Här hemma planeras och skruvas det för fullt. Vi har varit och handlat möbler, lampor och andra saker och det fylls på med kartonger och annat så det blir många turer till återbruket :-) Det är så himla roligt och vi går runt här och myser. Vi kan bara titta på varandra så börjar vi le. Att det äntligen är dags nu, det är helt ofattbart. Vårt hem börjar så smått anpassas till ett hem för barn. Det är en hel del saker som måste ändras men vi tar det sakta men säkert.

Vi har fått tummen ur och börjat tagit tag i sånt som blivit liggandes länge. Det känns som att det måste fixas NU för sen kommer vi inte ha tid. Det är verkligen bra med en spark i baken.

Angående flygresan så har vi lyssnat på råden och bokat oss på ett tidigare flyg till Frankfurt. Det kändes inte helt ok när vi bokade men vi var väl lite stressade. Så nu har vi 2,5 timmar på Frankfurt innan vi ska vidare till Taipei. Det känns jättebra. Jag hatar att vara stressad och dagen för vår resa vill jag inte behöva oroa mig för att vi missar anslutningen.

Nu ska jag ta tag i en massa saker...jag ska göra en aioli, en fisksoppa med saffran, åka och köpa present åt min mamma som fyllt 60 år...så det är bäst att jag sätter fart.

Sitter här efter nästan två timmar på Flygvaruhuset och har bokningen i min hand. Så coolt och det pirrar i hela kroppen.

Om det blir som vi bokat nu så blir det så här. Vi reser från Stockholm den 7 april runt lunch, mellanlandar i Frankfurt där vi får stanna i en timme för att sen ta oss vidare till Taipei. Vi landar i Taipei den 8 april runt 10 på förmiddagen. Total restid ca 16 timmar.

Hem hade vi tänkt åka den 16 april och då går planet så sent som 23:30, det blir en utmaning med två barn som helt skulle sova vid det laget men det var inte mycket annat att göra. Taipei till Frankfurt och den gången får vi vänta i 2,5 timmar där innan vi far vidare hem och landar på Arlanda vid tolvtiden mitt på dagen den 17 april. Total restid hem även det ca 16 timmar.

Anledningen till den detaljerade informationen är för att de som ska göra samma resa senare ska kunna se hur vi bokat.

Våra biljetter är ombokningsbara men vi hoppas verkligen att vi ska kunna hålla de här datumen och tiderna. Det fanns en del flyg som var billigare men då var det två mellanlandningar och obekvämare flygtider och vi vill att resan ska vara så smidig som möjligt och bokade därför så här.

Iiiiiiii 7 april...28 dagar kvar bara!!!

Åh ni är för snälla allihop, tusen tusen tack för alla vänliga kommentarer och grattishälsningar. Jag blir rörd enda in i hjärtat och hela upplevelsen av det som händer nu blir ännu större tack vare er.

Det är hektiska dagar nu måste jag säga och om bara några minuter ska vi ner och boka flygbiljetterna. Jag återkommer när jag har något nytt att berätta.

Måndagen den 13 april 2009 klockan 15:00 blir jag mamma...på riktigt.

I torsdags fick vi det underbara beskedet från vår organisation. Som vi har väntat på just det mailet och sen när det kom så förstod vi nästan inte att det var sant. Maken kom inspringande till mig på jobbet och skrek, öppna mailen öppna mailen! Han hade fått mailet han med men hann bara se på förhandsvisningen att det stod "Goda nyheter, grattis!!" och förstod då vad som var på gång.

I mailet fanns en massa information om tider och platser och det tog en stund för oss att verkligen se när de ville att vi skulle komma. Den 13 april, annandag påsk är det alltså dags för oss att äntligen bli en familj. Helt ofattbart. Att det äntligen har hänt, att vi nu vet det känns helt fantastiskt. Vi trodde hela tiden att det minst var åtta veckor famåt men man överraksas åter igen i den här adoptionskarusellen och det är bara att hänga med.

