Jag fick härom dagen frågan om jag tänkt att mitt vita år skulle övergå till ett vitt liv?
Mitt svar kom snabbt...

-Ja, jag tror faktiskt det.

Det var en märklig känsla och jag blev själv förvånad över mitt dels snabba men också bejakande svar. Stefan tittade genast upp från sin tallrik och uttryckte sin förvåning med ett stort VA?

Sen blev det inte så mycket mer diskussion kring det hela där vi satt men min hjärna har sedan dess gått och grubblat mycket på det där.

Klart är att jag efter 31/12 2015 måste ha en plan för hur jag ska gå vidare. Har jag inte bestämt mig går det nämligen alltid åt helvete. Jag klarar inte av att nästan göra något eller tänka att jag inte borde. Säg att jag anser att jag borde dra ner på sötsaker men att jag har inte bestämt mig för att sluta eller för exakt vilken mängd jag ska tillåta mig själv att ta. Blir jag då ställd inför en situation där jag har möjlighet att välja att ta en bulle eller låta bli så väljer jag konstant att ta bullen. Jag tänker i det läget att jag hoppar över nästa gång det erbjuds och så rullar det bara på.

Jag vet att det kommer att bli samma sak med alkoholen, varför skulle det inte?

Jag känner mig stark just nu. Har inte en tanke på att ta ett glas. Tänker inte ens på att jag är nykter jämt och ständigt och att jag offrar något. Tvärt om, jag är fullt fokuserad på annat och jag njuter av att känna mig ren och fräsch i kroppen och i knoppen. Vakna utvilad och utan minsta lilla bakfylla. Mitt svar över att jag skulle kunna leva resten av mitt liv utan att dricka var sant. Varför skulle jag gå tillbaka till gamla vanor? Varför skulle jag plocka tillbaka ett gift till min kropp och mitt liv?

Är alkoholen så viktig? Vad tillför den? Blir jag en så mycket bättre, roligare, spännande, intressantare människa med ett par glas vin i kroppen?

Nu när det har gått så pass lång tid av det här året har jag sett ett antal fyllor i nyktert tillstånd. Det har varit privata tillställningar, stora fester och representationer med jobbet där både okända och kända människor varit närvarande. När man är nykter bland onyktert folk blir det så tydligt vad alkoholen gör med våra hjärnor. Inte alltid negativt såklart, folk blir glada, öppna, spontana och livfulla...men också totalt omdömeslösa. De gör saker som de aldrig skulle ha gjort och säger saker som de aldrig skulle ha sagt en vanlig tisdag klockan 11. Bra eller dåligt...? Det vet jag inte. Det är bara ett konstaterande och inget dömande. Jag är såklart likadan när jag har druckit och frågan är om det är något jag vill plocka tillbaka?