Efter att ha läst alla era kloka inlägg har vi ändrat något i vår syn på det här med maten. Att äta upp allt har inte blivit riktigt lika viktigt längre och jag tror kanske att mitt inlägg förut mistolkades lite. Vi har aldrig tvingat våra barn att äta något de inte tycker om eller pressat dem till att äta upp om vi sett att de varit riktigt riktigt mätta. Det har snarare varit så att de ibland har behövt vårt stöd och hjälp med att få i sig maten. Det har varit (och är) mysigt att få bli matad och de öppnar glatt munnen när vi sticker dit skeden eller gaffeln. Så vi har fortsatt gett dem mat tills dess att tallriken varit tom men som sagt har vi aldrig tvingat dem att sitta länge och pina i sig maten.

De ändringar vi gjort nu är bland annat att uppmuntra dem att äta själva och inte behöva bli matade så mycket. Ibland när de är trötta och när man märker att de behöver det extra stödet ser vi såklart till att finnas där för dem och hjälper. Sen är vi noga med att berätta för tjejerna att de får äta så länge de är hungriga och att det inte är nödvändigt att äta upp precis allt. Det har fungerat jättebra och det har inte märkts någon stor skillnad i hur mycket de äter, de lämnar inte så mycket kvar. 

Både jag och maken tycker om mat och att äta och vill såklart att våra tjejer ska tycka att måltiden är en trevlig stund så vi jobbar på att få till rutiner som fungerar för oss alla. Tack så mycket för alla tips och för att jag fått  höra er syn på det hela. Det har hjälpt oss att komma vidare.