Nu blev det bråda dagar för oss, flyg/hotell som ska bokas, vaccinationer som ska tas, dokument som ska sorteras och packning av kläder som ska planeras. Sen ska vi ställa i ordning tjejernas rum lite mer med lapmor och annat mysigt. Vi är så fantastiskt glada och det går inte en minut utan att jag tänker på att våra döttrar faktiskt snart är här.

Vi började planera vår familj 2002...för 7 år sen...det har varit tuffa år det går inte att komma ifrån. Vi har kämpat, gråtit och förbannat orättvisorna. Det fanns stunder då jag inte visste hur det skulle sluta, om vi skulle klara detta tillsammans eller tvingas gå skilda vägar.  Nu står vi här tillsammans jag och min älskade man vid slutet på den här resan. Det är dags för en ny att börja, en resa som kommer att ta sin början på Arlanda. Vi är på väg att bli en familj nu och få leva det liv som vi så länge har drömt om.

Vad vet man egentligen om vad som ska hända?

Jag upplever att vi som lever i adoptionsvärlden får den tanken ofta.

Vänner till oss har verkligen kastats mellan hopp och förtvivlan i sin adoptionsresa. Från att se hoppfullt ut till att ta tvärstop. De hade ställt in sig på att det inte skulle bli någon internationell adoption för deras del. Men så som genom ett mirakel fick det chansen och tog den. Igår så hände det, de fick barnbesked! Vi är jätteglada för deras skull och det ska bli så spännande att följa deras resa.

Jaha så var första veckan med LCHF kost avklarad. Jag kan inte säga att jag saknar kolhydraterna speciellt mycket. Inte annat än att jag ibland tycker att det är svårt att hitta på saker att äta till. Alltså vad man ska äta till köttet och såsen eller vad nu än det är. Jag fick tips om ostgratinerad broccoli och det lät ju inte helt fel att ha till en gryta eller liknande.

I morse var det dags för vägning. Resultatet för första veckan blev -1,1 kg. Jag är såklart mycket nöjd över detta och det går åt rätt håll. Dock kommer jag inte jubla förän om några veckor om det fortfarande visar neråt och jag börjar närma mig 65-64 kg. För det känns som att jag stått här uppe nu och vaggat fram och tillbaka 1-2 kg hur länge som helst men inte kommit vidare neråt. Jag har ett diagram över hur min vikt sett ut och de senaste året är det som värsta krokodilmunnen med taggar upp och ner upp och ner små små steg.

Missförstå mig rätt här nu jag är supernöjd över att inte ha gått upp mer i vikt och att pendla 1-2 kg är ju ingen fara alls det vet jag men jag ligger inte på den nivå som jag vill. Jag vill neråt några kg som jag skrev förut och jag hoppas verkligen att LCHF kan hjälpa mig att komma dit. Det återstår att se,

Igår kväll var jag och Grodis på möte med en tjej som är expert på LCHF och vi fick 1½ timme där vi kunde ställa frågor och få råd om hur just vi skulle äta för att få bra resultat. Jag fick tipset att försöka dra ner på mjölken, även om man i LCHF får äta hur mycket mejeriprodukter som helst i stort sett. Hon menade på att jag kanske är väldigt känslig mot hur just mjölk påverkar blodsockret och eftersom att jag stått still så länge så behöver jag göra något för att ändra mig överallt där det går.

Hon sa att det var bättre att jag tog grädde i kaffet i stället för mjölk vilket jag har provat idag. Men det smakar inget vidare så jag tror hellre jag försöker att avstå kaffet ett tag. Eftersom att jag har relativt få kg att gå ner rekommenderade hon att jag skulle vara stenhård och äta max 20 g kolhydrater om dagen. 20 g...inte mycket det inte :-)

Jag vet inte om jag är redo att börja räkna så hårt än utan jag fokuserar på att inte äta fikabröd, bröd, socker, potatis, pasta, ris och sen dra ner på mjölken. Det tror jag kommer att räcka för att börja tappa kilon...eller jag hoppas det i alla fall.

