Det här med att bryta vanor och invanda mönster är inte lätt, det vet alla som har försökt. Jag har försökt…många gånger har jag försökt. Det är jobbigt och frustrerande att hela tiden behöva börja om för att eftersom för varje gång som man börjar om så ökar tvivlet och tankarna på att ”varför skulle jag lyckas nu?” dyker upp och det känns som att man har förlorat redan på förhand.

Ett sådant utgångsläge är aldrig bra men vad f*n ska man göra? Ge upp? Nej, jag vägrar att ge upp! Nu handlar det inte bara om alkoholen utan mer en större livsstilsförändring som innebär bättre kost och ökad motion. Men det är bara det att jag HATAR att motionera. Det är sant, det finns ingen som är så träningsskygg som jag. Jag spelade handboll under många år och då skulle man ju kunna tro att jag gillade att träna men icke. Jag spelade handboll för att det var roligt att spela match, åka på cuper och ha ett sammanhang att höra till. Träningen hade jag kunnat vara utan. Jag var aldrig överviktig som barn/tonåring men sen efter gymnasiet hände det något. På bara något år ökade jag kraftigt i vikt och har sedan dess kämpat med att hitta ett sätt att hålla den nere. Det är oerhört frustrerande och jobbigt att vara överviktig och i många fall har det hindrat mig att göra saker som jag egentligen vill. Ändå har motivationen att göra något åt saken varit alltför låg. Det är för mig helt ofattbart att jag har haft så svårt att ändra mina vanor och leva mer hälsosamt och på så vis bli av med alla dessa jävla kilon.

Jag hittar ständigt ursäkter, jag äter i smyg och slappar mycket hellre i soffan än tar en promenad.   Samtidigt som jag gör det här så mår jag dåligt och är ledsen över att vara överviktig – helt skruvat. Men som sagt, jag vägrar att ge upp så nu har jag börjat om igen för den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp som Lars Winnerbäck säger ;-)