Idag är det 51 dagar kvar på 2015.

51...femtioen...femma etta!?

Jag kan både säga att året gått rasande fort men samtidigt otroligt långsamt. Det är svårt att inse att det faktiskt bara är ynka 51 dagar kvar av året och då tänker jag inte bara på det faktum att mitt vita år snart är slut. Utan att ett helt år till av mitt liv har kommit och gått.

Snart är det dags att sammanfatta 2015 utifrån den vita synvinkeln och jag ser fram emot att få blicka tillbaka på vad som hänt och vilka de stora utmaningarna har varit. Försöka se mönster, strukturer och beteenden som kan hjälpa mig i framtiden.


Ett par månader in i 2015 föddes tanken att låta det vita året övergå till ett vitt liv. Ibland tänker jag så fortfarande och jag har inte helt bestämt mig hur jag ska göra. En del av mig skulle verkligen vilja det och en annan del av mig vill verkligen INTE vilja det. Det måste bli en mellanväg. Att hitta former för hur mitt förhållande till alkohol ska vara och hur stor plats den ska få ta. Så måste det bli.

Nu ska jag bara se till att avsluta det här året genom att gå i mål. Ni anar inte hur många gånger som jag har bestämt mig för att december inte ska räknas med. Att jag helt enkelt är klar nu sista november. December har ju så många mysiga tillfällen där det skulle vara ännu mysigare med ett glas vin eller en god varm glögg i handen. Julbord med Företagarna på K9 med ostron och champagne...julbord med jobbet, glöggmingel hos goda vänner...en hel vecka i Sälen med familjen N! Herrejösses...

Jag har som sagt bestämt mig flera gånger om att december skulle vara ett undantag, att jag redan bevisat för mig själv att jag kan på dessa 11 månader. Det räcker så, jag är nöjd. Det gör väl inget att jag skippar december bla bla bla. I mitt huvud har jag bestämt att räkna bort december och jag har varit så nöjd och glad med mitt beslut. Och sen...NEJ...det går inte. Självklart ska jag inte falla på målsnöret, självklart ska december vara som vilken annan månad under året som helst. Självklart ska jag ha mitt vita år fullt ut 12 månader, 365 dagar...utan något som helst undantag. Jag landar alltid tillbaka i det och det känns så bra och skönt. Men det här att liksom få bestämma själv, att få tänka tanken att jag står över december...det har varit viktigt. Att jag liksom fått omvärdera mitt beslut och liksom pröva min beslutsamhet. Ett sätt att testa att det faktiskt håller. Det har varit lika viktigt som hela det här året. Att inse att jag faktiskt KAN hålla något som jag beslutat mig för.