Direktlänk till inlägg 15 januari 2009
En mamma via länk är just vad jag är nu. Eller inte just exakt nu men på lördag morgon. Då är det dags för oss att "träffa" tjejerna via ett videosamtal genom Skype. 09:00 kommer vi bli uppringda av barnhemmet, gissa om vi kommer att vara nervösa.
Vi visste att vi kanske skulle få chansen att träffa tjejerna på det här sättet och har försökt förberett oss men det känns ändå väldigt spänt och svårt. Det är så stort att jag knappt kan ta in det och förstå. Tänk när vi sitter där i soffan och tittar på skärmen...plötsligt kommer den gröna telefonluren börja blinka och det pinglar lite...vi klickar och svarar...och pang så är dom där. Våra barn, våra döttrar som vi ska dela resten av våra liv med. Vi kommer att få se dem röra sig, höra dem prata...se dem live och se vad dom gör just i det ögonblicket. Just nu så är det ju så att vi hela dagarna funderar på vad tjejerna gör där borta på andra sidan jorden. Men då kommer vi för första gången göra en sak tillsammans liksom. Klockan kommer att vara fyra på eftermiddagen hos dem och de kommer att få rita och leka lite samtidigt, de har de från barnhemmet berättat.
De har förberett oss på att lilltjejen kanske kommer att gråta, då hon inte helt har accepterat sin situation och tanken på att bli adopterad till oss. Vi känner inte så bekymrade över det och tycker att det är en naturlig reaktion från en 3-åring.
Vad vi ska säga och göra vet vi inte rikigt än, det har varit lite svårt att prata om eftersom att vi båda är nervösa och spända och tycker att detta är lite otäckt. Vi gör det här enbart för att vi tror att det kommer att hjälpa tjejerna inför överlämnandet till oss när det väl sker. Självklart gör vi det av nyfikenhet också men främst är det för tjejernas skull. Jag skulle nog fega ur om jag bara skulle tänka på mig själv. Att vara mamma via länk känns svårt.
Håll era tummar för att det ska gå bra för oss på lördag morgon. Jag skriver såklart och berättar sen.
OM ni känner att ni har några tips och idéer på vad vi kan fråga om, vad vi kan göra eller vad vi kan säga så tar jag tacksamt emot det.
Senaste inlägget var från 2016 så det har gått en tid. Känns kul att sparka liv i den här bloggen igen och absolut nödvändigt. Jag är på gång igen med ett nytt vitt år och bloggen var en ventil och en plats för mig att få ur mig mina tankar förra gån...
2015 kom och gick. Jag har inte bloggat sen 30 december förra året. Inte summerat, inte skrivit om hur det blivit sen...ingenting. I slutet av 2015 var jag så säker på att jag förändrat mitt förhållande till alkoholen för gott. Jag behövde den ...
Det är inte långt kvar nu...lite drygt 1425 minuter sen har hela 2015 passerat. Det känns märkligt. ...
NÄR ska jag hälla upp det första glaset och VAD kommer det att innehålla? Jag fick en frågan den häromdagen; Vad kommer du att hälla upp när det väl är tillåtet igen och när kommer det att ske...på nyårsafton eller?Min första tanke var rödvin.....
Idag är det 51 dagar kvar på 2015. 51...femtioen...femma etta!?Jag kan både säga att året gått rasande fort men samtidigt otroligt långsamt. Det är svårt att inse att det faktiskt bara är ynka 51 dagar kvar av året och då tänker jag inte bara på de...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | 4 |
||||||
5 |
6 | 7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
|||
12 | 13 |
14 |
15 | 16 |
17 | 18 | |||
19 |
20 | 21 |
22 |
23 |
24 |
25 | |||
26 |
27 |
28 | 29 |
30 |
31 |
||||
|