...två bilder på tjejerna så här lagom till helgen :-)

Jag har verkligen världens underbaraste vänner och familj. Den värme, omtänksamhet och generositet vi får är enorm. Alla bidrar på olika sätt och med olika saker.

Barnens mormor och morfar älskar att hjälpa oss att köpa saker till tjejerna, vi får kläder, leksaker och även ett bidrag till resan. Något som naturligtvis underlättat ordentligt för oss. TACK!

Vi får också kläder och saker från min moster och morbror, vilket är jätteroligt. Därifrån får vi ett enormt stöd när det gäller Harry. Det ställer upp - alltid - utan att ifrågasätta och de gör det med glädje. Det är svårt att förklara så att de förstår hur otroligt tacksamma vi är för detta. TACK!

Vi har fått kläder och leksaker från våra vänner och bekanta - både nytt och begagnat. Allt detta hjälper oss jättemycket då det är MYCKET saker som behövs. TACK!

Det där var materiella saker men något som också betyder oerhört mycket är alla samtal, all stöttning, alla råd och allt lyssnande från våra nära och kära. Det har betytt så mycket för mig. Att ha vänner som följer oss på avstånd som så här via bloggen eller i yttersta kompiskretsen, de nära vännerna som vi haft under hela vårt förhållande som bryr sig och ställer frågor. Ni här på bloggen betyder också mycket såklart. Era inlägg har satt guldkant på vår väntan och våra förberedelser och det är en glädje att få dela våra upplevelser med er. TACK!

Sen de vänner som vi fått tack vare att våra vägar har korsats genom våra livsöden som ofrivilligt barnlösa. Hjälpen och stödet från dem hade jag inte klarat mig utan. Att ha några som förstår - förstår på riktigt liksom och som man kan säga precis allt till. Vissa tankar känns väldigt förbjudna i det här med adoption men till mina "likar" kan jag säga precis vad som helst. TACK!

Min älskade vän Grodis finns alltid där för mig. Hon orkar och vill lyssna trotts att hon har det så tufft själv. Det är kärlek! Tack älskade vännen!!

Våra goda vänner J-E & A-K betyder också enormt mycket. De kommer med goda råd efter att själva ha varit iväg på en lång resa och hämtat hem underbara lilla L. De erbjöd sig att skjutsa hem oss från Arlanda :-). TACK!

Det finns såklart fler jag skulle kunna tacka så här personligen men jag väljer att stoppa där. Jag säger ett gemensamt TACK! till alla underbara personer som finns i vår närhet. Vi är lyckligt lottade som har er.

...idag var min då blivande man och jag i Helsingfors. Det var en strålande vårdag och det var runt 20 grader varmt. Det var en mycket speciell dag, det var nämligen så att vi förlovade oss just där och då. Det var en av de lyckligaste dagarna i mitt liv. Vi satt på den stora trappen som leder upp till domkyrkan i Helsingfors. Himlen var klarblå och det var varmt och skönt - härligt!

Så idag 7 år senare så köpte vi två bilbarnstolar till våra döttrar. En mycket bra dag att göra det på :-) Två sådana här blev det...

Jag har skapat en att-göra-lista i mitt huvud...undrar om jag skulle ta och skriva ner den på papper så att jag inte glömmer något :-)

En sak på listan är att kolla vilka dokument som ska med till Taiwan. Det här är en sak som har gnagit mig den senaste tiden. Jag har känt att jag inte har haft koll på vilka papper som ska med och FRAMFÖRALLT om jag vet vart vi har dessa papper?!?! Vår organisation har hela tiden försett oss med info när de skickat vissa papper att "de här ska med på resan" men vi har liksom på nått vis klumpat ihop viktiga papper med oviktiga och det har varit en enda röra.

Idag tog jag mod till mig och erkände för organisationen att vi är ena riktiga slarvpellar och bad dem göra en sammanställning på de dokument som ska med. En halvtimme senare fick jag svar, jag blir alltid så imponerad av vår kontaktperson. Hon är verkligen helt toppen, snabb, trevlig och tillmötesgående. Hon hade gjort en lista och när jag lästa igenom kunde jag glatt konstatera att jag hade full koll på samtliga dokument. Nu ska jag ta med listan hem och sammanställa en mapp med dessa papper så kan jag blocka av det på min att-göra-lista. Så skönt!

En sak till som vi kan bocka av nu snart är inköp av bilbarnstolar. Maken var ut till Barnenshus för några veckor sedan och beställde två stolar som nu finns färdiga för hämtning. Det ska bli så kul att åka ut och få stolarna monterade i bilen. Det kommer bli än mer verkligt när vi får se stolarna där från och med idag. Iiiiii!! Shit jag ska verkligen snart bli mamma. Jag får nypa mig i armen ibland.

Det var länge sen jag skrev nu igen. Jag har egentligen massor att berätta men tiden och orken finns inte riktigt där.

Jag har den senaste veckan varit helt vimmelkantig. Yr i huvudet och känt mig nästintill svimmfärdig. Jag vet inte om det beror på att jag de senaste tre veckorna helt avstått från kolhydrater. Ingen potatis, ris, pasta eller bröd. Någon enstaka frukt har det blivit men det är det närmaste sött jag har kommit. De som kan LCHF säger att det sänker blodtrycket och kanske är det det som hänt. Jag har från början en rätt låg nivå så kanske har mitt tryck blivit lite väl lågt. Just nu känner jag mig mer yr än någonsin, måste gå och ta något att äta.

