Nu har november kommit och tiden rusar fram. Vi har snart varit hemma i sju månader...vart tog tiden vägen? Igår var jag på fest med en massa folk som jag inte träffat på många år. Frågorna om hur det går med tjejerna var naturligtivs många och alla blir glada och lättade på något vis när jag säger att allt går bra. Hur skulle jag kunna säga något annat? Tjejerna har anpassat sig otroligt bra och vår adoption har på många sätt varit betydligt enklare än jag trodde att den skulle bli.

Vi vet ju inte alls hur tjejerna kommer att må när de blir tonåringar men vi har bestämt oss för att bara fokusera på det som är här och nu. Vi förbereder tjejerna på vad som komma skall och de förändringar som är nära inpå. Det är snart dags för dem att börja på dagis. Herrejösses, jag ska snart lämna dem på dagis som "vilken mamma som hest". Efter jul, närmare bestämt den 11 januari, påbörjar vi inskolningen. Vi är väldigt nöjda med bemötandet från dagiset så här långt. De erbjuder oss att komma och hälsa på i stort sett hur ofta som helst. Förra veckan var första gången som vi var med på en aktivitet med gruppen på riktigt. Vi träffade alla på gården och sen fick tjejerna varsin väst, precis som alla andra i gruppen, och det bar av till skogen för lek i två timmar. Man såg på tjejerna hur spännande och roligt det var att få tillhöra en grupp igen. Båda våra tjejer har gått i skolan i Taiwan och jag vet att framförallt vår stora tjej saknar skolan och kompisarna. Åter igen visade våra tjejer upp två helt olika sidor, de har totalt olika sätt att bemöta nya situationer och nya människor. Det var roligt att iaktta.

Om de senaste sju månaderna gått fort, hur fort kommer det inte gå från nu till januari...usch törs inte tänka på det. Jag ska njuta av de sista dagarna som föräldraledig och ta till vara på stunderna.

 

ylvisen

8 november 2009 10:26

Gud va härligt det låter! Förstår att det är så roligt att se dom samspela med andra barn och ha roligt! Kul att känslan för dagis är så bra!

kram

http://www.ylvisen.blogspot.com

 

Stina

10 november 2009 12:14

Ni verkar vara så bra föräldrar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Senaste inlägget var från 2016 så det har gått en tid. Känns kul att sparka liv i den här bloggen igen och absolut nödvändigt. Jag är på gång igen med ett nytt vitt år och bloggen var en ventil och en plats för mig att få ur mig mina tankar förra gån...

2015 kom och gick.   Jag har inte bloggat sen 30 december förra året. Inte summerat, inte skrivit om hur det blivit sen...ingenting. I slutet av 2015 var jag så säker på att jag förändrat mitt förhållande till alkoholen för gott. Jag behövde den ...

Det är inte långt kvar nu...lite drygt 1425 minuter sen har hela 2015 passerat. Det känns märkligt.         ...

NÄR ska jag hälla upp det första glaset och VAD kommer det att innehålla?   Jag fick en frågan den häromdagen; Vad kommer du att hälla upp när det väl är tillåtet igen och när kommer det att ske...på nyårsafton eller?Min första tanke var rödvin.....

Idag är det 51 dagar kvar på 2015. 51...femtioen...femma etta!?Jag kan både säga att året gått rasande fort men samtidigt otroligt långsamt. Det är svårt att inse att det faktiskt bara är ynka 51 dagar kvar av året och då tänker jag inte bara på de...