"No more champagne, and the fireworks are through.
Here we are, me and you feeling lost and feeling blue.
It's the end of the party and the morning seems so grey so unlike yesterday.
Now's the time for us to say Happy New Year..."

Ett år är en rysligt lång tid och jag undrar om jag kommer att känna det som att festen är över?! Vad är det som gör att viljan att ta sig ett glas eller två är så stark? Folk i alla tider har berusat sig på alla tänkbara sätt. Flugsvampar under Vikingatiden och, enligt Historieätarna, har svenskarna druckit otroliga mängder öl och ren sprit under flera århundraden. Är viljan att fly verkligenheten en stund så stark? Hur är det för mig? Av vilka anledningar väljer jag att dricka?

Jag tror att jag skulle kunna säga att jag har använt mig av alla tänkbara anledningar som finns. Alltifrån första tonårsfyllan för att vara cool, till sofistikerade middagar med exclusiva viner, till drinken på terassen under semestern, till vinet hemma en helt vanlig fredag bara för att det är helg, till storslagna firanden av olika segrar i livet...till att bara ta mig en rejäl fylla för att inte vara med och bara totalt glömma verkligenheten för en stund.

Kort och gott, oavsett om jag har firat eller sörjt så har alkoholen kunnat vara med. Det är det som gör det hela lite extra svårt. Anledningarna till att dricka är många och 2015 kommer inte att vara ett undantag. Alla tänkbara tillfällen kommer att dyka upp under det här året också. Men jag ska säga nej. Alkoholen ska inte få ha en plats. Den får stå utanför och själv ska jag stå mitt i allt utan min gamla "vän" vid min sida. Det kommer att kännas ensamt, det är jag helt säker på.

Är jag alkoholist kan man säkert fråga sig? Svaret är nej. Jag kan förstår att det låter så när man läser vad jag skriver. Men den här bloggen handlar just nu om min relation till alkohol och det är där jag lägger allt fokus. Alkoholen är inte min vän, den är ingens vän. Den kan däremot lätt kännas som en men den är falsk, oberäknelig och oärlig. Den är förföriskt men lömsk och jag vet hur den kan nästla sig in hos de allra bästa av människor och utan förvarning förvandlas till din värsta fiende. En som du inte kan leva utan men som du innerst inne hatar.