Busmamman

2 juli 2009 10:09

Läs boken och ta till dig det DU tror på!
Jag tror att barn mår bra av gränser. Har sett på tok för många exempel på barn som får göra som de vill och det blir liksom inte bra...
Det är lite sjuttiotalsanda så där..att man inte ska kväva barnen, de ska få utvecklas fritt osv.
Skitbra tanke, för vem vill kväva sina barn?
Men allt är inte så svart eller vitt.
Jag anser det vara mitt jobb som mamma att hjälpa mina barn se vilka lagar och normer som finns.
Våra barn skulle lätt kunna vara uppe till 22, men då mår de fysiskt dåligt dagen efter i skola/förskola för att de är sååå trötta.
Det enda jag aktar mig för är maten...jag själv har en lång historia av matmissbruk och tröstätning, så jag tvingar aldrig någonsin mina barn att äta.
De ska smaka på maten, och de får inget annat än det som bjuds vid de fasta måltiderna.
Men jag litar på att de äter när de är hungriga.

Vi gör massor av fel! Det gör alla föräldrar.
Men inte ens Jesper Juul vet vad som är rätt för DINA barn.

Kram!

Christine

2 juli 2009 10:31

Hej!
Det där med mat och barn är aldrig lätt. Det man kan luta sig mot är att ett friskt barn äter så mycket som det behöver. Är de inte hungriga så får de tillräckligt i sig vid en annan måltid. Såvida man inte matar de med godis mellan måltiderna så att de hamnar i ond cirkel och inte vill äta huvudmålen. Men själv tycker jag det är svårt när jag ser mina barn peta i maten och man så gärna vill att de ska få i sig den viktiga maten enligt konstens alla regler. Jag tror även att det är viktigt att visa att maten inte står framme hur länge som helst, vilket lätt blir fallet i bland för att jag så gärna vill att mina barn ska äta. Hur som helst det där med regler: Jag tycker att det behövs. Barn mår bra av regler. Nog för att de är kompetenta att ta sina egna beslut, men ramarna måste vara tydliga för vad som är rätt och fel. Visst får jag ofta dåligt samvete för att reagerat för hårt ibland.Det är liksom inte så lätt det där med barn, allt jag vill är ju att vara en bra mamma som kan ge de den bästa grund att stå på inför alla utmaningar i livet. Jag försöker lita till mitt hjärta i vad som är bra eller dåligt för dem, ibland går det bra och ibland dåligt.(Sedan finns det många teorier om hur barn ska uppfostras....)Kramar/Christine

Camilla

2 juli 2009 13:24

Ja, vad är rätt och vad är fel? Det kan vi bara bedöma utifrån oss själva, vad vi tycker är rätt eller fel. Fast å andra sidan så finns inga facit heller, det är väl när barnen blir vuxna som vi vet om det blev bra eller inte. När vi ser vilka individer vi varit med och format dem till. För i grund och botten så är ju varje litet barn en egen individ, och vi föräldrar finns där för att leda dem in i de banor som vi själva tycker är rätt. Vi ska guida dem i livet, ge dem kloka och sunda värderingar så att de kan växa upp till trygga individer, våga tro på sig själva. Du och jag känner inte varandra, men jag har av någon anledning halkat in på din blogg och läser och ler för mig själv när du skriver om dina flickor. Jag själv har två barn, 10 och 6 år. Är relativt nyseparerad (sedan 9 månader) och jag måste säga att på ett vis så har min separation gjort mig till en bättre förälder. Bättre på så sätt att jag vågar tro att mitt sätt att uppfostra barnen är rätt, det är det sätt jag står för.
Jag anser att "basuppfostran" hör hemma hos alla, dvs du ska veta att du inte slåss, skriker och är dum mot andra. Tycker inte heller att de ska vara uppkäftiga mot sina föräldrar, men jag lär mina barn att alltid säga vad de tycker, sen om jag är av en annan mening så blir det så - MEN de ska veta att de alltid törs säga vad deras åsikt är (alltså det kan vara enkla saker typ, "jag tycker jag kan cykla till min kompis själv", eller mer allvarliga saker typ "jag tycker inte om pappas nya tjej", ja du förstår?). Tror att om barnen får föra fram sin åsikt och detta mottas på ett bra vis så lär de sig att de är respekterade.

