• För att bevisa för mig själv att jag klarar av att vara utan alkohol
• För att det är bra för kroppen
• För att tappa några kilon
• För att bevisa för andra att jag klarar det
• För att jag är i riskzonen för att bli alkoholist
• För att stödja min bror
• För att bryta ett mönster
• För att utforska
• För att jag vill

Den frågan känns som den vanligaste frågan som jag kommer att få under mitt vita år. Och jag känner att jag behöver sätta mig ner och tänka igenom vad jag ska lämna för svar. Jag vill ha ett kort, konkret och enkelt svar på den frågan. Jag fick den senast igår av min man när jag berättade nyheten för honom.

Ett vitt år...hur tänkte jag?

Man säger att ett år går fort...kanske kommer jag att tycka det eller så kommer 2015 bli det längsta och svåraste året i mitt liv. 1 januari 2016 har jag svaret på den frågan.

Går det att vara nykter i ett helt år? Jag har bestämt mig för att i alla fall försöka. Utmaningen är stor och kittlande då alkohol är en stor del av mitt liv. Jag hittar ofta anledningar till att ta ett glas. Jag är social och ofta bjuden på middagar, fester och andra sammanhang där det är självklart att man ska dricka. Så varför gör jag det här? 1. Jag vill bevisa för mig själv att jag kan. 2. Min bror har just fått en diagnos som innebär att han inte kommer att få dricka något under resten av mitt liv. Jag vill ge honom det här året som ett stöd och som en sympati inför den tuffa utmaningen som han står inför. Vad är ett år mot en livstid?

Vem är intresserad av att läsa det man bloggar om?
När jag loggade in idag såg jag att jag hade en kommentar, någon ville att jag skulle börja blogga igen - tack Saga! Det är ju naturligtvis jättekul att man är saknad av någon och att någon är intresserad av att läsa det man skriver.

Jag hoppas att jag kommer igång med bloggandet igen och att det blir bra. Men jag kan inte låta bli att fundera på själva fenomenet.

För länge sedan, när jag började blogga, hade jag riktiga utmaningar i livet. Först med vikten och sedan med mitt livs stora utmaning - att bli mamma. Det var ämnen som engagerade många och som var viktiga för mig att skriva om. Skrivandet i sig hjälpte mig att bearbeta sorgen och självklart fick alla kommentarer och allt stöd mig att må bättre.

Men nu då, när jag bara har allmänt dravel att skriva om. Vad vi gör och vad som händer i familjen och så vidare. Det är inga allvarliga saker, bara helt vanliga alldagliga saker. Vem vill läsa? Varför skulle jag över huvud taget blogga? Jo, jag tänker som så här att det är i första hand en dagbok för mig. Ett sätt att få ner min vardag och händelser för att kunna ha och gå tillbaka för att läsa sen. MEN det går inte att komma ifrån att jag vill blogga av den anledningen att andra kan läsa. Det är roligt att få kommentarer, det är roligt att skriva så att andra kan läsa. Kanske kan man någon gång lyckas ha ett ämne som någon berörs av och bryr sig om och sådant är ju alltid kul.

Annars som sagt så är det här en dagbok, om än en sådan helt utan lås...istället en dagbok som precis vem som helst kan läsa.

Oj så länge sedan det var jag bloggade. Minns inte när det var och har inte kollat upp det i kalendern heller. Jag vet bara att det var länge sen och jag inser nu att jag faktiskt behövde en paus. Jag undrar om jag kommer att komma igång igen.

Förut vet jag att jag behövde skriva. Jag behövde får ur mig min sorg och det är alltid lättare att skriva om hemska och ledsama saker. Det tycker i alla fall jag. Jag har inget nyttigt att skriva om när det gäller kläder, mode, skönhet och annat...det får andra hålla på med. Men jag har saknat att blogga. Det är ju verkligen som att skriva en dagbok och det är så kul att gå tillbaka och läsa vad jag skrev för fyra år sedan. Att det finns kvar, som minnen som jag kan återuppliva igen. Så ja, kanske ska jag helt enkelt ta och sätta igång igen.

I dag är det ett år sedan vi kom hem med våra barn. Ett helt år har gått! Det är helt galet. Det känns både som om det var igår samtidigt som den tiden känns så fruktansvärt avlägsen. Vi har kommit så långt och gjort så mycket under de senaste 365 dagarna att det är helt enormt. Vilken utveckling, både för flickorna med även för oss som familj.

För exakt ett år sedan hade vi tillslut kommit hem efter att ha varit på resande fot i 27 timmar. Det var en brokig väg hem med missade flygplan och andra missöden, men vi hade kommit hem. Första dygnet hemma med tjejerna gick jag som i ett töcken. Det var svårt att begripa att de faktiskt var hemma nu. Att de var här innanför våra väggar och levde och skapade liv omkring sig. Vi kunde inte kommunicera med ord men med deras kroppspråk visade de oss sin glädje och lyckan var total. Det var svårt att sova första natten...för oss alltså. Tjejerna sov som stockar hela natten medans jag och maken låg och lyssnade efter varje rörelse.

Jag är så stolt över mina tjejer. De är helt otroliga och vi har vuxit i hop till en fungerande familj. Vi lär oss ständigt saker alla fyra och det finns mycket att jobba på hela tiden men det känns mer som vilka bekymmer som helst precis som för "vanliga" familjer.

Jag ser fram emot det här nya året tillsammans. Det känns bra att nu för göra allt sammans igen. På flera sätt känns det ännu roligare att få uppleva högtider och årstider tillsammans nu detta kommande år.

Tänk vad arg man kan vara ibland. Tur att det snabbt går över. Jag är inte alls lika arg längre. Eller jo, just nu är jag lite sur...men denna gång är det på mig själv. Jag missade att banda en grej på tv som hade varit perfekt att ha nu i kväll. Maken är borta och hjälper en kompis att måla i sin nya lägenhet, Harry är hos Moster & Janne och tjejerna sover. Det hade suttit fint med en härlig stund ensam i soffan med favoritprogramet men nej, jag glömde...skit också!

Vad händer annars...?! Ganska mycket planeras just nu faktiskt. Renovering av vårt hus, sommar- och vintersemester och ögonoperation.

Renoveringen av huset har avstannat lite. Vi vänter på pris från byggfirman och det drar ut på tiden. Det är dags att ringa och tjata lite tror jag men det lämnar jag åt S.

Vi har bokat lite semster till sommaren nu i dagarna. Vi drar till Gotland ganska tidigt på sommaren och lite senare, i mitten på juli ska vi till Mallorca. Men den semester som planeras mest intensivt nu är en vintersemester till Thailand. Vi har aldrig varit där men nu tänkte vi att det skulle vara skönt att komma iväg strax innan jul. Så vi kollar flyg och hotell för fullt och det ser ut som att vi har hittat något som kommer passa oss perfekt.

Sen har jag bestämt mig för att göra en ögonoperation. S gjorde det för några år sedan och det gick jättebra. Det skulle vara så skönt att slippa linser och glasögon. Så nu har jag bokat en förundersökning för att se om mina ögon är lämpliga att operera, jag håller tummarna för att det blir en operation nu senare i vår.