Jag har inte försvunnit från jordens yta, även om man kan tro det.

Mina blogginlägg lyser med sin frånvaro, tiden finns helt enkelt inte.

Jag har börjat jobba på halvtid och resterande tid är jag ensam hemma med tjejerna och Harry...så jag hittar helt enkelt inte tiden att slå mig ner här och skriva ner vad som händer. Det är trist, för det är ju som en sorts terapi det här med att skriva av sig och jag hoppas att jag ska hitta luckor för att skriva oftare.

Tills dess...