Sen däremot, en sak jag också tycker jag lärt mig, det är att jag inte är så noga med vad jag kallar "småsaker". Jag brukar ställa mig själv frågan "är det här värt att bråka över"? Typ, om man en dag inte vill äta upp maten, råkar gå in med skorna, glömmer att duka av efter maten osv. Äter man inte en dag så finns det säkert en anledning till det. Vi vuxna är ju inte heller jämt sugna på att äta upp allt, och vi tycker ju inte heller om allt. Däremot så tycker jag att man ska smaka på allt - man kan inte säga att man inte tycker om nåt om man inte provat. Men tycker man inte om efter att ha smakat så respekterar jag det.

Sen tror jag att du inte ska hänga upp dig på boken för mycket. Jag tror absolut inte att en treåring är kompetent nog att veta vad som är bäst för den. Tror inte att en femtonåring är det heller. Vi föräldrar finns för barnen, för att leda dem ut i livet, den tanken har jag med mig. Vad jag gör mot mina barn avspeglar sig i dem, och det har de med sig resten av livet.

Så än en gång, vad är rätt och vad är fel? Inget skulle jag vilja säga. Så länge du inte misshandlar och förnedrar barnen så finns inga rätt eller fel, det kan vi bara bedöma själva.

Förlåt för en lång kommentar, men jag blev så fylld av ditt inlägg, och jag har så mycket åsikter om just det här så jag var bara tvungen att få ur mig det :-)

Ha en underbar dag med dina söta barn!

mamman

2 juli 2009 14:39

Jag har inte läst boken och kan egentligen inte yttra mig över den men en del böcker måste (enligt min mening) man ta med en nypa salt, vända lite på orden osv.

Tycker att ni har kloka åsikter i mycket. Vi har en regel på morgonen att det skall ätas en grov macka och sen vad man vill. Det funkar inte med fint bröd el filmjölk för att klara en förmiddag. Fast nu när det är varmt kan det vara så att grabben bara fixar en halv macka plus lite svalkande fil och då får jag servera honom något om en el tre timmar igen. Vi har andra bordsregler uppskrivna och insatta i en ”stylad” foto ram ståendes på köksbordet. Annars har vi stora problem med maten hos oss och vi har provat flera olika sätt för att komma till rätta med men inte lyckats. Det är svårt när ens guldklimpar inte vill.

Att vara enig som vuxen för att inte bli utspelade av barnet, där håller jag med er, men de tar inte skada av om man är lite olika och har lite olika sätt och syn.

Enligt mig är makt utövning på barn från vuxna, när vuxna gör det för egen vinning skull, inte när det faktiskt gagnar och är bra för barnet.

Tänk om det funnits en föräldrar handbok, så bra det hade varit.

Vickan

2 juli 2009 14:53

Tror absolut att man måste ha vissa regler och gränser för sina barn. Om det är för fritt för dom så tror jag att barn blir förvirrade, oavsett vad det står i din bok. Tycker ni är på rätt spår när det gäller enighet också även om barn ska kunna känna att vuxna människor är olika och tycker olika. Det är väldigt svårt att veta vad som är rätt och fel, du kan säkert hitta en annan bok som säger tvärtemot vad du läser nu. Man får nog, så gott man kan, följa sitt eget hjärta och hjärna. Sen finns det alltid dagar och situationer när inte tålamod, förstånd och pedagogiken infinner sig.
Fortsätt kämpa på! Det finns inget facit och inga lätta svar men om man läser din blogg så låter det som att dina tjejer mår bra och trivs med ert liv så då måste ni ju göra massa rätt!!!

AnnaK

2 juli 2009 15:12

Ååå, alla dessa böcker och teorier om vad som är rätt och fel kan göra en galen av frustration!! Jag tror på sunt förnuft och att du som mamma känner dina barn bäst. Att sätta gränser och utöva sin makt är för mig två helt skilda saker, jag tror att barn behöver gränser och tycker du resonerar helt rätt där.

