...var att skriva om min övervikt. Att få ur mig mina tankar och sorger kring de faktum att jag var kraftigt överviktig och ville göra något för att gå ner i vikt. Bloggen hette från början "Mitt stora tjocka jag". Efter ett tag och allt eftersom kilona försvann döpte jag om den till "Mitt lite mindre tjocka jag". Enligt BMI tabeller har jag aldrig hamnat på normalvikt men snudd på, därför kunde jag aldrig byta till "Mitt nya smala jag" vilket var planen från början.

Andra saker hände i mitt liv som kändes roligare att skriva om - därav det nuvarande namnet på min blogg.

Det var länge sen jag skrev nått om vikten nu och jag har inte haft någon koll på den heller på senaste tiden. Jag har märkt att jag gått upp i vikt helt klart, att vara mammaledig har visat sig vara rena döden för min vikt. Mycket mellis och fika har det blivit tyvärr. Jag har inte ställt mig på vågen på bra länge nu, jag har inte vågat helt enkelt. Det är ju egentligen helt fel eftersom att jag är bättre på att hålla mig ifrån onyttigheter när jag väger mig regelbundet. Jag har som sagt, av ren rädsla för vad vågen ska visa, låtit bli att väga mig. Jag var säker på att det skulle vara en 7:a i början. Något som jag inte haft sen augusti 2006. Min viktresa började på en 9:a så att få ha en 6:a i början är ju naturligtvis väldigt stort för mig. Jag har lovat mig själv att aldrig få en 7:a i början igen så idag när jag tog mod till mig och klev upp på vågen blev jag otroligt glad. Jag har fortfarande en 6:a i början! Marginalen är dock väldigt knapp och jag har inte råd att fuska med mer bullar och fikabröd nu. Målet är att tappa några kg i vikt igen. Det ska bli lite skönt att komma tillbaka till jobbet och till fasta rutiner faktiskt. Jag hoppas på att kunna äta nyttigare och kanske eventuellt också komma igång med någon form av träning.

Nåja, jag är i alla fall lättad över att vågen inte visade mer än jag trodde men det gäller att kämpa på nu. Det är fasiken inte lätt, jag älskar mat! Jag älskar att laga mat, jag älskar att äta mat, jag älskar att prata om mat, och jag älskar att fika och jag tycker väldigt mycket om godis :-) Så jag har ju lite att kämpa med kan man säga. Jag vet ju att god mat inte måste vara onyttig men på något vis är det alltid den onyttiga maten jag tycker är allra godast. Jag får ta det lite bit för bit som vanligt. Min första åtgärd kommer att bli att sluta äta mackor igen. Det är en stor bov helt klart. Sen ska jag införa veckovisa vägningar igen så fler rapporter om vikten lär alltså följa.

Nu är vi hemma igen efter vår lilla tripp till västkusten. Det är skönt att vara hemma och tjejerna verkar också vara glada över att vara tillbaka hos alla sina leksaker :-)

Jag och maken har börjat med ett hästjobb - vi skurar staketet. Otroligt tråkigt och tidskrävande. Vårt staket har sett förjävligt ut en längre tid. Grundfärgen är vit men länge har vårt staket sett grön/grått ut på grund av otäcka beläggningar av mossa och svamp urk! Vi har ett långt staket och jobbet med att rengöra det och bättra på med ny färg har verkligen inte varit något vi sett fram emot. Jag gjorde ett halvhjärtat försök förra sommaren men jag kom bara några pinnar. Nu har vi tagit tag i detta tillsammans, vilket har gjort att det i alla fall är lite roligare. Det tar sig bättre när man är två och så har man ju lite sällskap. Att vi dessutom hade våra två små töser springandes på gräsmattan och busade samtidigt gjorde ju inte saken sämre. Jag älskar ljudet av deras skratt och lek.

Livet flyter på och vi blir mer och mer en familj. Det kan ju låta konstigt kanske men det är ju så att det inte bara är barnen som ska knyta an till oss. Vi måste knyta an till dem, lära oss att det är just dessa två som är våra barn. Jag har älskat dem sen första stund, det handlar inte om det. Men kärleken växer ju mer vi växer ihop liksom. Att lära sig sitt barns små egenheter och känna att jag känner barnet bättre än någon annan är en stor grej. Fram till nu så har det ju inte varit så men nu kan jag så smått känna att det verkligen är jag som är mamma till dem och den som känner dem bäst.

Nu har lillräkan vaknat så jag ska gå och ta hand om henne. Ser fram emot en fin dag i solen - vid staketet.