Det är en mycket vanlig fråga till mig nu för tiden. Jag undrar faktiskt också själv hur det går.
Hur kan jag veta hur det går när det i stort sett bara har gått fem minuter?! Det är oceaner av tid kvar och många frestelser på vägen. Men frågan är ju hur det går nu så jag får väl helt enkelt svara på hur det går exakt just nu.

Det går bra.

I all fall i det avseendet att jag inte har druckit något alls sedan nyår. Sen är det extra svårt vid vissa tillfällen men jag har redan nu lyckats se ett mönster i när det är som allra mest utmanande för mig. Det är som allra svårast just i början av en fest/middag. När man samlas och tar en fördrink, ett glas vin eller vad det nu kan vara. Att känna att timmar av trevligt sällskap ligger framför en, det är tydligen för mig starkt förknippat med att sippa på något gott i glaset. Sen när allt är igång och vi sitter och äter, då är tanken på vin nästan helt borta och ännu senare på kvällen övergår känslan i att inte ha druckigt något till ren glädje.

Ett exempel på det var nu i helgen då vi var ett gäng på 16 vuxna som var på "matlagningskurs". Avancerade rätter lagades i fyra olika kök med handledning av en kock. När vi kom bjöds alla på mousserande vin i fantastiskt fina glas (jag älskar fina glas) och eftersom att jag sagt till i förväg fanns det även alkoholfritt bubbel till mig. Otroligt gott! Men just där och då när jag stod och skålade med folk jag inte kände så önskade jag att jag hade haft något med alkohol i glaset. Det liksom lättar upp och får en att slappna av en aning. Men mitt bubbel var kallt och gott så det var ju ändå något.

När vi sen kom igång med matlagningen och middagen som följde efteråt tänkte jag inte ens på att jag inte drack och resten av kvällen flöt på med många skratt och roliga samtal.

SEN kom den verkliga bonusen, när det var dags att åka hem var det bara att sätta sig i bilen och köra hem. En vänninna ville ha lite sällskap innan hennes dotter kom hem från stan så vi åkte hem till henne och tog en kopp te halv ett på natten. När dottern var trygg hemma tackade jag för mig och åkte hemåt. Så skönt!

Man kan ha roligt utan sprit...har jag hört...

Nej, jag är inte alkoholist. En del saker som jag skriver kommer kanske att kunna misstolkas så jag vill vara tydlig med det.

Den här bloggen handlar om hur det känns att ha ett vitt år och kommer därför att kretsa kring mitt förhållande till alkohol. Hur jag saknar den, hur jag längtar efter den och ibland också hur mycket jag hatar den.

Jag lever ett liv där jag ofta hamnar i situationer där alkohol finns med som en naturlig del. Det är middagar, stora fester, resor, mässor osv. Däremot har jag aldrig druckit hemma en vanlig vardag och jag har aldrig haft ett sug efter alkohol på ett sätt som jag tänker mig att en alkoholist har. Med det sagt hoppas jag på förståelse och tolerans för vad jag kommer att skriva i den här bloggen.

Tack!