Till kvällsmat i dag blir det nån medelhavsinspirerad kycklingfilé med vitlöksost och citron. Jag fick ett recept från en bekant som också äter enligt LCHF med bra resultat så jag litar på henne. TACK för receptet!

Idag när vi kom hem från jobbet rusade jag till brevlådan och till min stora glädje hade Posten gjort vad de skulle. I lådan låg ett kuvert från BFA innehållande cd skivan med små filmsnuttar på tjejerna.

Vi kastade allt annat innanför dörren och rusade upp för trappen till datorn. Vi visste inte hur fort vi skulle få igång filmerna. Pang så var dem där på skärmen och deras röster ljöd högt i rummet. Så härligt, så nära liksom. Det känns fantastiskt att ha dessa små filmer så kan vi se och höra dem när vi vill och hur många gånger vi vill. Det känns också jättroligt att få visa familjen och vännerna våra tjejer. Det är så många som är nyfikna på dem och på det här viset så får man en liten uppfattning om hur de är. Det är så roligt att höra språket och jag har i alla fall lärt mig vilket ord som betyder tack. Vi har hört det några gånger under Skypesamtalen och det syns tydligt på filmen att personalen vill att de ska säga tack till mamma och pappa. 

Åh vad jag vill träffa dem snart. Ibland är det som om jag håller på att spricka. Det kan inte vara lång tid kvar nu. Vi har nu passerat 6 månaders väntan. Som vi har förstått det så har de som fått vänta längst väntat i 10 månader innan resan så det skulle kunna vara fyra kvar "ryser vid tanken". För de allra flesta har det dock tagit mellan 6-8 månader så det borde närma sig för oss.

Nu har det gått 5 dagar sen jag började skära ner kraftigt på kolhydraterna. Sen i onsdags har jag inte ätit någon potatis, ris, pasta eller bröd. Just bröd har nog varit det svåraste att vara utan. Så här på helgerna brukar vi äta stora frukostar med många olika sorters bröd och massa olika pålägg. Särskilt i lördags morse var det svårt, då var jag lite bakis efter after worken och kroppen skrek efter mackor och Coca Cola :-) Men jag åt inga mackor och drack heller ingen läsk. I stället blev det 1 kokt ägg med majonäs och en tallrik fil med kanel och kokosflingor och lite pumpafrön.

Sen i onsdags har jag heller inte ätit något fikabröd som annars är en stor last för mig. Det har dock varit till stor hjälp att kunna ta en ruta med mörk choklad. Jag vet att det bästa vore att klara sig helt utan socker och choklad och sånt men jag har bestämt mig för att unna mig så här i början för att inte lessna totalt på en gång...som jag tror att jag hade gjort annars. Men jag ser alltid till att det endast blir en ruta och att chokladen är av minst 70% kakao. Jag försökte mig på en kaka med 90% men den var lite väl svår att äta. Som en kollega på jobbet sa -Jag kan inte bestämma mig för om jag tycker det är gott eller inte. :-) 

Idag var vi på 1 års kalas och jag tog med mig choklad och bröt av en ruta till kaffet. På bordet dukades det upp både kakor, bullar och tårta men jag kände mig helt nöjd med min kaffe och chokladbit.

Jag har inte känt mig hungrig sen jag började äta så här men en sak har jag märkt. Jag är TRÖTT...så trött på kvällarna. Igår gick jag och la mig klockan nio...och nu är jag lika trött igen. Klockan är strax före nio och jag tror inte att jag kommer vara vaken värst många minuter till. Tur att det bara är vi än så länge :-) Jag hoppas tröttheten kommer att ge sig.

På onsdag morgon är det dags för vägning...ska bli spännande!