Jag sitter här framför skärmen och fryser om mina händer. Jag har just varit ute och det är isande kallt. Vintern har kommit och jag behöver inte vänta längre på snön, kylan och allt det vita - det är underbart. I bakgrunden lyssnar jag på Som jag hade dig förut med Melissa Horn, texten och melodin gör mig sorgsen. Åter igen denna sorgsenhet. Jag vet inte var den kommer ifrån. Den finns där i bakgrunden och gör sig påmind då och då. Jag borde ju vara världens lyckligaste och på många sätt är jag det. Jag känner en så stor tacksamhet över min underbara familj. Min familj om fyra...att vi två blev fyra tillslut är fortfarande svårt att förstå.

Sen en tid tillbaka har jag varit trött,
försökt att vara allt på samma gång.
Så mycket man kan göra och borde och vill
och mitt i allt så ska man räcka till.
Sen en tid tillbaka har jag varit tom
och försökt att hitta spår som leder rätt.
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
och mitt i allt så ska man vara sann.

Sen en tid tillbaka har jag varit tyst
och försökt att känna efter hur det känns.
Ja man gör som alla andra och försöker att bli van
men jag har tröttnat på att vara likadan.
Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag
och försökt att vara nån till lags.

Ja man kämpar för en plats som passar både här och där
och snart har man glömt vem man är.
Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär
och insett att jag måste börja om.
Ja jag har kämpat för en plats som passar både här och där
men snart ska jag hitta den jag är.

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya kläder
Och samlat damm på min gitarr
Men i vad jag än tar på mig känner jag mig alltför kort
och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort.