Jag behöver hjälp! Vi behöver på allvar börja köpa kläder till tjejerna och jag vet inte VART jag ska köpa det, jag vet inte VAD jag ska köpa? Vad behöver man? Vilka storlekar ska vi köpa? Usch det här skulle ju vara kul, inspirerade och spännande. Jag känner bara uppgivenhet och vilsenhet.

Jag ber om ursäkt för att jag klagar över detta, jag vet att det är ett lyxproblem men det hjäper inte mig, jag måste få tag i kläder till tjejerna och jag vet inte vad jag ska göra.

I mitten på november, senaste mätningen, var tjejerna 103 respektive 92 cm långa. Deras vikter är låga...tror jag i alla fall. Jösses jag har ingen koll på sånt här. De väger iaf 17 respektive 14 kg och de ser smalt byggda ut. De är smala över höfterna och tunna över magen och små smala ben. De har växt 1 cm i månaden de senaste 4 månaderna så vi räknar med samma takt för att försöka beräkna hur stora de kommer att vara när de kommer. Det stora problemet är att vi inte vet NÄR de kommer. Men jag måste börja med klädinköpen ändå känner jag. Det kommer bli för dyrt annars.

Vi har fått en massa kläder av mina snälla vänner med de flesta kläder är stl 116 vilket kommer vara för stort även om det dröjer till sommaren innan de kommer. Jag funderar på att börja samla på mig kläder i stl 110 till Josefin och 98 till Ingrid. En del märken jag ju dubbelstorlekar och där är jag kluven. Jag har förstått att det skiljer en hel del mellan märken också vilket är än mer förvirrande. Svårt svårt och jag behöver hjälp!! Så snälla rara ni som brukar kommentera...har ni lust att komma med några tips och råd...på storlekar, på märken, på sidor på nätet där man kan beställa bra och fina kläder??? Snälla snälla jag ber er, hjälp mig. Allt info är till nytta, tack på förhand.

Vi har, en gång i månaden sedan vi fick reda på tjejerna, fått så kallade up-dates på dem. De är rapporter som de som jobbar på barnhemmet skriver. Det handlar om deras vanor, rutiner, hälsotillstånd och berättar lite om hur de är i samspelet med andra barn och vuxna.

Det är alltid lika roligt att läsa och det känns som att vi lär känna våra döttrar bättre och bättre för varje gång. Vi får veta detaljer om deras vardag hur de sover vad dom äter och vad de tycker om att leka med. Vi tycker att det är suveränt att få dessa up-dates och de tär en bra förberedelse för oss. Vi kan redan nu se vissa drag hos tjejerna som vi känner att vi kommer att behöva jobba lite mer med och försöka prata ihop oss om innan.

En sak som framgår väldigt tydligt och som jag reagerade väldigt negativt på. Jag blev nervös och funderade mycket på HUR vi skulle komma tillrätta med "problemet". Men nu när jag tänkt igenom det ordentligt inser jag att det kanske inte är ett stort problem. Det handlar om tjejernas ovilja att att dela leksaker med andra barn :-) Det har stått i de senaste rapporterna att båda tjejerna blir väldigt ledsna när de blir "robbed" (rånade) på sina leksaker. Vilka barn blir inte ledsna om någon tar deras leksaker? Hur många barn ger iväg sina leksaker till andra barn frivilligt? Säkert några men min erfarenhet säger annorlunda. Jag vet inte vad ni som har barn i den här åldern säger?

Nåja det är många tankar som far genom huvudet när man får så mycket info och man försöker göra en bra bild över hur de är, men jag tror att hur mycket vi än läser på kommer det nog vara som bortblåst när vi träffar dem. Det kommer vara ett härligt kaos i huvudet :-)

Är det tiden på året som skrämmer?
Är vi trygga bakom väggarna här?
Nej, jag vill inte få in den där världen den är så tom och tyst och tvär.
Och min tunna karaktär bara vrider och vänder sig, jag vill vara en bättre vän för dig.

Det är ett timglas som bara rinner, det finns inget att förstå.
När himlen är blodröd och brinner är det natten som tränger sig på.
Jag drömmer så konstigt igen och skakar av all denna meningslöshet.

Jag letar efter rispor i ytan en spricka ett hål en skarv.
Det måste komma nåt bra ur allt, det måste växa nått under alla lister
alla bingon alla tävlingar och alla steg tillbaka.

Jag skall värma dig vännen, jag skall lyssna och förstå.
För trots all tomhet, trots det timglas som sliter i oss
ska vi hitta en väg ändå. Vi skall hitta en plats ändå, hitta ett hem vi två.