Hur kan en hallonhäck ta fram så många känslor? Eller rättare sagt, hur kan jag få så många känslor när jag sitter och klipper ur vår hallonhäck inför hösten? Jo, så här är det. Förra året just vid den här tiden i slutet av augusti och början på september så klippte jag vår hallonhäck precis som jag alltid gjort sen vi flyttade hit. Förra året hade jag så mycket tankar på det barn vi väntade. Jag satt och tänkte på att jag nästa år (läs i år) när jag klippte vår hallonhäck då skulle jag banne mig vara en mamma. Jag tänkte på hur det skulle vara att sitta där på gräset med mitt barn bakom ryggen lekandes och skrattandes. Jag såg det framför mig och det kändes så verkligt. När jag satt där så blundade jag och drömde mig bort. Jag minns att tårarna rann ner för mina kinder och längtan efter mitt barn var enorm. Att sitta där och bara klippa bort de vissna grenarna var rena terapin och det var skönt. Nu...idag...satt jag där igen och klippte...och bakom ryggen på mig där lekte mina barn.

Tårarna trängde åter igen fram och blötte ner mina kinder och mina grova trädgårdshandskar. Lyckotårar absolut, men jag kände mig även lite sorgsen. Inte för min skull, jag har fått allt jag någonsin dröm om. Men jag tänker på nära vänner till mig som fortfarande befinner sig där jag var för ett år sen. Jag mindes hur tomt det var i bröstet innan vi fick beskedet om våra flickor. Att vänta på ett barn kan ibland vara outhärdligt och jag önskar inte ens min värsta ovän detta öde. Jag hoppas och ber om att det snart är min älskade väns tur.

Visst är det så att smärtan upphör i samma sekund som man får barnbeskedet, det slutar göra ont och lungorna fylls med ny luft. Men den smärtan man upplevt under tiden man har väntat försvinner aldrig helt. Det blir som ett ärr i själen på något vis. 

Vi närmar oss ettårsdagen för vårt barnbesked, den 1 september 2008 ringde telefonen och efter det samtalet blev vårt liv förändrat för alltid. Vi hade fått två döttrar.

 

mamman

26 augusti 2009 10:52

Helt fantastiskt. Men så är det, man hänger upp känslor i saker man gjort och när man gör om det med lycka i bröstet, ja då är det bara helt underbart o fantastiskt.

Visst är det så att såren läker, men precis som du skriver går ärren inte bort och man är för alltid förändrad - till det bättre tror o hoppas jag.

Jag tror jag vet vilken vän du skriver om och vi är många som håller våra tummar dit och även för andra.

Ha en underbar 1 sept.

http://www.babyonskan.wordpress.com

 

Grodis

27 augusti 2009 10:57

Tack... älskade, fina vän!
*gråter en skvätt*

Älskar dig!

http://grodis.wordpress.com

 

Kvarnlyckan

28 augusti 2009 16:42

Hej

Jag har läst om det du har skrivt sedan i våras. När vi började vå adoptionsresa var din blogg den första jag hittade fram till. Jag längtar tillden dag jag kan "klippa våra hallonbuskar" och se tillbaka på den period av väntan och längtan som vi nu befinner oss i.

jag har en fråga som jag hoppas du skulle kunna hjälpa mig med. Jag minns att ni hade skypesamtal med era barn. Jag undrar vad ni gjorde under dem och om ni hade mikrofon eller headset? Vi skall nämligen ha vårt första samtal med vår pojk om ett par veckor och jag vet inte vad som är bät att använda rent tekniskt eller vad vi skall göra.

Om du känner att du har tid att svara mig hade jag uppskattat det.

Kvarnlyckan

http://kvarnlyckan.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Senaste inlägget var från 2016 så det har gått en tid. Känns kul att sparka liv i den här bloggen igen och absolut nödvändigt. Jag är på gång igen med ett nytt vitt år och bloggen var en ventil och en plats för mig att få ur mig mina tankar förra gån...

2015 kom och gick.   Jag har inte bloggat sen 30 december förra året. Inte summerat, inte skrivit om hur det blivit sen...ingenting. I slutet av 2015 var jag så säker på att jag förändrat mitt förhållande till alkoholen för gott. Jag behövde den ...

Det är inte långt kvar nu...lite drygt 1425 minuter sen har hela 2015 passerat. Det känns märkligt.         ...

NÄR ska jag hälla upp det första glaset och VAD kommer det att innehålla?   Jag fick en frågan den häromdagen; Vad kommer du att hälla upp när det väl är tillåtet igen och när kommer det att ske...på nyårsafton eller?Min första tanke var rödvin.....

Idag är det 51 dagar kvar på 2015. 51...femtioen...femma etta!?Jag kan både säga att året gått rasande fort men samtidigt otroligt långsamt. Det är svårt att inse att det faktiskt bara är ynka 51 dagar kvar av året och då tänker jag inte bara på de...