När det gäller mat tror jag på att barn äter när de är hungriga och nu när det är så varmt påverkar säkert deras aptit också. Tvång och mat är sällan en bra kombination så mitt råd är att låta dem känna sig fram, smaka och göra maten till en rolig och trevlig stund då man äter sig mätt, varken mer eller mindre. Man gör misstag även som förälder och många gånger undrar man om man gör rätt eller fel. Men en sak är säker, du är den bästa mamman som finns för dina tjejer, tvivla aldrig på det! Kramar Anna!

rosalucia

2 juli 2009 15:54

Du är säkert en jättebra mamma!!! Och man kan inte alltid vara den bästa; du vet utrycket "good enough"...det räcker långt.
Sunt förnuft tycker jag funkar för det mesta.
Det som är viktigt för dej (och din man) måste ju ligga till grund för era hus/familjeregler...å de kanske är helt andra för en annan familj. Man tycker ju att olika saker är viktigt i olika familjer.
Det betyder ju inte att det ena är rätt å det andra fel...bara olika.
I vår familj har det viktigaste för oss varit att man respekterar varann(å andra), uppför sig på ett trevligt sätt(fast visst får man vara arg, men ändå inte säga vad som helst!!), kommer hem i tid, ringer om man blir sen osv. Såna saker har varit prio ett; å tex städning, bäddning osv låååångt ner på "listan"...(jag vet familjer där det är prio 1). Angående mat, så tror jag att de själva kan avgöra hur mycket de behöver äta. Däremot inte vad...för isåfall skulle väl alla välja bullar istället för middag!
Skit i den där boken...eller läs några fler av andra författare; så har du lite ideer att "plocka" av!!!
Det som passar er bäst!
Ha det bra!

Hanna

2 juli 2009 18:07

Jag tycker du ska slänga den där boken och lite på dig själv. Barn behöver ledning och de är absolut "kompetenta" nog för att förstå regler som sätts upp.
Har läst din blog länge nu, men har aldrig kommenterat förut, njut av det du har och låt inte sånt där skräp förstöra.

Hanna - adoptivmamma med psykologi examen

Petra

2 juli 2009 18:39

S,

Ni har känt varandra en sån kort tid, en oerhört kort tid i tjejernas liv. Såklart vill de passa in hos er och göra er glada. Men jag tror bestämt att detta med regler är högst sekundärt i början. Med början menar jag som i vår familj kanske 5-6 månader, i er kanske längre? Precis som du säger, för att man inte vet, man kan ge deras självkänsla en rejäl törn.

Vad som dock är oerhört viktigt är TID. Kärlek omtanke, att aldrig vända sig bort, att alltid ha en öppen famn, alltid trösta, aldrig straffa, aldrig ta ifrån saker.

Sen när ni känner att anknytningen, inte bara den första mer ytliga, utan verklig anknytning har skett. Då kan ni sakta införa regler.

Sen att inte slå andra ex är ju en given regel oavsett hur man blivit familj.

Men vi litar fullständigt på att F kan ta egna beslut vad gäller t ex mat.

Är hon gnällig finns vi där direkt. Oavsett orsak. Hon kommer inte att bli en gnällig person bara för det. Hon kommer heller inte att svälta ihjäl om hon inte äter.

Det kommer att ta mer tid för er, eftersom att tjejerna är äldre. Men vad gör det? Ni har massor av f-ledighet och hela livet framför er.

Att du inte skulle vara en bra mamma? Tokfia! Du är ju faktiskt dina tjejers perfekta mamma. Bara en sån sak, att du kan reflektera över vad du/ni gör och se fel och vilja korrigera. Göra om och göra rätt dvs.

Ring om du vill bolla med nån, KRAM! Oroa dig inte.

A-K

2 juli 2009 19:51

Ja Jesper Juul har ju sitt sätt att se på barnuppfostran. Det är väl ingen som kan säga att just hans sätt är det bästa, han är ju inte direkt oemotsagd. Själv så hör jag till de som tror att barn behöver gränser som vi vuxna satt för att utvecklas till trygga individer men jag tror att det allra viktigaste är att man gör det man tycker känns rätt för en själv!!!
KRAMAR från Norrbotten till hela familjen.

Marie

2 juli 2009 19:52

Jesper Juul eller hur? Jag hör till dem som inte är helt frälsta i honom även om väldigt många verkar vara det. Jag tror att barn är väldigt kompetenta men de behöver vuxna som vägleder dem och visar dem.

Jag tror mycket på att välja sina strider. Allt kan man inte bråka om eller ha regler om för då blir det så mycket måsten i livet. Vi har valt att inte bråka kring maten. Ibland äter barnen jättemycket, ibland nästan ingenting men vi säger inget om det. Har själv dåliga minnen kring att bli tvingad att äta upp som barn. Vill att matsituationen ska vara befriad från krav. Bara matglädje.

