Det är skönt att läsa era vettiga kommentarer och det får mig att andas ut lite. Vem jag än pratar med som fått barn vittnar om att även de känt lika som jag, vilket känns bra. Ja inte det att de verkar haft det lika svårt, för det är rätt jobbigt att ha dessa tankar, men igenkännandet får mig att känna mig mindre dålig.

Det är många tankar kring min dödlighet. Jag har aldrig riktigt tänkt så mycket på det...på att det kan hända mig något som gör att jag skadas eller blir sjuk. Men nu, nu är jag nästintill livrädd för allting. Jag tänker bara på vad som skulle hända tjejerna om något hände mig. Vad skulle hända då? Det här är också tankar som de som har barn säger att de också har känt så jag antar att det hänger ihop med hela ansvarsbiten.

Ikväll har vi pysslat ännu mer i tjejernas rum och satt upp en hylla ovanför deras sängar. På den har vi sedan placerat två röda läslampor, perfekt för sagoläsningen på kvällarna sen. Tjejerna kommer att få dela rum till en början. Vi vet inte hur länge än utan det får visa sig hur bra det går. Deras sängar står ihop som en dubbelsäng och vår förhoppning är att de ska kunna sova tryggt med varandra där inne. Sen får vi improvisera...om det inte fungerar med att de sover där så får de ju sova inne hos oss och så vidare. Men man kan ju ha en plan :-).

Deras rum börjar verkligen ta form nu och det är kul att se det växa fram. Tjejernas kläder ligger nu i en stor hög och väntar på strykning. Tyvärr gick strykbrädan sönder när jag skulle börja så jag blev TVINGAD att avbryta. Jag fick i stället sätta mig framför tvn med laptopen i knät och ömsom skriva detta inlägg och ömsom snegla på Design Simon & Tomas. Stackars mig ;-).

Nu ska jag gå och fixa lite te till mig och maken som vi ska ta sen när han kommer in från kvällsprommisen med Harry. Persian Earl Gray får det bli idag.

 

Linda*

16 mars 2009 20:39

Å vad jag känner igen mig, ibland har jag sån ångest när jag ska ut å köra bil ensam att jag ska krocka och dö ifrån mina barn eller att jag får ngn sjukdom osv. De har ju sin pappa men ändå. Jobbiga tankar e det i alla fall.
Kram

 

ylvisen

17 mars 2009 13:53

Ja jag förstår precis, konstiga, jobbiga tankar dom där...

Ja passa på att stryk kläderna nu medans du har tid. Jag önskar jämt att jag kunde stryka killarnas kläder och lägga dom i fina höger fast oftast så tar jag dom direkt från tvättkorgen :o) Men självklart ska barnen mötas av rena, strykta kläder!

kram ylva

http://www.ylvisen.blogspot.com

 

rosalucia

17 mars 2009 15:16

Å vilken spännande tid ni har framför er!!!!!
Jobbigt att behöva vänta.
Har precis plöjt de senaste månadernas inlägg i din blogg; intressant läsning..som en lång resa.
Hoppas att allt går jättebra!!!!

http://rosalucia.bloggagratis.se

 

Sallimac

17 mars 2009 21:53

Såg att ni fått resedatum nu! Grattis! Följer med spänning er resa mot att bli föräldrar!

Sallimac

http://sallimac.blogg.se

 

Jenny

17 mars 2009 22:40

Känner även jag igen mig. Iaf till viss del. Hade iof min värsta ledsenperiod tre dagar efter förlossningen. Hört att även det är "normalt", eller ja, vad är inte normalt under graviditeten? Detta har jag och sambon funderat på i omgångar. Det spelar liksom ingen roll vad det handlar om, man får ändå alltid höra att det är normalt.

Önskar dig lycka till och all lycka med lilla familjen!

http://mammajenny.bloggagratis.se

 

Cecilia

18 mars 2009 18:42

Ramlade nu idag in på din blogg för första gången - och gläds åt att ha fått följa med just när det magiska skedde.
Önskar er allt gott: massor av kärlek, glädje, förtröstan och tålamod i det omvälvande som nu sker.
GRATTIS!

http://kenya.ekhemmanet.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Senaste inlägget var från 2016 så det har gått en tid. Känns kul att sparka liv i den här bloggen igen och absolut nödvändigt. Jag är på gång igen med ett nytt vitt år och bloggen var en ventil och en plats för mig att få ur mig mina tankar förra gån...

2015 kom och gick.   Jag har inte bloggat sen 30 december förra året. Inte summerat, inte skrivit om hur det blivit sen...ingenting. I slutet av 2015 var jag så säker på att jag förändrat mitt förhållande till alkoholen för gott. Jag behövde den ...

Det är inte långt kvar nu...lite drygt 1425 minuter sen har hela 2015 passerat. Det känns märkligt.         ...

NÄR ska jag hälla upp det första glaset och VAD kommer det att innehålla?   Jag fick en frågan den häromdagen; Vad kommer du att hälla upp när det väl är tillåtet igen och när kommer det att ske...på nyårsafton eller?Min första tanke var rödvin.....

Idag är det 51 dagar kvar på 2015. 51...femtioen...femma etta!?Jag kan både säga att året gått rasande fort men samtidigt otroligt långsamt. Det är svårt att inse att det faktiskt bara är ynka 51 dagar kvar av året och då tänker jag inte bara på de...