Det är vår sista lördag hemma som två. Nästa lördag vi är hemma är det första dagen tillsammans som en familj på fyra...jisses vilken tanke.

Vi har mycket att pyssla med, mycket att ställa i ordning och varje minut av den här dagen är planerad. Jag vaknade dock tidigare än jag trott, helt utvilad och pigg så jag har gått upp redan. Kanske är det nervositeten som får mig att inte kunna ligga kvar och somna om. Jag är glad att jag är pigg för det betyder att jag kan ta tag i saker redan nu och förhoppningsvis känna mig lite lugnare i eftermiddag.

Den stora händelsen för dagen är att TJEJERNA ringer snart!! Klockan 10:00 svensk tid kopplar vi upp oss mot Skype och väntar på den härliga tonen av att det ringer. Det är sista gången innan resan som vi ska prata med tjejerna. Det ska bli så fantastiskt roligt. Vi ska försöka vara i deras rum så mycket som möjligt i deras rum så att de får se det ordetligt för att kunna förbereda sig än mer. Det ska bli spännande att höra om de har några särskilda frågor nu när de vet att det börjar närma sig.

Om 14 dagar är vi hemma igen...14 dagar...det är ju ingenting! Hhhuuuaaa...blir lite nervös nu. Pirret i kroppen växer för varje dag.

Senare idag ska jag ta hjälp av min goda vän AK för att ta mig ner på stan och shoppa det sista som behövs. Jag har på något vis fått en blockering och jag kommer inte på själv vad det är jag behöver handla. Så det känns bra att få med sig henne så kan hon med trygg hand guida mig igenom dagens shoppingrunda. Ytterkläder till tjejerna är högsta prioritet och jag tror att det blir skalkläder från P.O.P Vi får se.

Nått annat som måste inhandlas är bäddmadrass och underlakan till tjejernas sängar. Något som jag totalt glömt bort. Jag har bäddat deras sängar för rätt länge sen och då syns ju inte den delen av sängen. Nu när jag skulle tvätta upp påslakanen kom jag på att sängarna inte är riktigt klara att sova i så det måste bli en sväng till IKEA också.

Kvällen ska vi sen spendera tillsammans med goda vänner i Tillberga. De har två härliga döttrar och vi är stolta gudföräldrar till deras minsta dotter. Det ska bli kul att umgås en kväll med dem så här innan vi drar. De har väntat tillsammans med oss på dagen då vi också skulle få bli föräldrar och nu är den stunden snart här. Jag hoppas att våra familjer kommer att umgås mer sen när tjejerna kommit hem och att våra barn kan bli kompisar.

Någon gång under dagen hoppas jag på att hinna med och städa också. Harry drar in så mycket smuts den här tiden på året och det är en hel del som ska plockas undan. Barnsäkras eller vad man nu ska säga. Jag hoppas också kunna få tid till att börja planera vad som ska packas.

Bäst vore nog om jag kunde sätta igång redan nu...men jag tror jag ska gå upp och krypa ner under täcket hos mannen som just nu ligger och sover. Njuta av lite lugn, ro och värme så här i ensamhetens sista dagar :-)

Tack tjejer för era snälla och kloka kommentarer. De hjälper mig framåt och får mig att må bra. Det får mig våga tro på det jag gör.

Ett särskilt tack vill jag rikta till Aitra. Dina ord väger så tungt. Det är så roligt att höra av en som är adopterad själv och som tycker att det vi gör är rätt och bra.

EN STOR KRAM TILL ER ALLA!

PS:...det är vår stora tös som är överst med ögon fulla av bus, vår lilla tjej på bilden under är lite mer avvaktande och försiktig... :-) Kul att du vågade dig på en gissning Johanna.