Alla måste nog hitta sitt sätt. Jesper Juul är verkligen poppis just nu, men som sagt, jag är inte frälst.

Jag tror på att ha få men viktiga regler och välja sina strider. Typ nåt sånt. Det här med barnuppfostran är jättesvårt, finns inget svårare känns det som, men hur man än gör blir det nog bra. Är det något som inte känns bra ja då ändrar man på det och provar något annat helt enkelt.

Hannah

2 juli 2009 21:02

Åhh Soff det är så svårt att göra rätt, för eg finns det inga rätt eller fel. Du måste våga tro på att det DU och S tycker är RÄTT för ERA barn är det som ÄR RÄTT och inte vad som står i en bok, det är därför jag inte läser barnböcker ;D
Det där med eniga tycker jag är bullshit, eller visst klart man kan tycka olika men jag tror benhårt att framför barnen är det enad front som gäller sen kan man ta det man är oense om när barnen inte hör/är i närheten. Maten har vi släppt på, dom behöver absolut inte äta upp allt på tallriken, huvudsaken är att dom ÄTER NÅT, däremot är vi rätt hårda på att dom iallfall ska smaka maten även om det är nåt nytt som dom TRO (och ibland har dom rätt) att dom kommer att tycka smakar apa, men så länge dom bara provar så kan dom sen få slippa äta det.
Ang frukost så har iallfall mina killar väldigt svårt för frukost, hur är det gillar dom välling? kanske lättare att få en kopp välling istället för nåt att tugga på. Då får dom iallafall nåt i magen och sen blir dom hungriga lite senare så ge dom en frukt.

Tyvärr så är det så här med att ha barn, man vet aldrig om man gjort rätt eller fel, man kan bara följa sitt hjärta och magkänsla och hoppas att det blir bra i slutändan, vilket jag är övertygad om att det kommer att bli för er.
kram

Hej och Hopp

2 juli 2009 21:54

Åh, jag förstår att du känner dig ledsen och förvirrad men försök att inte vara så hård mot dig själv! Jag tycker att mycket av det Juul skriver är jättebra men han går väldigt långt och det är väldigt lätt att falla in i andra mönster ändå. Och vet du - juulifierad som jag är så undrar jag ändå om inte barnen i er situation kanske behöver ett litet annat bemötande - åtminstone så här i början. Hela deras värld har förändrats och jag tror att det är tryggt för dem att veta vilka ramar som gäller - till exempel kring det här med mat.Om det känns viktigt för er att det är på ett visst sätt så tror jag att det bara skulle bli jobbigt för flickorna om ni skulle försöka agera tvärtom. De skulle säkert känna av att ni egentligen förväntar er eller önskar ett beteende från dem men inte veta vad som förväntas av dem. (även om jag tycker att det är viktigare att barn lär sig känna av sina hunger- och mättnadskänslor än att de äter upp så kanske flickorna behöver hjälp med det också just nu)
Jag vet att du är den bästa mamman för dina flickor och det vet du med - eller hur!

Smultron

2 juli 2009 22:07

Nu har inte jag erfarenhet av adopterade barn, men vi har hand om ett syskonpar i ungefär samma åldrar som dina barn. De kommer från lite trassliga hemförhållanden där föräldern inte har orkat/kunnat sätta gränser. Hos oss söker de gränser hela tiden, och vi ger dem det. De vet vad som gäller hos oss, och vår erfarenhet är att de mår bra av det. De har blivit två fantastiskt fina, gulliga, välmående, förståndiga barn. Sen håller jag med om att man får välja sina fighter. Är det så viktigt att barnen äter upp exempelvis? Låt dem smaka på allt och uppmuntra dem när de äter bra. Barn äter när de är hungriga. Lita på dig själv och ert sunda förnuft så kommer ni långt!

Pernilla

2 juli 2009 23:02

Ni gör säkert rätt. Kör på magkänslan. Men själv är jag inget fan av stränga regler. Jag är uppfostrad med strikta regler och det gör varken till eller från senare i livet, anser jag. Min mamma ville vara gatans bästa mamma och visa hur mycket regler hon hade och vilken ordning hon hade på sina barn. Jag älskar mina föräldrar, men de stränga reglerna känns i efterhand som kränkningar, och jag har fortfarande svårt att tänka på tex matsituationen.

