Alla inlägg den 18 januari 2009

Av Soff - 18 januari 2009 16:47

Det är mycket som far runt i huvudet nu. Jag hör mina tjejers röster och ser dem framför mig när jag blundar. Gårdagens upplevelse var så stor, nästan svår att ta in. Vi undrar hur dom mår nu, vad dom gör? Vad dom sa om oss när skärmen hade slocknat och kontakten mellan oss var bruten.


Just det där...att de var så nära och så levande framför oss ena sekunden och sen bara borta igen. Vi var en familj under en timme, en konstig sådan, men ändå en familj. Sen när vi lagt på så var det bara vi igen. De har sin värld och vi har vår. Vi göra olika saker och klockan är olika mycket. Just nu ligger dom och sover till exempel. Vi lever ett paralellt liv just nu och det börjar tära på mig. Framförallt efter mötet igår så har det blivit så tydligt. De får nya erfarenheter varje dag, de leker, går i skolan, äter, skrattar, busar och gråter. Och jag är inte där. Mamma är inte där. Jag får inte dela mina barns liv. Vi lever här nästan som vanligt. Det är fortfarande bara jag, maken och Harry. Dom finns i våra hjärtan och i våra tankar städigt men jag kan inte krama dem.


Tårarna rinner nu ned för mina kinder och hjärtat skriker i bröstet. Det är jobbigt nu. Dom var så stora, så fyllda av liv och jag vill inte missa en enda dag till av deras liv. När jag tittar mig omkring i huset så kan jag se dem springa runt här. Nu när vi liksom sett dem så är det lättare att få fram en bild över hur det kommer se ut. Det är lycka som fyller mig då men samtidigt finns sorgen över att de faktiskt inte är här...utan långt långt borta. En hel värld är i mellan oss. Må det går fort nu älskade barn mamma och pappa är här och väntar. 



Av Soff - 18 januari 2009 09:37

Det var som sagt en magisk känsla att höra dem säga mamma och pappa till oss. Det hade vi inte väntat oss alls men barnhemmet de bor på är väldigt noga med att förbereda barnen på adoption och gör allt de kan för att vi ska framstå som något bra och positivt.


Våran lilla tös var den som var mest framåt i början. Vi har för några veckor sedan skickat ner fotoalbum med bilder på oss och huset. Hon hade med sig albumet och satt och bläddrade i det vid bordet. Hon bläddrade fram en bild där jag står och håller om maken och så höll hon upp den mot skärmen och visade oss. Jag tog då upp ett foto vi hade på henne och visade henne. Glädjen i hennes ansikte gick inte att ta miste på. Hon började skratta och skrika sitt namn och pekade mot skärmen. Då blev stora tjejen intresserad också och jag tog då upp en bild på henne. Det blev liksom en isbrytare och efter det satt även stora flickan och tittade in i skärmen. De hade leksaker på bordet och pysslade med det vilket var jätteskönt. En del stunder sa vi ingenting utan vi bara tittade på dem och lyssnade när de pratade med varandra. Nu och då kom det några frågor från tjejerna och en vuxen från barnhemmet satt med och översatte.


De ville visa oss leksakerna de hade och vi skrattade och log tillbaka till dem. Vi visade också upp en del leksaker vi köpt till dem och som vi kommer att skicka ner nu väldigt snabbt. Vår äldsta dotter fyller 5 år den 31 januari så det blir bra med lite födelsedagspresenter. Vi hade köpt Barbie och My little Ponny och tjejerna var väldigt förtjusta och vill att vi skulle skicka fort fort som de sa :-) De försökte även sträcka sig mot skärmen för att ta på leksakerna haha.


De sa också väldigt snabbt att de ville träffa oss igen snart via kamera men att de ville att vi skulle komma och hämta dem fort. Det skar i hjärtat och jag blev så arg över situationen och att vårt ärende ligger på någon domares bord och det känns som att det segar sig fram. Att de inte förstår att vi måste få bli en familj på riktigt snart. Att vi måste få börja våra liv tillsammans och inte längre vara på varsin sida av världen. Vi kunde inte göra något annat än att säga samma sak tillbaka till dem. Vi berättade att vi längtade efter dem och att vi var så lyckliga över att vi fått just dem. Även då syntes glädjen i deras ansikten. Det var härligt.


Efter ett tag frågade stora tjejen om hon kunde få se sitt rum? Som tur var hade vi möjlighet att flytta runt datorn och gå upp till övervåningen och visa henne. Tjejerna sa på vägen upp att de önskade att få sova tillsammans och när de fick se att deras sängar stod precis bredvid varandra blev de mycket glada och skrattade mot skärmen.


Åh det är så många saker som hände under timmen som jag vill skriva och berätta om. Som min moster sa nyss när jag pratade med henne i telefonen så känns det viktigt att skriva ner allt som hände så att det blir sparat och att vi kan läsa för att komma ihåg detaljerna även senare.


En rolig sak som hände var att de fick varsin kaka ungefär halvvägs in i samtalet. Det såg mest ut som godis men dom sa kakor. När halva kakan var uppäten började stora tjejen prata och jag hörde att hon sa något om mamma. Översättaren sa sen att hon ville fråga sin mamma om hon kunde få ta en kaka till. Det var så roligt att hon frågade mig fastän jag satt på andra sidan jordklotet. Hon borde inte haft en kaka till då vi vet att deras tänder är dåliga och att de äter på tok för mycket kakor och godis men självklart var det inte läge att säga nej. Vi vill ju framstå som snälla personer så här i början och hon blev så glad när hon fick vårt godkännande att få en kaka till och viftade glatt med den mot skärmen och sa -Tack tack! :) Så tokigt och så konstigt men så roligt :-).


Det är många intryck att smälta och jag har dem på näthinnan precis hela tiden. Jag hör deras röster och jag ser delar av samtalet som en film i huvudet. Det var så starkt och stort och som sagt en timme som vi alltid kommer att komma ihåg. Det hände även en massa annat skoj under tiden vi pratade men det får jag skriva om lite senare.


När det var dags att avsluta samtalet tittade båda tjejerna rakt in i skärmen och vinkade och sa Bye bye...bye bye...sen så poff så var de bara borta igen. Lika snabbt som de kom upp på skärmen i början så blev det bara så tomt när vi lagt på. Jag bara skrek rakt ut och tårnana sprutade. Vi kramades och skakade och grät av lycka. Våra tjejer är underbara och dom var glada. Det var det viktigaste för oss, att se att dom har nära till skratt och bus. Nu längtar vi tills nästa gång vi ska få skypa med dem, vi vet inte nrä det blir men de brukar vara vanligt med en träff i månaden  ungefär. Helst av allt vill vi ju att det inte ska behöva bli så många träffar såhär utan att vi i stället får åka och hämta dem men det är som sagt inte upp till oss att bestämma.


Anledningen att jag skriver vår stora tjej och vår lilla tjej och så vidare och inte använder deras namn som jag skrivit om tidigare är att vi inte riktigt till 100% har bestämt oss för vad dem ska heta. Det är lite som att vara gravid och bestämma när barnet ligger i magen vad det ska heta och sen när det väl kommer ut så ser det inte alls ut att heta det som man bestämt. Vi vill träffa tjejerna först och liksom känna efter vad de heter. De har ju två namn redan idag och när vi pratar om dem med varandra och vår familj så är det de namnen som vi använder.


Nu...frukost!

Presentation

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2 3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS


Skapa flashcards