Direktlänk till inlägg 22 juni 2009
I kväll när jag var ute och promenerade i skogen med Harry slog det mig, nu har jag allt. Jag har en underbar man som jag älskar över allt annat, jag har ett hus, ett jobb, en bil, en hund och nu även två härliga döttrar. Allt jag har väntat på är äntligen här. Det är inte självklart att hitta någon man älskar, som dessutom älskar en tillbaka. Jag hade turen att för åtta år sen träffa Stefan, vi flyttade ihop efter bara några veckor och kärleken är nu starkare än någonsin.
I dagens läge får man verkligen vara glad över att ha ett jobb, jag har ett och det är ett bra jobb dessutom. Mitt hus ligger precis där jag vill att det ska ligga och jag har haft en otrolig tur som fått en så snäll och trevlig hund som Harry.
Att jag sen lyckades få två så fantastiska döttrar gör ju att mitt liv nästan blir för bra för att vara sant.
Varför skriver jag då allt detta? Är det för att skryta? Nej, absolut inte. Tanken är snarare så att eftersom att jag har allt detta så borde jag ju rimligtvis vara lyckligast i världen och inte längre vänta på någonting alls. Nu har jag ju fått det jag vill ha och borde bara sitta ner och vara glad. Självklart är jag glad, lycklig så att jag gråter ibland till och med MEN jag kommer på mig själv att fortfarande vänta. Jag väntar och längtar tills att tjejerna förstår precis allt vad jag säger, och att jag förstår dem. Jag väntar på att de ska bli större och börja i skolan, jag väntar på att jag ska börja jobba igen och försöka få till en förändring på arbetsplatsen mm mm. Det är småsaker i jämförelse med väntan på tjejerna såklart men ändå är det något som stör. Något som gör att jag inte lever riktigt här och nu, utan jag pratar mycket om hur bra det ska bli sen. Inte hur bra det faktiskt är just nu, och sen när jag väl är framme på det jag väntar på just nu kommer jag ju redan vänta och längta efter något annat.
Jag måste verkligen bli bättre på att tänka på vad jag faktiskt har precis just nu och njuta av det i stället för att tro att allt kommer att bli så mycket bättre sen.
Senaste inlägget var från 2016 så det har gått en tid. Känns kul att sparka liv i den här bloggen igen och absolut nödvändigt. Jag är på gång igen med ett nytt vitt år och bloggen var en ventil och en plats för mig att få ur mig mina tankar förra gån...
2015 kom och gick. Jag har inte bloggat sen 30 december förra året. Inte summerat, inte skrivit om hur det blivit sen...ingenting. I slutet av 2015 var jag så säker på att jag förändrat mitt förhållande till alkoholen för gott. Jag behövde den ...
Det är inte långt kvar nu...lite drygt 1425 minuter sen har hela 2015 passerat. Det känns märkligt. ...
NÄR ska jag hälla upp det första glaset och VAD kommer det att innehålla? Jag fick en frågan den häromdagen; Vad kommer du att hälla upp när det väl är tillåtet igen och när kommer det att ske...på nyårsafton eller?Min första tanke var rödvin.....
Idag är det 51 dagar kvar på 2015. 51...femtioen...femma etta!?Jag kan både säga att året gått rasande fort men samtidigt otroligt långsamt. Det är svårt att inse att det faktiskt bara är ynka 51 dagar kvar av året och då tänker jag inte bara på de...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 | 7 |
|||
8 |
9 |
10 |
11 | 12 |
13 | 14 | |||
15 |
16 | 17 |
18 | 19 |
20 |
21 |
|||
22 | 23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
|||
29 | 30 |
||||||||
|