Min dotter (9 år) har inte fått stränga regler alls, och stort inflytande över sitt liv. Jag vill visa henne den respekt som mina föräldrar inte visade mig.

Däremot måste man ju sätta regler för att barn ska smaka på maten, sova en viss tid, gå upp en viss tid, inte slåss, skrika, störa grannarna osv.

Kram!
Pernilla

Marie

2 juli 2009 23:25

Åh, ditt inlägg går ingen obemärkt förbi. Du känner den ångest vi alla föräldrar känner emellanåt. Gör jag rätt? Det är supersvårt att veta, facit får man inte förrän barnen är något sånär vuxna och står på egna ben tror jag =) Juul är enligt mej en fantastisk man. Men det finns så många fler som är duktiga på att förklara barns bästa. Man får plocka lite här och lite där så blir man den förälder man själv trivs med att vara. Ett givet facit finns inte. En person har inte lösningen på allt.
Jag tror som du på rutiner och gränser. Inom rimliga mått. Barnets egna önskningar, tankar, känslor och gränser måste självklart respekteras men inom rimliga gränser. Ett barn är inte redo att ta ansvar för allt som sker i dess liv, så ett gränslöst liv är inte rätt emot barnet. Jag tror man får väga sej fram, när är barnet redo att ta beslut.
Vad beträffar mat tror dock jag själv att det är jätteviktigt att inte göra någon grej av måltiderna. Enligt min egen tro så skapar det underliga förhållande till mat och på sikt ett dåligt förhållande till mat. Men det är min egen teori. Våra barn äter det dom orkar, vill osv utav det vi ställer fram på bordet. Vi uppmuntrar om det behövs men ser till att det alltid är positivt.
Men som sagt det finns inga facit. Du är den bäste förälderna till ditt barn, gå på känslan gör det du tror. Det blir bra och man hinner ändra sej många gånger under barnens uppväxt =)

brawny

2 juli 2009 23:52

Jag säger som de andra - var inte så hård mot dig själv! Du är dina barns bästa mamma, och du är mest kompetent att vara det.

Ni har inte varit familj så länge och ibland kan ni säkert behöva reflektera över ert föräldraskap. Det är ju faktiskt bara sunt att göra det - och saker och ting kan bara bli bättre av det!

Karin

3 juli 2009 00:06

Släng den där boken!
Självklart behöver barn vissa regler och riktlinjer att hålla sej till. Hur ska de annars lära sej vad som är rätt och fel.
Barn kan inte uppfostra sej själva till ansvarsfulla och harmoniska människor, de behöver hjälp av oss föräldrar.
Jag är ensamstående med två pojkar och utan riktlinjer för vad man för göra och inte göra härhemma så skulle vi leva i kaos. En 6 resp 8 åring kan inte få bestämma allt själv. De ska vara delaktiga i beslut men vi föräldrar har sista ordet.
Barn SKA få utvecklas och bli egna personligheter men vi är stöttepelare på vägen.
Jag har också dåligt samvete ibland för att jag beter mej som dom, typ skriker och surar. Men då ber jag alltid om ursäkt och förklarar varför mamma blev sån och frågar varför de blev så mot mej.
Att förklara sitt eget dåliga beteende som man visar emellanåt lär barnen att förstå andra. DET är jag övertygad om.
Läs inga mer böcker om barnuppfostran, gå efter eget huvud. Efter vad jag läser i din blogg så gör du allt för att vara en bra förälder. Fortsätt med det.
kram!

Helena

3 juli 2009 07:12

Personligen tror jag att just adoptivbarn som är lite större BEHÖVER regler, konsekventa sådana. De kommer till ett helt nytt ställe och ska försöka lista ut vad som gäller där. Då är varje ledtråd om vad som är accepterat och inte viktig.

Jag är säker på att du är den bästa mamman de kunde fått! Lita på dig själv istället för böcker, det är bara du som lever med dina barn, inte Jesper Juul.

