Idag har maken besökt Sophia hemmet i Stockholm för en undersökning av magen. Han har klagat på magont nu i över en månad och för några helger sedan åkte han in akut till Västerås lasarett. Väl där blev han inlagd för observation men inga undersökningar gjordes förrutom lite kläm på magen av en läkare och blodprover. Dagen efter skickades han hem med orden, kom tillbaka om du blir sämre.

Magontet blev inte värre men han hade lika ont som tidigare och kollade då med vår sjukvårdförsäkring och fick direkt komma till Sophia hemmet. Läkaren som tog emot oss var otroligt vänlig och tillmötesgående och tog hans smärtor på fullaste allvar. Det blev skiktröntgen som tyvärr inte kunde visa något konkret som smärtan kunde bero på. Läkaren ville gå vidare att undersöka tarmarna och dagens ingrepp blev planerat. Nu dagarna innan har han blivit sämre och fått feber och smärtan har tilltagit.

Klockan nio i morse gjorde de ingreppet och kunde direkt se vad som var fel. Hela tjocktarmen var "trasig" invändigt och det blödde från sidorna. Stackars älskade. Inte undra på att han har haft ont. Läkaren på Sophia hemmet blev om möjligt än mer arg på sjukvården här i stan eftersom att de skickat hem honom utan att kolla upp ordentligt.

Nu blir det kortison i minst 7 veckor och läkaren trodde att smärtan ska ha försvunnit redan till fredag. Det är otroligt skönt att de hittat vad som är fel, även om det kan vara allvarligt. Det känns bra att veta vad som är felet så att det kan behandlas. Nu ska de gå vidare för att se vad det kan vara som orsakar dessa blödningar. De hade lite alternativa sjukdomar som det kan vara men de är inte säkra än.

Nu hoppas vi på att smärtan ska försvinna snabbt så att han kan bli lite piggare och gladare.

 

Tess

8 december 2008 15:54

Det låter ju inte alls roligt. Hoppas att dom hittar precis vad som är knas så att man kan medicinera/anpassa kosten så att han blir bättre snarast. Sköt om honom ordentligt!

http://www.malika.se

 

Kristine

8 december 2008 16:12

Stackars din man! Har själv haft ulcerös kolit sedan snart åtta år tillbaka... så jag vet hur det känns. Hoppas att han blir bättre snart!

http://ulcerosa.wordpress.com

 

Eva

8 december 2008 19:16

Hoppas att det INTE är ulcerös kolit (jag är osäker på stavningen).
Förskräckligt att vårt lasarett är en så'n "cykelverkstad".

 

ylvisen

8 december 2008 21:12

Men herre gud, va skönt att de hittade på vad som var fel! Hoppas det går över fort och att det inte är något mer! Klantiga dom är här i stan, har bara hört bra om Sophiahemmet!

Tack för fina ord i min blogg! KRAM

 

CJ

8 december 2008 21:31

Hoppas de hittar vad som felar snabbt så han får rättsida på det, för är inte kul att ha så ont och må dåligt.
Krya-på-sig-hälsningar till din man i massor.
Kram

 

rosalucia

10 december 2008 17:41

Usch, det låter inget roligt alls. Skönt att han kommit under behandling i allafall.
Det är ju ofta ovissheten som är värst.
Hoppas ni får en skön jul ändå!!!
Trevlig blogg.
Kommer tillbaka sen å ser hur det går för er.

http://rosalucia.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Senaste inlägget var från 2016 så det har gått en tid. Känns kul att sparka liv i den här bloggen igen och absolut nödvändigt. Jag är på gång igen med ett nytt vitt år och bloggen var en ventil och en plats för mig att få ur mig mina tankar förra gån...

2015 kom och gick.   Jag har inte bloggat sen 30 december förra året. Inte summerat, inte skrivit om hur det blivit sen...ingenting. I slutet av 2015 var jag så säker på att jag förändrat mitt förhållande till alkoholen för gott. Jag behövde den ...

Det är inte långt kvar nu...lite drygt 1425 minuter sen har hela 2015 passerat. Det känns märkligt.         ...

NÄR ska jag hälla upp det första glaset och VAD kommer det att innehålla?   Jag fick en frågan den häromdagen; Vad kommer du att hälla upp när det väl är tillåtet igen och när kommer det att ske...på nyårsafton eller?Min första tanke var rödvin.....

Idag är det 51 dagar kvar på 2015. 51...femtioen...femma etta!?Jag kan både säga att året gått rasande fort men samtidigt otroligt långsamt. Det är svårt att inse att det faktiskt bara är ynka 51 dagar kvar av året och då tänker jag inte bara på de...