Igår var en underbar dag! Jag satt och jobbade som vanligt och slängde ett öga på skärmen och vad ser jag högst upp i inkorgen...ett mejl från organisationen och i ämnet står det "New photos of xxx and xxx" det hoppade till i hjärtat på mig och jag släppde det jag höll på med på en gång.

8 nya bilder! Åh vilken lycka det var att klicka på dem och se mina underbara prinsessor. De är om möjligt ännu sötare nu och mitt hjärta jublade. Maken tittade ut från sitt arbetsrum med ett stort leende på läpparna. Han hade också fått mejlet! Åh våra tjejer...vad vi längtar efter er.

I dag på morgonen fick vi även en uppdaterad rapport om hur det går för tjejerna, vad de pysslar med om dagarna, vad de tycker om att äta, hur de sover och vad de tycker om att leka med mm mm. Det är så kul att läsa och det känns som att man lär känna dem mer och mer för varje gång man läser. Det går att skönja nyanser i deras olika personligheter och jag ler när jag läser. En verkar mer vild än tam medans den andra verkar lite lugnare och vill helst vara för sig själv. Härligt med två olika personligheter som sagt. De verkar ha det bra, de blir väl omhändertagna men ååå vad jag vill ha dem hos mig nu. Omdelbums!

En rad i texen fick mig att gråta. Det står att Ingrid sover oroligt och att hon ofta vaknar på nätterna och gråter och ropar efter mamma!! Lilla hjärtat...jag vet inte hur jag ska klara av dessa månader utan att få vara den som tröstar henne och säger att mamma är här nu. Personalen går i alla fall in och stoppar om henne och då somnar hon om. Som sagt de har det bra där de är men de behöver sin MAMMA och PAPPA! Så är det bara.

I alla fall är det skönt att få en rapport från dem för att känna kontakten och vi har nu satt igång med ett album som vi ska skicka ner till dem så att de får se vilka vi är. Vi ska även skicka  med lite andra så presenter så det ska bli skoj.

 

Gullan

30 oktober 2008 14:02

Så underbart att läsa!
Förstår att det måste kännas helt fantastiskt o samtidigt jobbigt att inte få ha dem hos er med en gång, krama om dem o bara finnas där.
Men otroligt spännande är det ju iaf!
Stooor kram!
Gullan

 

CJ

30 oktober 2008 16:22

Jag ryyyyyyyyyyser i hela kroppen.
Är så svårt att fatta och på samma gång så underbart men på samma gång så jobbigt.
"Sov sött små barn snart är mamma där"

Såklart de behöver sina mamma och pappa hoppas tiden går snabbt fram nu så ni får åka ner, vad är det man "väntar" på nu sas?
Kram

 

Åse

30 oktober 2008 20:12

Men så härligt att läsa. Jag förstår att ni längtar ännu mera nu efter prinsessorna. Hoppas ni snart får reda på när ni får hem tjejerna så ni slipper leva i ovisshet.

Kram

http://didriksson.wordpress.com

 

Elin

31 oktober 2008 12:43

Vad härligt med lite mer info! Det kanske blir lättare att välja vad ni ska skicka till dem, ju mer ni vet om dem. Men jag förstår din frustration, en mamma vill ju vara nära. Kram!

http://nyahuset.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Senaste inlägget var från 2016 så det har gått en tid. Känns kul att sparka liv i den här bloggen igen och absolut nödvändigt. Jag är på gång igen med ett nytt vitt år och bloggen var en ventil och en plats för mig att få ur mig mina tankar förra gån...

2015 kom och gick.   Jag har inte bloggat sen 30 december förra året. Inte summerat, inte skrivit om hur det blivit sen...ingenting. I slutet av 2015 var jag så säker på att jag förändrat mitt förhållande till alkoholen för gott. Jag behövde den ...

Det är inte långt kvar nu...lite drygt 1425 minuter sen har hela 2015 passerat. Det känns märkligt.         ...

NÄR ska jag hälla upp det första glaset och VAD kommer det att innehålla?   Jag fick en frågan den häromdagen; Vad kommer du att hälla upp när det väl är tillåtet igen och när kommer det att ske...på nyårsafton eller?Min första tanke var rödvin.....

Idag är det 51 dagar kvar på 2015. 51...femtioen...femma etta!?Jag kan både säga att året gått rasande fort men samtidigt otroligt långsamt. Det är svårt att inse att det faktiskt bara är ynka 51 dagar kvar av året och då tänker jag inte bara på de...