Åsa

3 juli 2009 10:23

Hej,

inte ska du bli ledsen av boken! Jag tycker själv det är himla intressant att läsa denna typ av böcker MEN tar inte allt vad de säger på allvar. Att läsa denna typ av pedagogers inställning och jämföra osv kan ändå ge viss inspiration och lite modifikation av ens tankar (ibland) tycker jag. Men de ska alltid läsas med en nypa salt!!! Jag följer er litegrann via "Grodans" blogg som jag länge följt och iom att jag känner några andra adoptivföräldrar lite. Ni blir underbara föräldrar till "tjejerna". Så härligt för de att få komma till er tillsammans, de måste ju ha mått väldigt bra av att hela tiden genom svårigheter etc haft varandra. Ni älskar era barn och vill dem väl och arbetar för att det ska funka för er tillsammans. Bättre kan det inte bli! Lycka till. Kram Åsa

Åsa

3 juli 2009 15:21

Jag gillar Juul främst för att han får mig att reflektera och fundera. Sen är det inte alltid jag gör som han förespråkar, men då är beslutet och agerandet MITT och jag uppfostrar inte mina barn som jag själv blivit uppfostrad bara "för att".
Du kanske är ledsen nu, men se det som en del av processen. När du kommer ut på andra sidan kanske du känner dig ännu säkrare i din mammaroll juulinspirerad eller inte. Så var det för mig. kram

åSA

3 juli 2009 15:29

Hej Soff!

Jag tror att du och stefan uppfostrar era barn som ni själv blivit uppfostrade... man tar ju efter sina föräldrar och sin egen uppväxt ganska mycket.

Ni har ju blivit underbara människor så jag tror att era döttrar kommer att bli minst lika underbara! Skit i teorin och gör som du själv tycker känns bäst!
KRAM

CJ

3 juli 2009 17:54

"Barn behöver ramar och kramar"

Såklart barnen behöver regler och uppfostran det enda som jag inte håller med om är äta upp allt på tallriken.
Jag som haft och har viktproblem hela livet tror stenhårt på att mycket är föräldrars "tvång" att äta upp (jag har tex fortf svårt att lämna ngt på tallriken fast jag eg är mätt, jag äter ändå för jag uppfostrades så - äta upp allt på din tallrik)
Jag kör med smaka 1 bit el 1 tugga, det räcker, då är vi nöjda.
De äter ibland jättemycket ibland bara 1 tugga, men det viktiga är inte att äta utan att smaka!
Maten skall vara lustfylld, mysig, rolig och avkopplande inte tvång, bråk, tjafs el obehagskänslor, man äter så mycket man vill.
Tänk själv om ngn tvingade dig att äta upp saker du kanske inte alls har lust till el gillar att äta.
Ibland så är det inte för barnen inte gillar maten utan för att de inte har lust helt enkelt, barn är ju roliga små figurer ;O)
Barn svälter inte ihjäl om det finns mat att få, de äter när de är hungriga.
Så jag tycker ni verkar göra ett bra jobb förutom det där med maten då ;O)
KRAM

Anna

3 juli 2009 21:47

Sluta läs den där fåniga boken! Det är klart barnen behöver regler!!!

Jag har försökt förlja ett viktigt råd: Kom ihåg att säg "ja" ibland. Vissa saker är inte förhandlingsbar: När man ska vara hemma på kvällen, att man äter alla mål mat (men inte nödvändigtvis att man äter upp), att man inte går från bordet innan alla har ätit upp/innan man har frågat om lov, att man tilltalar varann på ett bra sätt, att man inte tjoar och skriker när man är ute t.ex MEN jag tror det är superviktigt att säga JA ibland... Får jag äta framför TV:n? Får jag sova hos en kompis? Får jag komma hem senare? Får jag hoppa över träningen ikväll?

Ni har väl lyckats hur bra som helst med HArry!?

ylvisen

4 juli 2009 09:37

Jag tycker ni har gjort helt rätt, vi gör likadant. Ok, vill jesper bara äta ägg till frukost får han göra det och han behöver inte äta upp allt, men annars tycker jag ni kan köra på som ni gjort. Jag anser att regler är bra för barn, och man ska visst vara eniga. Sen ska man hålla det man lovar och endast "hota" med sånt man kan genomföra.

Lycka till och kram

Gitte

4 juli 2009 10:56

Jag har nu varit mamma i snart 21 år. Under den här tiden:
*man skulle absolut lägga spädbarn på magen och man fick ABSOLUT inte lägga dem på ryggen eller sidan.
*Man fick lägga barnen på sidan men fortfarande inte på ryggen.
*man skulle INTE ha kudde till spädbarn
Och så kom kovändningen:
*MAN FICK ABSOLUT INTE LÄGGA DEM PÅ MAGE
*helst skulle de ligga på rygg
*man skulle ha kudde
Sen kom platta bakhuvuden
*man skulle ha speciella kuddar.