Det har inte hänt något nytt med tjejerna utan nu räknar vi bara ner dagarna. Vi har inte fått några uppdateringar och vi vet inte om vi hinner få det heller innan vi åker. Det är inte lång tid kvar nu och det börjar kännas. Kanske bidrar den stress som är inför resan också till att jag känner mig ovanligt yr och matt. Vi skulle ha åkt och köpt bilbarnstolar idag men på nått vis kom vi aldrig ut. Maken har varit i Danmark på jobb i några dagar och vi har inte setts på hela helgen. Så vi passar på att njuta av varandra och stillheten :-). Har legat nära varandra och bara tankat närhet och energi - härligt!

I natt sov jag hos våra vänner M & J, jag och Harry åkte ut dit igår kväll och vi lagade mat tillsammans och åt en god middag. Kvällsprommis tillsammans innan vi slog och ner i soffan med en flaska rött för att se premiären av Robinson. Helt ok program tycker jag. I morse åt vi god LCHF frukost och kom så småningom ut i trädgården. Vi hjälptes åt att elda lite grenar och klöv ved. Härligt med våraktigt utomhusarbete. En god kaffe i solen blev det också. Det var en riktigt härlig dag vi fick tillsammans. TACK kära M & J för gästfriheten och trevligt sällskap. Jag tror att nästa gång vi kommer och hälsar på är vi fyra stycken ;-).

Nu ska jag ruska liv i maken som ligger och sover?! Det tar på krafterna att vinna SM-GULD! Stort grattis till VSK Mästa Mästarna är åter Mästare!

Känns otroligt bra!

Det är skönt att läsa era vettiga kommentarer och det får mig att andas ut lite. Vem jag än pratar med som fått barn vittnar om att även de känt lika som jag, vilket känns bra. Ja inte det att de verkar haft det lika svårt, för det är rätt jobbigt att ha dessa tankar, men igenkännandet får mig att känna mig mindre dålig.

Det är många tankar kring min dödlighet. Jag har aldrig riktigt tänkt så mycket på det...på att det kan hända mig något som gör att jag skadas eller blir sjuk. Men nu, nu är jag nästintill livrädd för allting. Jag tänker bara på vad som skulle hända tjejerna om något hände mig. Vad skulle hända då? Det här är också tankar som de som har barn säger att de också har känt så jag antar att det hänger ihop med hela ansvarsbiten.

Ikväll har vi pysslat ännu mer i tjejernas rum och satt upp en hylla ovanför deras sängar. På den har vi sedan placerat två röda läslampor, perfekt för sagoläsningen på kvällarna sen. Tjejerna kommer att få dela rum till en början. Vi vet inte hur länge än utan det får visa sig hur bra det går. Deras sängar står ihop som en dubbelsäng och vår förhoppning är att de ska kunna sova tryggt med varandra där inne. Sen får vi improvisera...om det inte fungerar med att de sover där så får de ju sova inne hos oss och så vidare. Men man kan ju ha en plan :-).

Deras rum börjar verkligen ta form nu och det är kul att se det växa fram. Tjejernas kläder ligger nu i en stor hög och väntar på strykning. Tyvärr gick strykbrädan sönder när jag skulle börja så jag blev TVINGAD att avbryta. Jag fick i stället sätta mig framför tvn med laptopen i knät och ömsom skriva detta inlägg och ömsom snegla på Design Simon & Tomas. Stackars mig ;-).

Nu ska jag gå och fixa lite te till mig och maken som vi ska ta sen när han kommer in från kvällsprommisen med Harry. Persian Earl Gray får det bli idag.

Idag blev jag stående i tvättstugan med tårarna rinnande nedför mina kinder. Ovanför mig hängde tjejernas kläder. Det var så konstigt att se kläderna hänga där. Små söta kläder i härliga färger. Så många kläder, så små och de är till mina barn. Det är så många känslor i kroppen just nu och små små saker blir plötsligt så stora.

Jag har haft kläderna i lådor fram till nu men nu var det dags att skölja upp allt så att det blir rent och fint tills de kommer. 

Om jag blir rörd över att bara se deras kläder för att torka HUR ska jag då klara av att träffa dem? Kommer mina känslor att svämma över? Jag vill inte gråta första gången vi ses. Jag vill inte att de ska tro att mamma är ledsen. Både jag och maken har haft nära till tårar de senaste dagarna. Allt har blivit så verkligt och så nära.

Det är så många tankar som far genom mitt huvud. En del känns inte ok att tänka. Som till exempel att våra dagar som två är räknade. Det livet vi har haft tillsammans de senaste 8 åren är snart över. Kommer vi att klara förändringen? Det känns som att vi måste ta vara på varje dag, varje minut och njuta av stillheten och enkelheten.

Här hemma planeras och skruvas det för fullt. Vi har varit och handlat möbler, lampor och andra saker och det fylls på med kartonger och annat så det blir många turer till återbruket :-) Det är så himla roligt och vi går runt här och myser. Vi kan bara titta på varandra så börjar vi le. Att det äntligen är dags nu, det är helt ofattbart. Vårt hem börjar så smått anpassas till ett hem för barn. Det är en hel del saker som måste ändras men vi tar det sakta men säkert.

Vi har fått tummen ur och börjat tagit tag i sånt som blivit liggandes länge. Det känns som att det måste fixas NU för sen kommer vi inte ha tid. Det är verkligen bra med en spark i baken.

Angående flygresan så har vi lyssnat på råden och bokat oss på ett tidigare flyg till Frankfurt. Det kändes inte helt ok när vi bokade men vi var väl lite stressade. Så nu har vi 2,5 timmar på Frankfurt innan vi ska vidare till Taipei. Det känns jättebra. Jag hatar att vara stressad och dagen för vår resa vill jag inte behöva oroa mig för att vi missar anslutningen.

Nu ska jag ta tag i en massa saker...jag ska göra en aioli, en fisksoppa med saffran, åka och köpa present åt min mamma som fyllt 60 år...så det är bäst att jag sätter fart.