser mycket mörkt ut och mina tankar går till dem. Det som ändå känns bra är att de har en solstråle med sig på denna båt som de kan njuta av och älska.

Adoptionsvärlden är tuff idag, mycket tuffare än vad jag kunde föreställa mig när vi började denna resa.

 

kamilla

28 oktober 2008 16:50

:) Intressant blogg *L* Ska bli intressant att läsa uppdateringarna

http://finnsanglar.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Senaste inlägget var från 2016 så det har gått en tid. Känns kul att sparka liv i den här bloggen igen och absolut nödvändigt. Jag är på gång igen med ett nytt vitt år och bloggen var en ventil och en plats för mig att få ur mig mina tankar förra gån...

2015 kom och gick.   Jag har inte bloggat sen 30 december förra året. Inte summerat, inte skrivit om hur det blivit sen...ingenting. I slutet av 2015 var jag så säker på att jag förändrat mitt förhållande till alkoholen för gott. Jag behövde den ...

Det är inte långt kvar nu...lite drygt 1425 minuter sen har hela 2015 passerat. Det känns märkligt.         ...

NÄR ska jag hälla upp det första glaset och VAD kommer det att innehålla?   Jag fick en frågan den häromdagen; Vad kommer du att hälla upp när det väl är tillåtet igen och när kommer det att ske...på nyårsafton eller?Min första tanke var rödvin.....

Idag är det 51 dagar kvar på 2015. 51...femtioen...femma etta!?Jag kan både säga att året gått rasande fort men samtidigt otroligt långsamt. Det är svårt att inse att det faktiskt bara är ynka 51 dagar kvar av året och då tänker jag inte bara på de...