Ensam.

Jag är ensam nu.

En av anledningarna till att jag bestämde mig för att 2015 skulle bli ett vitt år var för att jag skulle stötta min bror. Att vi skulle ha varandra som stöd när det blev för svårt. Att vi skulle kunna få styrka av den andras kämpande när vi själva tappade orken. Han måste dra ner på alkoholen för sin sjukdoms skull men det är inte ett absolut måste att vara helt vit så det fanns en lucka. En lucka som nu har öppnats.

Självklart är jag ledsen, besviken och lite förvånad. Jag trodde att vi tillsammans skulle vara starkare än så här. Att viljan och beslutsamheten skulle räcka längre än hit. Jag trodde faktiskt att vi båda skulle kunna fixa ett helt år.

MEN

Alla är olika och alla har olika liv och omständigheter som gör att vi väljer och agerar som vi gör.
Jag tänker inte döma, inte klandra utan enbart respektera hans val.

MEN

Det här innebär att jag nu är ensam i det här resten av tiden. Det känns både förjävligt och bra på samma gång. Jag ska använda energin till att bita ihop ännu mer och bevisa för mig själv att jag klarar det. Utmaningen en stor - enorm. Det har bara gått en kort stund och det är många hinder kvar med mässor, bröllop, SEMESTER, stora fester och ännu mer mässor för att sen runda av året med en jul och nyårshelg helt utan en enda droppe. Jo då så att...

Nu har det gått ett kvartal. Jag trodde att jag skulle blogga mera. Bloggen skulle vara min ventil, mitt ställe där jag kunde skrika ur mig min frustration och alla jobbiga känslor. Men det har inte blivit så, än så länge har det inte varit så svårt. På sätt och vis är det ju såklart bra men det är inte dags att ropa hej ännu. Det har trotts allt bara gått 25% av tiden. Men 25% är 25% och så här lång tid utan alkohol har jag inte haft sedan jag började dricka för över tjugo år sedan.

Det har varit olika perioder och faser under årets första månader. För ett tag sedan tyckte jag att allt bara var aptrist och ledan höll på att ta knäcken på mig. Jag behövde dricka för att det skulle vara roligt kände jag och jag fick kämpa. Men det gick ganska snabbt över och just nu har jag inga som helst problem och jag mår bara väldigt bra i mitt vita år.