Vem är intresserad av att läsa det man bloggar om?
När jag loggade in idag såg jag att jag hade en kommentar, någon ville att jag skulle börja blogga igen - tack Saga! Det är ju naturligtvis jättekul att man är saknad av någon och att någon är intresserad av att läsa det man skriver.

Jag hoppas att jag kommer igång med bloggandet igen och att det blir bra. Men jag kan inte låta bli att fundera på själva fenomenet.

För länge sedan, när jag började blogga, hade jag riktiga utmaningar i livet. Först med vikten och sedan med mitt livs stora utmaning - att bli mamma. Det var ämnen som engagerade många och som var viktiga för mig att skriva om. Skrivandet i sig hjälpte mig att bearbeta sorgen och självklart fick alla kommentarer och allt stöd mig att må bättre.

Men nu då, när jag bara har allmänt dravel att skriva om. Vad vi gör och vad som händer i familjen och så vidare. Det är inga allvarliga saker, bara helt vanliga alldagliga saker. Vem vill läsa? Varför skulle jag över huvud taget blogga? Jo, jag tänker som så här att det är i första hand en dagbok för mig. Ett sätt att få ner min vardag och händelser för att kunna ha och gå tillbaka för att läsa sen. MEN det går inte att komma ifrån att jag vill blogga av den anledningen att andra kan läsa. Det är roligt att få kommentarer, det är roligt att skriva så att andra kan läsa. Kanske kan man någon gång lyckas ha ett ämne som någon berörs av och bryr sig om och sådant är ju alltid kul.

Annars som sagt så är det här en dagbok, om än en sådan helt utan lås...istället en dagbok som precis vem som helst kan läsa.