Asså ursäkta mig. Det är baske mig inte lätt att göra rätt med alla. Och såhär ser det ut över lag, alla nya råd och rön och uppfostringsmetoder kommer och går och jag kan lova dig varmt att mycket av det som görs idag är morgondagens stora fara för denna generation som växer upp nu.

så därför. Stå på dig. Gör det som känns rätt. Ni kommer inte att kunna göra det perfekt i alla fall. "Good-enough" duger skitbra! Go on, girlie, ni är de enda föräldrarna i världen som är perfekta för just erat barn!

Louice

5 juli 2009 21:27

Hejsan!

Jag kan ju tycka att gränser är bra, nu förtiden behöver man gränser. Samhället i dag ser inte likadant ut som det gjorde för 15 år sen. Gränser behövs för att barn/ungdomar ska förstå och klara sig ur situationer som inte behövde klara sig ur för ett par år sedan.

Det där med och äta kan för viss del vara bra att tvinga i de lite. Min familj är stödfamilj till en 3-åring som är undernärd och har fått bestämma helt över sina föräldrar innan och då ville hon naturligtvis inte äta. Det har i dag lett till att hon är underviktig hon växer inte som hon ska för sin ålder. Hon går på olika näringsdrycker och mediciner, på kvällarna dricker hon 20mg rent fett för att öka i vikt, går till doktern minst en gång i månaden för att se så allt ser okej ut. Det sorliga är att hon inte kommer bli tillräckligt frisk för att kunna få hormonspruta - en spruta som gör att hon tar till sig fett mkt mer och så där. Vi måste tvinga i henne mat&dricka. Tänk själv en varm sommar dag då ungen inte ätit eller druckit någonting, kroppen orkar ju inte mkt utan näring.

Mina ord jag ville dela med mig utav.
Kram

Carola

6 juli 2009 08:51

Jag tror inte man ska läsa för mycket...

tror man klarar sig långt på sunt bondförnuft!

Carina

6 juli 2009 13:18

Läs boken eller hur? Jag har nytta av den eftersom jag är uppfostrad med makt och regler för de vuxnas skull och inte min.......naturligtvis skall barn ha regler men för deras egen skull. Till skydd och för att de känslomässigt skall kunna utvecklas. Jag förstår att det är skillnad att fostra barn beroende på hur och när de anländer till familjen.Jag använder Juul för min egen skull så att jag tänker efter. Ett ord som vi använder hemma maken och jag är, prestige. Det får aldrig bli prestige. Vi gör alla olika med vår dotter, släkten alltså. Hon kollar av med mig vad som gäller. Vi gör överenskommelser och ger förklaringar till varför vi har regler redan nu så att hon är van att veta varför saker händer.Språket är förmodligen ett hinder för er än så länge. Läs Jespers artiklar i Vi föräldrar om ni undrar....För mig räcker det att köra tips från Juul,sunt förnuft ( som jag dock vet släpar från min egen barndom)och i kombination med ( hund) fostran. Fungerar väldigt bra för mig.....Vi ses !

Jessica

9 juli 2009 08:26

Jag tycker precis som de andra att du skall ta den där boken med en stor nypa salt. Min uppfattning i den där frågan är att barn som inte får några regler och riktlinjer av sina föräldrar - blir gränslösa barn - och sådant är inte vårt samhälle. För att kunna inordna sig i det regelstyrda samhället vi lever i tillsammans - så tror jag på att kärleksfullt guidas in i det av sina föräldrar. Föräldrar som har levt och har vissa erfarenheter och därmed kan lära sina barn vissa grundläggande saker. Som att man skall sova på natten och äta när maten står på bordet, till exempel.

Visst är barn kompetenta - men de är inte speciellt erfarna. Och att inte vägleda sina barn tycker jag är helt uppåt väggarna. Det jobbiga blir ju när de hamnar i situationer med andra människor - som kanske inte älskar dem - och måste lära sig grundläggande saker "den hårda vägen". Det tror jag är betydligt värre.

Så, lycka till och släng boken!