Idag är det en månad kvar till julafton. Julafton 2008...en jul som jag länge såg på med rädsla och ångest. Jag ville inte fira en jul till utan barn. Jag har trott i så många år att julen som passerat skulle vara den sista barnlösa och alltid blivit så besviken och ledsen. Ett tag trodde jag att årets jul inte skulle bli något undantag.

Men julen 2008 kommer verkligen att vara min och makens sista jul som en familj om tre. Snart är vi fem! Tänka sig...nästa år...nästa år då är det vi som firar jul med våra töser. Jag ryser av välbehag vid tanken och drömmer mig bort. Nåja, först ska årets jul klaras av och vi har tagit ett beslut. Ett beslut som jag inte trodde att jag någonsin skulle ta. Jag älskar julen, som ni har förstått vid det här laget, jag älskar att umgås med mina nära och kära. Jag vill vara tillsammans med familjen, mycket glögg, mycket mat julklappar och skratt. Jag har alltid firat med min, eller makens, familj. Men i år på julafton ska vi vara ensamma. Jag, maken och Harry. Oj...nu rinner det tårar nedför mina kinder. De kom från ingenstans. Jaja i alla fall så är detta något som känns helt rätt. Vi ska ha en jul bara för oss. Ta en långpromenad och kanske äta picknick ute till lunch beroende på vädret. Gå hem och basta och mysa...äta middag med levande ljus och ha det stilla och fint tillsammans. Tänka på våra döttrar.

Kanske kommer detta att tas på lite olika sätt från våra familjer men vi struntar i det. Det här är något vi vill göra för oss själva. Jag kan bli så ledsen över alla dessa MÅSTEN till jul och att folk har så mycket åsikter kring vad alla andra ska och inte ska göra. Det här är vår allra sista jul vi ska fira utan våra tjejer och det är så här vi väljer att göra. Julen 2008 kommer att bli en minnesvärd och bra jul hemma hos oss trotts allt.

Åter igen vill jag säga tack till alla vänliga själar där ute som kommenterar så fint till mina inlägg.

Tack E för att du delade med dig av din story...jag har tänkt på det mycket och jag blir glad och varm inombords. Ni har verkligen fått en fin dotter och jag är så glad att det blev som det blev för er! Hon är ett mirakel.

Jag är imponerad av dig Franka som lyckats läsa igenom hela min blogg, det känns speciellt och väldigt väldigt roligt.

TACK allihop ni är suveräna!!