Ett litet inlägg om vad vi pysslat med i helgen...

I fredags hade vi en riktig trevlig kväll både jag och maken, fast vi spenderade den på olika håll. Vi hade den äran att umgås med Grodan och hennes make och jag tog Grodis så fick männen umgås med varandra. Ibland är det riktigt skönt att få umgås bara vi tjejer. Vi pratar liksom på ett annat sätt och det är skönt att få riktigt grotta ner sig i adoptionssnack och vända och vrida på allt. Vi har två helt olika resor och helt olika vägar att gå. Vi har följt varandra i många år nu och vi känner varandra utan och innan. Vår vänskap är en av de bästa saker som hänt i hela den här adoptionssvängen men våra vägar hade aldrig korsats om vi inte delat detta öde. Åter igen...inget ont som inte har något gott med sig. Nåväl, vi åt god mat, drack gott vin och tog en lång härlig promenad med Harry på kvällen. Tack för en supertrevlig kväll vännen.

På lördagen gjorde jag något som jag har varit på gång att göra länge men har liksom inte fått tummen ur. Jag tog bilen ut till mina föräldrar och stängde in mig på deras vind i 4 timmar. Ipoden var med och jag poppade för fullt. Målet var att röja bland alla mina gamla leksaker som de sparat där uppe. Jag och min bror har ett helt rum fullt med gamla saker och nu när det äntligen blivit dags för mig att bli mamma så har jag fått energi nog att gå igenom allt.

Mycket var slitet och lite sunkit men jag hittade en hel del pärlor. Det var riktigt nostalgiskt att sitta där och gå igenom allt. Det roliga var att jag mindes precis alla saker. Många hade jag ju glömt men så fort jag fick se dem så mindes jag massor med saker och många gånger kom faktiskt tårarna. Jag vet inte vad det var som gjorde att jag grät men det blev på nått vis så tydligt vilken bra barndom jag haft. Jag mindes när jag fick vissa saker och vad jag tyckte om att leka. Det tog längre tid än jag trodde och jag ville ta tid till att titta på alla saker och minnas. Efter drygt fyra timmar fick dock kylan mig att ge mig för den här gången. Det blev många kassar som ska kastas men som sagt även många roliga saker som jag hoppas våra tjejer ska tycka om att leka med.

Idag har vi varit på 7-års kalas. Makens brors dotter fyllde år och det var riktigt trevligt. Just nu sitter maken och jag i soffan och tittar på "Vad blir det för mat". Harry ligger nedanför soffan och suckar...lite sur...han fick nämligen vara ensam i eftermiddags när vi var på kalas för de har två katter där hemma som är rädda för hundar. Dels är han sur för att vi inte ger honom maten nu på en gång, men han får snällt vänta i några minuter till. 

Ännu en helg till ända och en ny arbetsvecka väntar. I morgon ska jag på möte i Stockholm hela dagen.