...om hur det var att prata med mina döttrar igår.

Fjärilarna i magen var inte riktigt lika livliga som inför förra gången de ringde, men visst var det pirrigt. Vi gick runt här hemma och vankade av och an och försökte förbereda saker som vi kunde ha användning av.

Kvart över nio började Skypesignalen att pingla men tyvärr var det lite strul med ljuden så vi såg bara kvinnan som jobbar på barnhemmet men ljudet kom inte fram. Efter en omstart av datorn där borta så kom vi då äntligen igång. Först kom Wei-Ya (vår stora tjej) in i bild och det märktes tydligt att även hon var mindre nervös inför detta andra möte. Hon tittade rakt in i skärmen på rätt nära håll och sa -Hello mamma pappa! och log med hela ansiktet. Det är så roligt att de säger just mamma och pappa, inte mommy and daddy utan det låter som om de säger det på svenska :-).

Strax efter ramlade lillasyster Ting-Huei in i bilden, även hon lika glad. Hon höll upp en bil och körde i luften mot skärmen och log. Wei-Ya tittade på henne och skrattade. Det är så härligt att se dem tillsammans att de känner varandra och har roligt åt varandra. Det tror vi kommer att vara en enorm hjälp för dem när de ska ge sig ut i den stora okända världen tillsammans med oss.

Ganska snabbt tog de fram pennor och papper och ville rita åt oss. Och som tur var hade även vi laddat med saker så att vi också kunde rita. Det var verkligen en höjdare, för tjejerna uppskattade att vi gjorde samma sak som dem.  Wei-Ya tog kommandot och sa att nu ska alla rita en bild på pappa. Och så gjorde vi, alla visade sina bilder för varandra och det blev många skratt både från oss och tjejerna....HÄRLIGT. Kvinnan från barnhemmet sa att tjejerna sa att de nu är  glada och lyckliga...då fick jag en tår i ögat. Hon sa att båda två sa att vi var roliga föräldrar. Det känns så himla roligt att vi får ha den här kontakten, att vi redan nu har börjat knya an till varandra. Vilken otrolig möjlighet det här är för både oss och tjejerna.

De var också mycket nyfikna på snön och vi berättade då att det faktiskt ligger snö på marken här nu. De ville gärna se och vi visade runt med kameran ute på tomten. De tjöt av glädje och pekade på den vackra snön. De sa att de gärna ville testa hur det känns att leka i snön. Tyvärr tror vi inte att de hinner komma hit innan årets vinter är över. Vi ska skicka ner bilder på huset och trädgården både i vinterskrud och några härliga sommarbilder så får de se vilken skillnad det kan vara.

Efter en timme var det dags för tjejerna att gå och äta middag. De vinkade och sa bye bye in i kameran men jag kände att jag ville göra något mer denna gången och testade att göra en slängpuss. Responsen blev underbar. Båda tjejerna tjöt till och började genast skicka slängpussar tillbaka till oss. Det var sååå himla mysigt att se. Jag längtar tills dess att mina läppar får möta deras hud på riktigt men just nu får vi nöja oss med slängpussar från andra sidan jorden...och det...det är inte dåligt det.

 

Ann

22 februari 2009 10:26

Åhhhh... jag ryser och ögonen blir alldeles tårfyllda. Men mina känslor måste ju bara vara en bråkdel av era känslor!

Kram på er!

http://annsann.wordpress.com

 

Åse

22 februari 2009 14:07

Åh, måtte den sista pappersexercisen gå fort så ni får rå om era tjejer snart.
Kram

http://didriksson.wordpress.com

 

Petra

22 februari 2009 14:12

Så oerhört fantastiskt!!! Vi storgråter, av lycka för er skull. Precis som du säger, att få börja knyta an redan nu, helt underbart.

Vilket underbart år detta är för er alla fyra, på gott och ont förstås, men i slutändan bara gott.

STORA KRAMAR, Petra Thomas o Filippa

 

CJ

22 februari 2009 14:16

Tåren av glädje rinner på min kind, så underbart, så fint, så mycket kärlek.....

Kram

 

mamman

22 februari 2009 16:17

Även jag ryser i kroppen när jag läser om ert andra möte med töserna. Tårarna bränner bakom ögonen när jag läser om era slängkyssar. Jag kan ju klart inte veta hur det känns att sitta där och se sina döttrar genom datorn, det har jag ju inte gjort men på något konstigt vis kommer känslorna över mig igen från då när vi väntade grabben. Vi hade träffats, känts och klämts för att vända hem igen innan det var dags att hämta hem för gott. En förtvivlad tid. Jag hoppas klart att ni snart, mycket snart får ett rese datum, att se fram emot men under tiden är det verkligen en gåva för er och barnen att ni kan träffas så här. Det är så fantastiskt. Finns det möjlighet att spela in dessa träffar så det finns sparat för senare tittar tillsammans med barnen?

http://babyonskan.bloggagratis.se

 

ylvisen

23 februari 2009 13:12

Nä du, det är fan inte illa, vilken lycka! Va roligt att läsa om er andra "träff", fatta sen då....!!! KRAM

http://www.ylvisen.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Senaste inlägget var från 2016 så det har gått en tid. Känns kul att sparka liv i den här bloggen igen och absolut nödvändigt. Jag är på gång igen med ett nytt vitt år och bloggen var en ventil och en plats för mig att få ur mig mina tankar förra gån...

2015 kom och gick.   Jag har inte bloggat sen 30 december förra året. Inte summerat, inte skrivit om hur det blivit sen...ingenting. I slutet av 2015 var jag så säker på att jag förändrat mitt förhållande till alkoholen för gott. Jag behövde den ...

Det är inte långt kvar nu...lite drygt 1425 minuter sen har hela 2015 passerat. Det känns märkligt.         ...

NÄR ska jag hälla upp det första glaset och VAD kommer det att innehålla?   Jag fick en frågan den häromdagen; Vad kommer du att hälla upp när det väl är tillåtet igen och när kommer det att ske...på nyårsafton eller?Min första tanke var rödvin.....

Idag är det 51 dagar kvar på 2015. 51...femtioen...femma etta!?Jag kan både säga att året gått rasande fort men samtidigt otroligt långsamt. Det är svårt att inse att det faktiskt bara är ynka 51 dagar kvar av året och då tänker jag inte bara på de...